Snabb update om helgen. Less is more typ.
Tjingeling bloggen.
Klockan är halv elva, söndag kväll. I mitt huvud är den mitt i natten, så trött är jag. I min värld är inte mitt i natten 00.00, det är typ då natten börjar. Egentligen räknas väl klockan tolv som mitt i natten? Midnatt liksom. Men klockan elva är ju kväll... Hur går det ihop egentligen? Jaja, det var verkligen inte detta jag tänkte skriva om.
Jag kom precis hem från Lisa. Vi har lagat mat, ätit maten och tittat på film. The social network blev det. Mycket intressant film må jag säga. Jag har dock bara sett lite mer än halva, eftersom jag slumrade till ett tag där i mitten. Allt är i sin vanliga ordning alltså. Är inte det egentligen ett av de jobbigaste vardagsproblemen? Nä man verkligen vill se en film, för man tycker den är bra, eller för att man har grymt sällskap, men ögonlocken vägrar lyda. Alla måste ju känna igen sig och hålla med mig? Märker ni hur jag bjuder in till diskussion i dagens inlägg? Inte meningen, jag har bara en tendens att jiddra lite för mycket när jag är trött.
Igår var vi vid ett outlet-center som jag gladeligen upptäckte ligger väldigt nära mig! Mycket trevlig omgivning, mycket bra affärer och mycket bra priser. Mycket bra sällskap hade jag och mycket fina grejjor fick jag med mig hem. Vi testade en ny restaurang som fick fem av fem toasters och sen blev det film hemma hos Lisa, även då. Vad knäppt det blir när jag skriver i bakvänd ordning. Film hos Lisen två kvällar i rad i alla fall, om ni inte hängde med på det.
Nej, nu säger jag godnatt. Over and out, peace out, och alla andra out.
Godnatt Downingtown, USA. Godmorgon Tyresö, Sverige.
Hej och hå! Äntligen har helgen dragit igång. Det stod alltså skridskoåkning på schemat idag. Det var faktiskt kul. Det var lite Bambi på hal is i början, men sen tycker jag ändå att det gick riktigt bra! Det var dock fullsmockat på isen och smågrabbar körde omkring i 180, jag var rädd för att bli påkörd hela tiden. Ishallen var nedsläckt med discolampor och discokula och musik, så det var skridsko-disco! YEY!
Sandra, Andrea, Lisa, Josefin och jag satt kvar utanför ishallen och prata läääänge. Härliga tjejer det där!
Jag tycker egentligen inte om att kritisera amerikanerna, men när det gäller snön är de ju så efter. Här på östkusten kommer det snö i princip varje år. Kör man en säsong med allrounddäck (kan lika gärna kalla dem sommardäck för de är verkligen inte anpassade för att köras med året runt) och glider omkring utan att ha fäste någonstans, håller på att krocka i var och varannan korsning, så borde ju förnuftet säga att nästa år kör jag med vinterdäck. Men icke. Det är sällsynt här, nästan ingen har det. När man är ute och kör behöver man inte bara hålla koll på sig själv. Det hjälper liksom inte att jag anpassar farten efter väglaget, utan det kommer alltid idioter farandes hur fort som helst. När man då står stilla vid ett rödljus och ser en dåre komma, man vet att det är 98% chans att han inte har vinterdäck, då är det liksom bara att blunda och hoppas att det inte smäller.
Här finns nästan inga vägar som är enkelfiliga. Jag bor ute i skogen, men det är ändå tvåfiligt enda till mitt hus. Nu när det är snö på vägarna har alla vägar blivit smalare. Plogbilarnas insatts imponerar inte direkt. På en del vägar är hela filer övertäckta. Möter jag en bil på en enfilig väg gör jag som förhoppningsvis alla förnuftiga svenskar gör; Åker så långt ut till vägkanten som möjligt, så att vi ska kunna mötas smärtfritt. Gör amerikanerna likadant? Nej, de ställer sig mitt i vägen och tutar. Jaaaaaa, men smart! Nu blir vägen säkert bredare! Jag blir så trött. Ge mig vår så jag slipper klaga.
För övrigt älskar jag landet, och jag vill inte vara någon annanstans just nu. Jag går omkring och känner mig lycklig för att jag är här och för att jag har det så bra. Jag uppskattar livet liksom. Jag gillar Downingtown och mina vänner här. Jag tycker om min värdfamilj och jag har roligt när jag umgås med mina värdbarn. De tycker om mig och vill att jag ska veta det. Samtidigt som jag räknar ner med glädje och längtan så älskar jag att jag har hela tio (okej, nio och en halv) månader kvar.
Det finns planer för både lördag och söndag, wihooo. Så vi ses här på bloggen i morgonkväll då! Tjao!
Fredag.
Jag har puttat så mycket barn på tefat de senaste dagarna att jag knappt kan röra mig. Jag har en sådan otrolig träningsvärk i muskler jag inte ens visste att jag hade. Vi har byggt en bana med massa gupp i en backe på tomten. Guppen är så stora att man behöver megamycket fart för att flyga över, vilket jag har stått för. Massage någon?
Tvättmaskinen i huset exploderade i morse. Egentligen vet jag inte vad som hände, men den small så det hördes genom hela huset, sen lät den som att man centrifugerade på maxfart med 3000 spikar i. Nu är den död. Det kommer tydligen ta ett tag innan vi får en ny. kul. Tur var i alla fann att det inte var jag som använde den när den kollapsa, då hade jag skämts.
Nu kallar gymmet. Efter att ha varit insnöad i två dagar (bilen har varit begravd och vägarna odugliga) ska jag äntligen ta mig ut på vägarna igen! I kväll blir det au pair-möte med skridskoåkning. Jag har nog inte åkt skridskor sen... åttan? Bambi!
Helg och lön! Yeeeey.
dagen i bilder
Torsdag
Det snöade hela dagen igår, och i natt. Jag fick veta redan igår att skolan skulle vara stängd idag med.
Melanie sa att jag skulle låta barnen sova ut, så kunde jag också ha sovmorgon tills de går upp. Hurra!
Eller nä, inte hurra. Sovmorgon för mina barn innebär att sova till 7.30 istället för 7.15. Snark.
Antar att större delen av dagen kommer spenderas utomhus. Upp och hoppa, Rise and shine!
Onsdag
Snow day idag, som sagt. Jag har ändå haft kul idag. Det känns nästan som att mina värdbarn är mina småsyskon. Fast de har lite mer respekt för mig än vad min lillasyster har, höhö. De gör nästan alltid som jag säger. Låter jag lite bestämd när jag ber dem göra saker gör dem det på en gång!
Idag har vi hunnit med att:
* Spela monopol i flera timmar.
* "Baka" brownies.
* Steka svenska pannkakor till lunch (Well, jag stekte. De åt mest).
* Ta över hundra bilder i photo booth.
* Lyssna på säkert alla Taylor Swifts låtar tio gånger om.
* Åka tefat i två timmar.
* Ha snöbollskrig.
*Öva instrument och göra läxor (kidsen alltså, men jag ställde upp på att sjunga falskt på svenska som vanligt).
Om ni undrar varför baka är inom situationstecken är det för att de inte bakar i det här landet. De blandar pulver med smör och vatten och sätter in det i ugnen. ALLT är halvfabrikat. I alla fall i det här huset. Det går en reklam på TV hela tiden där de säger "För att göra världens godaste kakor behöver du bara tre ingredienser; kakdeg, glasyr och strössel". När blev kakdeg EN ingrediens?
snow day.
Igår innan jag somna tänkte jag "i morgon på dagen ska jag göra det, det, det och hmm.... juste, det! Och så förtjänar jag en liten sovmorgon".
Idag när jag vakna och gick ner för att äta frukost låg där en stor lapp med stora bokstäver på.
SCHOOL CANCELLED.
Kul.
Alltså egentligen ska jag ju inte klaga, jag har ju massa ledig tid varje dag,
men jag blir så irriterad. Det kanske är avundsjuka, jag menar, blev skolan jag gick i någonsin inställd?
Jag tror inte det. Verkligen inte på grund av snö i alla fall. Det är inte ens mycket snö på marken.
Jag är arg.
Tills för ungefär två veckor sen kunde jag inte se någonting på tv4 play på grund av "upphovrättsliga skäl", för att jag är utanför Sverige. Nu när jag kan set så har de börjat med premiumgrejen som man måste betala för att se! Allt det jag vill se måste man ha premium för nu.
Ibland undrar jag vilken planet mina värdbarn tror att jag kommer från (Rubriken hör inte till detta). Förra veckan pekade Steven på en dammsugare och förklarade att det är ett redskap man använder när man städar. Den är elektrisk och suger upp damm och annat från golvet. Grymt! Jag som alltid undrat. Igår frågade de om jag vet vad Ishockey är. Jag svarade nej, och trodde att de förstod mitt otroligt ironiska svar, men tydligen inte. Jag fick mig en ordentlig genomgång.
Idag när jag hämta Rachel vid skolbussen fråga hon:
-Hanna, do you know what an indian is?
-Yes, of course.
-Hmm. You think I'm talking about people from India, right? I mean, I don't think you have heard about the indians, with feathers on their head.
Tisdag
Igår var jag ledig igen! Min värdmamma jobbar som doktor och har inte regelbundna arbetstider. Jobbar hon jour två kvällar i rad får hon ledigt en dag mitt i veckan och så. När hon är ledig vill hon passa på att vara med barnen, och då blir jag ledig. I min förra värdfamilj ville de utnyttja min "arbetskraft" till max. Var de hemma samtidigt som barnen fick jag städa. Tills barnen ville göra något som de inte ville eller om de spillde ut något eller så. Då ropa de på mig. Fast jag städade mest. Jag jobbade alltid minst 45 timmar i veckan (vilket är maxantal timmar man får jobba), här jobbar jag ungefär 20. Man får alltid lika mycket betalt, oavsett hur mycket man jobbar. Gissa vilken arbetsplats jag gillar bäst? :D
Nu ska jag kila iväg till gymmet!
Åh, saknar mina fina!
Summering av helgen.
Hejhejhej!!
Fredag:
Jag passade på att träna medan barnen var i skolan. Jag hade min kamera i jackfickan, och för en gångs skulle hade jag den inte i ett fodral, har alltid det annars. När jag drog ut jackan ur skåpet efter träningen föll kamera ut. Ett fall på över en meter och en landning på stengolv dödade blixten. KUL! Varför just då?
Medan barnen var på karate hällde jag i mig en stor kaffe. Om jag säger att en liten kaffe i USA är en stor kaffe i Sverige kan ni ju tänka er hur stor en stor kaffe i USA är. MISSTAG. På vägen hem satt vi i bilkö i en timma. Mina barn tyckte det var hur kul som helst att jag satt och kämpade för mitt liv för att inte megastor kaffe skulle leda till megastor olycka i bilen. Skadeglädje är minsann den enda sanna glädjen....
På kvällen åt jag på en restaurang som heter Ruby Tuesday med Lisa, Emilia och Sandra. Jag valde att snickra ihop min egen sallad från en salladsbuffé. Jag blanda i allt man kan tänka sig, och resultatet blev prima ballerina! Vi satt och prata enda tills de stängde, då det var dags att fara hem till sängen.
Lördag:
Jobb från 8-1. Mina kids hade simlektioner, så jag spenderade två timmar sovandes på läktaren i simhallen. Som ni kanske redan har förstått så är risken för att jag ska bli utbränd under det här arbetsåret lika med noll. Hem och värma mat i micron, äta med dem. Mission complete, arbetsdagen avslutad. Jag for bort till Chester heights (tror jag), hem till Emilia närmare bestämt. Där träffade jag Emilia, Lisa, Sandra och Andrea. Vi lagade klyftpotatis, gräddfilsstekt kyckling, sallad och vitlökssås. HUR GOTT SOM HELST. Det smakade svensk sommar. Måste erkänna att jag är lite trött på Mac n cheese och soppor. Det är typ det jag äter här.
Efter maten åkte vi till en biograf där vi såg "Dilemma". Den var ungefär som jag väntat mig. Komedi som man skrattar mycket åt ibland, men blir helt frustrerad ibland för att allt går så fel. Den var bra i alla fall.
Söndag:
Uppe med tuppen för att rulla iväg till gymmet. Body pump var planen. Vad jag inte planerat var att skrapa bilrutor i hundra år, vilket ledde till att jag missa passet. Nåja, jag körde på rätt bra in the fitness room ändå. (Visst låter det coolt? inte?). Halv tolv var jag hemma, och då hade jag hunnit med två timmars träning och en lång runda på Target. En tanke sa mig att det är bra att gå upp tidigt för att man hinner göra mer om man inte sover bort halva dagen. Onda tanke. Resten av dagen har jag gjort absolut ingenting. Eller jo, jag har planerat våren och lite av sommarn med Emilia och Lisa över skype. Storslagna planer på gång! Bland annat har vi bokat U2 Live i Baltimore!!! Hur Nice?!
Som protest mot min kameras strejkande valde jag att inte ens ta fram den i helgen. Snor Lisas bilder istället.
American wedding
Jahapp då har man fått sitt livs första bröllopsinbjudan! Inte hade jag trott att det skulle bli till ett amerikanskt bröllop för två helt okända människor.
Så här gick det till:
Jag handla i en butik som heter Aeries. Där jobbade en översocial tjej som prata hur mycket som helst. Vi kom in på att jag var ny i landet. Hon fråga var jag kommer ifrån och när jag svara Sverige sa hon "jag pratar litet svenska" på mycket knagglig svenska. Hon har tydligen vart utbytesstudent i Växjö.
Den här tjejen, som för övrigt heter Meredith, ska gifta sig i maj. Hennes värdfamilj från Sverige kommer på bröllopet. De har två barn på två och fyra år. Hon undrade om jag vill komma på bröllopet på dagen och på kvällen vara med barnen, så att föräldrarna slipper släpa på dem. Eftersom barnen inte pratar engelska var hon helt överexalterad över att hon träffat mig som råkar vara svensk.
Kan ju bli hur kul som helst! Förutsatt att jag får ta med mig en svensktalande vän, typ Lisen.
Allt muppar och det blir inga mellanrum. Jag hatar texter utan styckeindelningar, men det vill inte funka.
onsdag
Hej hej bloggen. Helt vanlig dag på jobbet, har egentligen ingenting att skriva. Idag har jag jag skypat med syster Emma ett tag. Sen skypade jag med Lovisa i lite mer än en timma. Hennes pappa dräggel-hav-stefan var med på ett hörn också. Kul där!
Jag har tränat och hyrt film ur "the red box". Det är en automat som det kostar en dollar (ca sju kr) att hyra film från. Inte så dyrt med andra ord. Nu ska jag krypa ner och se Sex and the city 2, typ två år efter alla andra. I morgon är jag ledig! Jag har ingenting planerat, och då brukar jag inte heller få någonting gjort. Så ni behöver inte vänta er någon intressant läsning.
det kan vara svårt att hitta hem från alla hav och alla länder men ändå du, min vän i livet se hur sommaren blir höst en enda sak är givet du bär min luft i ditt bröst
Snow day!
I natt och i morse regnade det här i Downingtown. Kallt var det också. Snö + vatten + kyla = is. Är det is på vägarna kan inte skolbussarna ta sig fram. Kan inte skolbussarna ta sig fram blir skolorna inställda och barnen får vara lediga. Lediga barn = icke lediga au pairer.
Tror inte mina barn gillade mig särskilt mycket i morse. Först brände jag deras grilled-cheese-mackor så de blev helt svarta. Sen vägrade jag att följa med ut och åka pulka i spöregn. Men hallå liksom. Vistas man ute när det regnar blir man blöt, och att vara blöt är obehagligt. Varför förstår inte barn det?
Steven åkte till en kompis och var borta hela dagen. Jag och Rachel hade en riktigt mysig dag tillsammans. Vi spelade spel, ritade, dansade och målade naglarna. På eftermiddagen när solen var framme och det slutat regna gav vi oss ut för att åka pulka. Det var faktiskt kul. Vi byggde en snögubbe också. Sen gick vi in och drack varm choklad med vispgrädde. Supermys, men jag saknar Oboy. Jag vågar nog påstå att ingen drickchoklad i världen slår Oboy.
När Rachel kom in och sa god natt för ett tag sen sa hon att hon hade kul idag och att det är roligare att vara med mig än att vara i skolan. Jag väljer att ta det som en komplimang.
Någon som vågar sig på att gissa Rachels favoritfärg?
Jag har hört att man ska lära sig något nytt varje dag, och idag har jag lärt mig detta:
Jordnöt (Arachis hypogaea) är en art inom familjen ärtväxter som odlas för sina näringsrika frön (nötter). Arten förekommer numera inte vild, men den härstammar möjligen från Brasilien. Jordnötens frukter är inga egentliga nötter i botanisk mening, som hasselnötter, utan baljkapslar med ett eller två frön i varje. Nötallergi innebär till exempel inte automatiskt jordnötsallergi.
Det startade med att jag förlorade på barn-tp genom att svara att jordnöt var en nöt och inte en grönsak. Jag blev riktigt frustrerad eftersom jag hatar att förlora + att jordnöt ÄR en nöt. Det hör man ju på namnet och vet om man har sett eller ätit en. Mina barn blev typ rädda för mig och min frustration. Jag var tvungen att kolla på wikipedia för att bevisa att det var ett tryckfel på kortet, men så hade jag fel. Jag förlora igen. BLÄ.
tuff dag på jobbet. eller?
Martin Lutherking jr day today. När jag hör martin lutherkings namn tänker jag bara på retorik och Ann Elton. Undra hur många gånger vi såg videon på hans tal? Han är i alla fall hundra gånger roligare än Göran Hägg (lär ju bara va Ida som vet vem han är), och det kan ju vara något att fira! Plus att jag har varit där talet hölls. Och ja, det var ju bra.
Det är i alla fall en sådan dag som barn är lediga från skolan. Men milda makaroner vad vi har varit produktiva! Eller okej, mina superungar har. Jag har mest sprungit omkring och varit i vägen, och lagat mat då. De har slutfört sina projektarbeten från skolan. Nivån på dem är väl ungefär som något man gör i nian i Sverige, och de är elva år. De har även damsugit hela huset, gjort mer läxor och övat på sina instrument. De spelade "januari börjar året, februari kommer näst..." osv. typ tjugo gånger. Jag sjöng för full hals på svenska hela tiden och de skratta så de inte kunde spela längre. Kul att jag kan underhålla liksom. Jag har även ätit lussebulle med jordgubbssylt på för första (och sista) gången. Rachel tyckte det var en bra idé, och jag kände att jag var tvungen att testa. Yuck!
I det här landet har typ alla gasspisar. Okej, jag har ingen procentuell fakta, men i båda mina familjer har de haft det och i alla andra amerikanska hus jag varit i. Barnen skrattade åt mig när jag hade problem med att få igång spisen idag. Då sa jag att det faktiskt inte är så lätt när man har haft en spis med touchknappar hela sitt liv. Nu tycker de att jag är typ världens coolaste och att Sverige är värsta Hightech-landet. Men faktiskt, 1-0 till Sverige på den punkten.
För några veckor sedan frågade mina barn mig hur man säger good night på svenska. Nu kommer de in en stund var varje kväll och säger "goonat Hanna, see you tomorrow" och så sitter de på min säng och myser ett tag. De är fina mina kids.
goonat säger även jag. See you tomorrow!
ten months to go!
Igår hade jag varit i USA i två månader! Bara tio kvar. Känns som ganska lång tid.
Idag har jag bott hos den här familjen i exakt fyra veckor. Tiden går fort när man har roligt.
Det här är alla kläder jag köpt under de två månaderna här. Det ser ju inte alls så farligt ut, jag trodde att det var mycket mer! Fast matematiken säger ju att det där multiplicerat med sex inte går ner i en enda resväska. Den resväskan jag hade när jag åkte hit var ju proppfull. Då blir det alltså minst tre väskor när jag åker hem. hm... Fast det hade jag nog räknat med.
Bra helg.
Jag och Lisa var på IKEA igår. Herre gud vad jag blev glad av att vara där. Jag hade nog mungiporna vid öronen hela tiden. Vi började med att äta svenska köttbullar med brunsås, potatis och lingonsylt. Jag har aldrig var ett stort fan av det egentligen. Jag äter helst köttbullar med makaroner och ketchup som det barn jag är, men det var såååå gott! Drack päroncider till och åt svensk mandelkaka till efterrätt. Gottigott. Vi satt vid en vägg som var tapetserad med en stor bild av Stockholm, kändes som hemma liksom.
Efter maten gick vi runt och shoppa lite. Jag fick med mig ett påslakan, ljushållare och doftljus så nu är mitt rum jättefint och mysigt. Alla varor har samma namn som hemma och jag sprang omkring och läste på allting. Jag längtar egentligen inte hem, så jag kan inte riktigt förklara varför jag var i himmelriket när jag såg svenska ord överallt. Kände mig typ stolt över att vara svensk när jag gick där, haha.
Till slut hamna vi på Ikeas "Swedish food market". Jag köpte med mig svart vinbärssaft, jordgubbssylt, knäckebröd och lakritsfiskar. I det här landet existerar inte sylt, saft och saltlakrits, förutom på Ikea då. Jättekonstigt tycker jag. Äntligen får jag äta mina pannkakor med sylt och inte sirap!
Jag sov hos Lisa i natt och idag har vi gått några varv på mallet med en svensk tjej som heter Sandra. Nu sitter jag i mitt rum och dricker svart vinbärssaft och äter lakrits. Lyssnar på lugna favoriters webbradio gör jag också. Jag har det bra.
Är man pro måste man ju ha en pro.
Jahapp, då har jag beställt en ny dator då. En Macbook pro blev det till slut. Köpte också en försäkring som ska vara "world wide" i tre år. 8200 kronor fick jag betala för allt, helt okej ändå eftersom bara datorn kostar 11500 i Sverige. De pengarna var egentligen tänkt att jag ska resa för här borta, så nu blir det sparasparaspara. Längtar tills min nya älskling kommer, för än så länge känns det bara som att jag slängt ut pengar i cybervärlden.
Om ett par timmar vaknar alla mina vänner otroligt slitna. Jag har mina aningar om att det var tidernas utgång i kväll. Jag längtar efter mina vänner och sörjer lite över det jag missar, men jag är sjukt glad att jag är här och jag vill absolut inte hem!
Imorn ska jag hitta på nått med Lisa som är back in (Downing) town!
space.
Jag är sämst. Jag har ägnat hela eftermiddagen åt att köra omkring och inte veta var jag är, igen. På samma ställe som sist till och med. Fast det är mycket trevligare att vara lost när det är ljust ute. Jag kom till en stad som såg jättegammal ut och helt plötsligt vajade en svensk flagga framför mig, hallelulja! Jag hade kommit till en dansk inredningsbutik som hade flaggstänger med alla nordens flaggor utanför. Trevlans tänkte jag och bestämde mig för att gå en runda där inne, i hopp om att känna mig mindre bortkommen kanske, jag vet inte. Jag vände dock i dörren, de som jobbade där inne bar kostym och allt såg lite för fint ut för mig. Skulle nog känna mig mer bortkommen där inne. Så gissa var jag gick då? Donken såklart! Home sweet home, liksom. Närå. Eller jo. Sen tuffade jag vidare och till slut hittade jag hem. Egentligen har jag världens bästa lokalsinne, jag vet bara inte hur man åker. Så fort en vänlig själ kan visa mig rätta vägen hem kommer jag aldrig mer åka vilse och då kommer jag inte skriva dessa tyck-synd-om-mig-som-åker-vilse-hela-tiden-inlägg igen. Promise!
tuudeloo
Min dator är en gammal gubbe. Lite mer än två år. Det var över ett år sen det "brann" i den och då pajjade typ fläkten så den låter som ett flygplan som startar typ varje gång man använder den, och så blir den så stekhet att det typ är omöjligt att ha den i knät. Batteritiden var väl tre timmar eller något när jag köpte den, sen ett halvår tillbaka är batteritiden dryga två minuter. Sen stängs den av utan förvarning. Det är ju lugnt så länge sladden är i. Nu har sladden börjat glappa, helt plötsligt stängs datorn av utan att jag ens nuddar sladden. Det händer typ var tionde minut. Så nu får det vara nog. Idag ska jag ut och kika efter en ny. Tror det blir en mac, någon som har några invändningar? De kostar bara dryga 6000 här.
Funderar på om jag ska gå upp eller somna om. Var uppe till kvart i två i natt. Halv två (7.30 i Sverige) hade jag och Anna bokat date på skype. Hon fyller år idag, tjugo barre! Jag fick önska henne grattis på födelsedagen och så fick jag se henne öppna paketet som farit från mig, över Atlanten och enda hem till henne. Egentligen skickade jag ett paket i julas som var kombinerad födelsedagspresent och julklapp, men den gick upp i rök någonstans på vägen. KUL. Därför var det ju himla kul att det nya paketet slutförde sin långa resa, på rätt ställe dessutom!
Grattis min finaste, önskar jag kunde fira den stora dagen tillsammans med dig <3
Du är bäst och jag vet att du kan nå alla dina drömmar!
one two three four
Ska bara meddela fyra snabba saker innan jag kryper till kojs.
1. När jag skulle hämta Rachel från hennes dans idag var jag lite tidig, så jag hann se dem dansa lite. Jag stod typ med hakan vid knäna. Tjugofem tjejer steppade omkring på golvet, på led, utspritt och i olika formationer. Tittade man på benen såg det typ ut som en myrstack, fast alla benen gick i takt. Alltså sjuuuukt fort. Tillsammans bildade de värsta musiken! Mitt i hade min lilla Rachel ett litet solo där hon studsade omkring med fötterna i 180 km/h. Lite snabbare och lite häftigare än alla gjort innan. Helt plötsligt hoppar hon fem meter (typ) upp i luften och landar i spagat på det stenhårda golvet. Det är inte varje dag jag tycker att jordens coolaste människor är de som steppar, men jag blev sjukt imponerad. Btw, så skrattade Rachel när jag gav henne komplimanger för hennes steppande, för det är tydligen verkligen inte det hon håller på med. Det heter road 66 eller nått annat som jag inte förstår innebörden av.
2. Jag har fallit för ett grupptryck. Nu är det så att det är hela den här nationen som är gruppen, och jag tänkte om jag inte vill uppfattas som den konstiga importerade människan från the country of snow (se föregående inlägg) så kanske jag borde göra som de andra gör. Jag har skaffat en baddräkt. Nu tänker ni att jag har köpt mig en såndär moderiktig baddräkt som ser ut som en bikini bakifrån eller har stora snyggsmexiga hål på sidorna eller magen. Men icke. Jag har köpt mig en baddräkt från speedo, för att simma i. Alla kanske inte ser det som värsta supernyheten, men det är faktiskt typ årtiondets nyhet. För det lär va minst tio år sedan jag konverterade till bikinivärlden och stannade där för gott? Eller aa, tills nu då. Aquafit på fredag, yey!
3. Jag och min värdmamma pratade om befattningar. Hon sa att hon tycker det känns konstigt och onaturligt när folk kallar henne Dr DeGroot när hon inte är på jobbet (Hon jobbar som doktor alltså), och att hon önskar att de kunde säga Mrs istället. Jag berättade att vi tilltalar alla i Sverige med förnamn. Förutom möjligtvis kungafamiljen då, om man nu skulle prata med dem. Så förtydligade jag med att vi även tilltalar lärare med förnamn. Då fick hon typ en chock på riktigt. Helt otänkbart här. Jag tror att hon ändrade lite uppfattning om Sverige då, fast hon skulle aldrig erkänna det.
4. Idag har jag varit på yoga för typ fjärde gången i mitt liv. Det är också typ fjärde gången jag undrar varför jag inte gör det varje dag. Så skönt och välbehövligt för mig som har typ jordens sämsta balans.
Jag tror det blev lite rörigt och babbligt nu. Jag försökta faktiskt strukturera det hela med punktform, om det inte märktes det liksom. Godnatt! Sleep well cykelställ.
Polar bear
"But you are from Sweden, you're like born in snow! You should love snow!"
"You can't be freezing, you're from Sweden?"
"How do you like the snow? Oh sorry, I forgot that you are from Sweden. This must be nothing to you!"
"I don't get how you could be freezing here, when it's way colder in Sweden."
"I think I understand why you're not off from school when it snows in Sweden. Then you would be off everyday!"
Men NOG om att det det är kallt i mitt hemland liksom?!
Det är i alla fall ingen som frågat mig om det går isbjörnar på gatorna hemma. Har hört att andra fått den frågan från helt seriösa amerikaner.
Hipp hipp hurra
Idag fyller bästa skönaste coolaste galnaste snyggaste Emmely år!
monday!
Heeeeej!
Måndag igen, ny arbetsvecka alltså. När jag skrev om barnens aktiviteter förut
"De här barnen håller på med karate, dans, girls scouts, boys scouts och så går de i kyrkan en gång i veckan.
Rachels dans är fyra gånger i veckan och karaten är tre gånger i veckan, så det blir ett himla farande."
Så missade jag en del. De går även på simning, fiol, cello och "broadcast club". De har minst två aktiviteter var varje dag. Så ikväll ska jag hämta och lämna på tre olika ställen. Det ska nog gå bra.
På fredag är barnen lediga från skolan. Alla au pairer ogillar när barnen är lediga från skolan, eftersom det innebär mer jobb. Jag däremot får vara ledig på fredag! Det är ju super, för då kan ju någon hemifrån vara lite spontan och köra en weekend till New York, torsdag kväll till söndag. Så ses vi där! Come oooooon, jag vet att ni vill!
Nu ska jag åka till gymmet för första gången sen jag kom till den här staden. Tro det eller ej, men trots alla onyttigheter har jag gått ner två kilo sen jag kom hit! Kan dock tänka mig att det var under första månaden, i andra familjen. Det känns i alla fall som att jag gått upp femton, så det är väl bäst att göra något åt det. Minst tre gånger i veckan ska det bli.
Lost.
Idag var jag med en tjej som heter Anna. Vi shoppade lite, åt middag och sen åkte vi hem till henne och tittade på film. Middagen åt vi i Delaware, en ny stat att pricka av på listan. Jag lämnade hennes hus ungefär 23.30. Bilresan ska ta ungefär en halvtimma, men jag är inte hemma förrän nu. Klockan är 02.30. I tre timmar har jag virrat runt i... ja, jag har ingen aning om vart jag har virrat runt. Jag körde och körde och kom hela tiden till samma ställe. Jag provade nya vägar i korsningarna men hamnade hela tiden i ett läskigt industriområde. fem, sex gånger körde jag förbi en stor kyrkogård. Alla gravstenar var vända mot ett stort, kanske fyra meter högt, upplyst kors med ett skelett hängandes på. De sista gångerna blundade jag halvt när jag åkte förbi. Tänk er! På tre timmar kommer man ju längre än halvvägs från Stockholm till Göteborg! Inga skyltar fanns. Varje gång jag bromsa gled bilen tre meter.
Jag har ju rätt mycket erfarenhet av att köra vilse. Det är inte många gånger jag tagit mig från Tyresö till Vällingby och tillbaka utan att köra fel någon gång. Essingeleden och alla tunnlar har något emot mig.
Men det här är något helt annat. I Sverige finns det gatulyktor i princip överallt. Det finns typ inte en enda i hela det här landet. Där är det ingen som låser bilen medan de kör för att de är rädda att någon ska överfalla en vid ett rödlyse. Många råder en till att göra det här. Det är inte heller någon som lär en att det är stor risk för att råka illa ut om man frågar någon annan än polisen om vägen. Trots att jag fått det rådet gick jag in på två olika bensinmackar och frågade om närmaste vägen till Downingtown. Ingen av dem visste var det låg. Jag blev typ helt förtvivlad. Förstod att jag var väääldigt långt hemifrån. Lost in space.
Tillslut hamna jag på en plats där jag kände igen mig, har ingen aning om hur jag tog mig dit. Tror aldrig jag fällt glädjetårar förut. Funderar på att aldrig mer köra bil. Eller ens lämna det här huset. Är så otroligt tacksam för att jag är hemma, jag trodde jag skulle få sova i industriområdet i natt. Eller på kyrkogården. Eller på macken i landet ingenstans. Jag köpte till och med en banan på en av mackarna. Jag var inte hungrig, men jag tänkte att människan klarar sig bara utan mat i två dygn eller vad det är, och risken fanns ju att det skulle bli fler där ute. Nej nu mitt herrskap är det dags att sova.
Jag ser det snöar.
Här bor jag :)
Den bilden är dock inte tagen idag, för idag ser det ut såhär:
Snöööööö. Det här är vad jag ser från mitt fönster. Det har snöat i natt och det snöar fortfarande. De är mycket dåliga på att ploga vägarna här plus att det är ytterst ovanligt med vinterdäck. Så jag tror jag stannar hemma idag. Fy för snö! Förövrigt åker Lisa till Miami med sin riktiga familj idag. Kul för henne. Inte alls avundsjuk.
Visst är Chase mysig?
lördagmorgon. hejhej från sängen!
Skypa med Nina i nästan två timmar här om dan. Söta, ellerhur? :) Mamma annsie borde va stolt!
Mina näsborrar är olika stora :( jajja.
Igår var jag på bio med en tjej som heter Josefin som är från Järfälla. Det var lite kul för jag känner folk där borta, som hon vet vilka det är. Och hon känner folk i Tyresö som jag vet vilka det är. Världen är liten! Det var trevlans att träffa Josefin och filmen, som heter country strong, var bra.
Nu luktar det pannkakor! kanske bäst att springa ner innan de tar slut. Allora Arrivederci!
jag lever!
Soorrrrryyy för riktigt dålig uppdatering! Skärpning!
Jag måste bara säga att jag älskar mitt jobb!
Jag jobbar en timma varje vardagsmorgon.
Då äter jag frukost med barnen, tömmer eller fyller diskmaskinen medan de gör sig i ordning och sen går vi tillsammans till skolbussen som stannar två minuter från huset.
Efter det är jag ledig till kvart i fyra då de kommer med skolbussen.
De här barnen håller på med karate, dans, girls scouts, boys scouts och så går de i kyrkan en gång i veckan.
Rachels dans är fyra gånger i veckan och karaten är tre gånger i veckan, så det blir ett himla farande.
I tre timmar varje kväll jobbar jag som deras chaufför. Vi har så jäkla kul i bilen! Party varje dag, woopwoop!
Vi har valt varsin låt och när ens låt kommer på radion måste man sjunga och dansa allt vad man kan enda tills låten är slut. Jag valde firework med katy perry och det ångrar jag! Den spelas ju heeeeeela tiden, blir ju helt svettig!
Om ni inte räknat ut det en så jobbar jag ju i alla fall ungefär fyra timmar per dag, tjugo timmar i veckan. Helt okej liksom. Fast jag umgås mycket med barnen även när jag inte jobbar. Då spelar vi spel och så, och det gör jag för att jag tycker det är kul att göra saker med dem. Jag tar liksom inte hand om dem, vi är typ kompisar.
Wiiiie, nu vet ni där hemma! Ni har blivit ersatta av elvaåringar, känn konkurrensen!
Idag började en gul konstig lampa lysa på min dashboard i bilden (det där lät ju otroligt töntigt, men jag vet faktiskt inte vad man kallar dashboarden på svenska). Jag kände på mig att det var en såndär stanna-bilen-omedelbums-annars-kommer-den-gå-sönder-lampa, men jag var nästan framme på Appelbee's där jag skulle möta en au pir från Argentina, så jag körde enda fram och parkera. Jag ringde min värdmamma som inte svara. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag tog kort på den lila gula lysande figuren och så visade jag den för Priscila som jag mötte. Hon visste inte vad den betydde så vi frågade servitören när han kom. Han sa att det betydde att en lampa va fel.
När jag berätta om händelsen för min värdfamilj så hoppade jag över detaljen om att mitt mål med resan faktiskt var Appelbee's. Så det skratta jättelänge åt att jag såg att bilen var trasig och det första jag gjorde var att ta kort på den och springa in på en restaurang och fråga första bästa grabb vad det betyder. De tycker typ att jag är knäpp, haha.
Eftersom att jag är mycket intelligent och inte knäpp så var det första jag gjorde när jag kom hem att leta upp felet i instruktionsboken (jag litade inte på Appelbee's-grabben. Han såg ut som att han hittade på något bara för att inte verka omanlig). Jag hitta felet och det var mycket riktigt ett sådant som man absolut inte ska köra om man har. Min värdmamma sa att jag skulle strunta i det och köra Rachel till dansen ändå. Sagt och gjort. När jag hämtat henne och vi skulle köra hem så starta inte bilen - surprise! Jag fick ringa till en bilverkstad som kom efter en timma. En ung, snygg grabb som bar tjocktröja med luva på huvudet fixade min bil, hoppade in i sin egen, vevade ner rutan och sa "Have a good night. Btw, where are you going?". Jag svara "eh, home" lite drygare än planerat, hoppa in i min bil och körde iväg. Om jag hade levt i One tree hill så hade jag varit peyton och han Lucas!!! haha
Familjen skaffa en till katt i måndags. Han heter Chase och är världens lurvigaste och mysigaste. Tänk om jag kommer va värsta kattmänniskan när jag kommer hem? Jag tycker ju inte ens om katter! Men jag gillar de här katterna. Muffin är inne hos mig hela tiden på dagarna. Jag pratar med henne på svenska och tror hon förstår.
Stackars er! Först uppdaterar jag inte på typ en vecka, sen kommer jag med en svinlångt inlägg som antagligen inte är särskilt intressant. Jaja, imorn ska jag träffa nya svenskar. Om jag har en bil som vill starta alltså. Annars får jag väl ringa Lucas igen, hehehhe. äsch, godnatt!
Måndag.
Hej hopp!
Det har inte hänt så mycket i helgen. Har egentligen inget att dela med mig av.
I lördags jobbade jag några timmar. Jag och barnen försökte oss på att baka lussebullar. Det gick sådär. De är inte jättegula, ganska hårda och smakar lite konstigt. Både saffran och jäst är annorlunda här än hemma, så...
Rachel smakar på en av bullarna och säger "hmm.. de smaka lite konstigt.. Det är nog tänkt att man ska ha sirap på dem!"
Där snackar vi tvättäkta amerikan!
Nytt år - nya möjligheter, eller?
Nyår 2009/2010
Där stod stod jag för ett år sen med två av mina bästa vänner
Jag hade bara bott tillsammans med Anna i en månad, inte ett helt år.
Jag hade inte tvingats lämna mina grymma jobbarkompisar för ett halvår på nybro.
Jag hade inte firat Annas födelsedag på en galen kryssning.
Jag hade inte en namnbricka som sa "crew trainer" på jobbet.
Jag hade inte körkort.
Jag hade inte krockat med ett oskyldigt barn i skidbacken och stukat handleden kraftigt.
Jag hade inte upplevt 20 minusgrader i Sthlm som resultera i tidernas största SL-kaos.
Jag hade inte skaffat satskort, blivit kär i ett gym, fått Anna att bli medlem, för att sen pausa det ett år.
Jag hade inte plockat vuxenpoäng genom att köpa balkongmöbler till min och Annas lya.
Jag hade inte återförenats med bästa centralen.
Jag hade inte åkt massa bil med Lovisa och fått skrattkramp av hennes obefintliga parkeringsskills.
Jag hade inte firat nathalies, lovisas, emmelys och fehlers galna och lyckade studenter.
Jag hade inte sett Melissa Horn, Robyn, Kent, Lasse Lindh, Dileva och massa andra live på P&L.
Jag hade inte ätit massa frukostar på vällingby skybars balkong med min Anna.
Jag hade inte upplevt mitt livs varmaste sommar.
Jag hade inte haft en härlig vecka med bara nathalie i turkiet.
Jag hade inte sett nathalie fälla riktiga tårar för att hon inte fått pommes.
Jag hade inte ett beroende av grönsaksstavar med holidaydip.
Jag hade inte vart på malta med familjen + mormor&morfar <3
Jag hade inte varit på en galen roadtrip till Linköping för att hälsa på guldhenke med bästa fyran.
Jag hade inte lämnat min roomie efter elva månaders boende i Vällingby sky bar.
Jag hade inte varit på grymmaste coctailkvällen hos favoritida.
Jag hade inte tjugosju månaders arbetslivserfarenhet från ett och samma ställe.
Jag hade inte bjudit hem mina elva bästisar för att fira min tjugoårsdag.
Jag hade aldrig packat ner mitt liv i en resväska.
Jag hade inte lämnat familj, vänner, basketlag, jobb, vardag, Tyresö, Stockholm, Sverige för ett år på andra sidan jorden.
Jag hade inte blivit besviken, tryckts ner, längtat efter tryggheten hemma, (missbrukat skype), sett ljuset, accepterat och börjat om igen.
May - Brasilien, Sammy - Australien, Hanna - Sverige, Lisa - Sverige
Nyår 2010/2011
Allt det nämnda jag inte hade gjort förra nyårsafton har jag gjort nu!
Jag har kommit till en familj som jag trivs med. De uppskattar det jag gör och ger mig massor av möjligheter.
De bor i en liten stad där man kan göra det mesta, en stad jag gillar. I den staden bor det många au pairer, många av dem är svenskar. En av dem är Lisa.
Lisa tog kontakt med mig innan jag flytta hit och uppmuntrade mig till att välja den här familjen. Sen jag kom hit har hon visat mig olika ställen och tagit med mig för att fira både julafton och nyårsafton. Vi tycker likadant om det mesta, fast Lisa gillar falaffel och det gör inte jag. Jag gillar ost och det gör inte Lisa. Men annars så! Lisa är dock från Skåne, och ibland fattar jag inte vad hon säger. Ibland tycker hon att jag pratar som en brat (?). Jag har det i alla fall väldigt bra i Lisas sällskap. Tack Lisen!
2011 kommer bli bäst! Gott nytt år alla kära läsare hemifrån, kul att ni inte tröttnat på mig än :D
