.

Svett för att det är otroligt varmt. Idag var det cirkus 33 grader ute.

När det är så varmt och soligt väder ska man ju vara ute och steka, och inte inne och blogga.

Trött är jag för att jag inte sovit kapp förlorad sömn från helgen än. Trötthet gör mig inte bloggmotiverad.

Nu ska jag trots allt ta mig tid att återberätta helgen som spenderades i den stora staden, trots att jag är den tröttaste av de tröttaste. Vad gör man inte för sina fans liksom?

Tidigt i lördags morse åkte åtta glada tjejer från Philadelphias utkant till New York City. Vi checkade in på Carter hotel, det mycket centrala hotellet som aldrig sviker. Rummen vi fick var faktiskt mindre ofräscha än vi förväntat oss.

I samlad trupp begav vi oss till Central park, där en del andra svenska tjejer från höger och vänster anslöt sig till gruppen. Helt plötsligt var vi fjorton stycken. Vi låg där i parken i ett par timmar och pratade, åt glass, hjulade och spanade in skyskrapor på lite mer behagligt avstånd. Därifrån kan man göra det utan att få nackspärr. Fram mot kvällen knatade vi tillbaka till hotellet för att fixa oss.

När alla var snygga begav vi oss till Hard rock café där vi avnjöt en god middag och passade på att fira tvillingarna Julia och Isa som fyllt 21. Kvällen fortsatte med förfest hos lille Matt i en liten lägenhet och utgång. Sinnes plockepinnes vad kul det var! Vi dansade hela natten. När alla fötter var trötta grabade vi en cab (jag var tvungen att skriva så coolt) som tog oss till Times square där vi träffade tre intressanta hiphopkillar. Först ville de bara sälja sin skiva, men det slutade med att vi fick dem att sjunga svenska låtar. En mörkhyad rappande David som ville att jag skulle kalla honom niggah (det är nog det fulaste ordet i det amerikanska språket, enligt amerikanerna) erbjöd mig äktenskap för att jag skulle få visum för alltid. Jag funderar allt lite på det...

Vi kom i säng väldigt sent men stod ändå på benen i skaplig tid på söndag morgon. Vi köpte med oss frukost från Starbucks som vi slukade sittandes i solen i central park. När vi var mätta och belåtna tog vi en taxi ner till Greenwich Village där en svensk godisbutik med namnet "sockerbit" har slagit upp portarna. För en gångs skull var jag inte alls godissugen, men jag spenderade svinmycket pengar på dyrt godis för sakens skull. Hmm.. Vi promenixade runt ett bra tag och på sena eftermiddagen köpte vi med oss mat och tog bussen hem.

Mycket bra helg i världens bästa stad (det vet jag eftersom jag har varit i alla världens städer) med bästa sällskapet! Så! nu var det blogginlägget avklarat, får jag sova nu?

Jag förstår att ni inte kan få nog av mina små filmklipp som dyker upp då och då, så här kommer ett till!

Ida har jag varit ledig. Alltså jag får en dag ledigt så ofta så jag knappt uppskattar det längre.

Jag blir liksom bortskämd. Den här veckan är jag ledig fredag, lördag, söndag, måndag också.

Jag blir nästan irriterad för att jag får lika mycket betalt som de som jobbar 45 timmar i veckan.

Konstigt, konstigt.

På kvällen hängde jag på Starbucks med Josefin. Hon har haft besök och varit på annan ort senaste veckan, så det fanns en del att prata om. Mitt i snicksnacket stannade en okänd tjej vid vårt bord och utbrast: "Pratar ni svenska?!".

Sveriges folkmängd är ynka 9 428 054 (enligt wikipedia som aldrig har fel), ändå stöter man på svenskar lite var stans i världen, lilla Exton liksom. Svenskarna kommer ta över världen en vacker dag. För övrigt misstänkte hon att vi var svenskar redan innan hon hörde oss prata, för att vi klädde oss för bra för att vara amerikaner. Många amerikaner har lite konstig klädsmak. Nej förresten, i princip alla amerikaner har mycket konstig klädsmak. Man blir nästan förvånad när man ser någon som klär sig snyggt.

Annars rullar livet i Downingtown på. Helt plötsligt var man över på andra halvan av året. Det smids planer för min familjs USA-turné. De kommer hit två veckor i juli. Anna kommer hit om tre veckor (aaaaaaaaaahhh!!! woopwoop!). Om äckelvulkanen tänker sabba det så vet jag inte vad jag gör. Det händer inte.

Precis det gjorde jag och Lisen idag. I de två milen ingick det att bestiga ett och annat berg. Mina ben är väldigt trötta nu. Tre och en halv timma traskade vi omkring, men det kändes som sju.

På kvällen mötte vi vår vän Emma på Wegmans. Vi tog med oss henne och lite sushi hem till Lisa. Väl där blev det film-mys. Kvällen avslutades med Big Brother. Mycket bra dag tycker jag, men benen instämmer inte. Jag har en känsla av att jag kommer hålla med dem i morgon när jag vaknar och ska ta mig upp ur sängen.

Grattis på födelsedagen önskar vi min kära syster idag, för det är ju redan den tjugonde i Sverige och hon bor ju där (tro det eller ej).

---

Idag har jag nog gjort årets sensation i idrottsvärlden. Jag bytte om till träningskläder, satte mig i bilen och åkte till trailen där jag tänkt springa en runda. När jag kom fram kom jag på att jag var trött, så jag tog en nap på en halvtimma, sittandes i bilen. När jag vaknade orkade jag inte träna, så jag åkte hem. Vad ska det bli av mig, mån tro?

I morgon är det fredag! Jag jobbar mer än vad jag brukar denna vecka, jag brukar bara jobba fredagsmorgon och sedan vara ledig resten av dagen. I morgon ska jag dock köra barn till alla möjliga aktiviteter hela eftermiddagen och halva kvällen. Det kommer bli grymt att brumma i väg till mysiga West Chester efter det. Middag con mis amigos!

Slutligen har jag ett tips till alla au pairer och andra människor som är trötta på att säga samma sak hundra gånger. Använd google translate. Mitt nya knep för att få Steven att flytta tallriken från bordet till diskmaskinen är att skriva in det på svenska, och när den engelska översättningen kommer upp spamar jag på lyssna-knappen tills han inte orkar höra den jobbiga rösten längre. Oerhört effektivt.

Här är ett helt inlägg tillägnat världens bästa Ida. Det tog Ida hela sex månader att ladda ner skype. Idag fick jag äntligen se och höra henne. Skype är bäst. På riktigt.

Sen när jag går in på en blogg och läser samma rubrik för tredje och sen fjärde gången, då blir jag nästan frustrerad. Nu har jag blivit en sådan frånvarande bloggare själv. Det är bara det att nästan alla mina vardagar ser likadana ut. Så om ni läser samma vardagsinlägg flera vardagar i rad, så är det förmodligen fortfarande aktuellt. Samtidigt känns det ju jättetråkigt om jag bara uppdaterar efter helgerna. Hmmmmmm....

Idag har jag tagit det överdrivet lugnt hela dagen. Jag trodde att det var kallt och regnigt ute, för det såg ut så från mitt fönster. Så jag stannade inne. Tydligen så var det varmt och skönt ute. Mycket, mycket dåligt av mig. Var ledig nästan hela dagen och gjorde ingenting av den.

På kvällen hämtade jag upp Lisa. Vi åkte till Wegmans där vi köpte med oss mat till nästan hela svenska gänget. Färden fortsatte mot Idas hus där vi satt utomhus och middagsmös. Sedan gjorde vi smores i micron.

I helgen blir det äventyr! Vi är sex stycken som ska på roadtrip till Josefins värdfamiljs hus i Ocean City! Det ska vara en jättemysig stad som ligger precis vid havet. Ocean City är grannstad till Atlantic City som är lite mini-Las vegas. Jättemysig helg med sol, bad, umgänge och strandpromenader blir det! (jag låtsas som att jag inte vet att det ska regna, det känns bättre så).

Idag efter jobbet träffade jag Josefin på Starbucks. Vi satt ute och pratade i sommarvärmen ett bra tag. När jag kom hem var klockan nog runt halv tio och det var kolsvart ute. När jag kommer hem ser jag tack vare bilens lysen att det sitter ett djur på garageuppfarten. Det är ett konstigt oidentifierat djur som jag har sett flera gånger längs vägkanterna. Det har en kroppsbyggnad som en katt eller hund eller så, typ beige med en randig svans. Min värdfamilj tror att det är en räv när jag beskriver detta märkliga djur, men så ska ju inte en räv se ut?

Nu när jag kom hem så satt i alla fall det här djuret på min garageuppfart och spärrade av vägen för mig. Eftersom jag inte vet vad det är så vet jag ju inte hur farligt det är! Den kanske ville äta upp mig liksom. Jag blinkade på den med hellyset och så för att försöka skrämma bort den. Efter tio minuter funkade det. Nu till de dumma amerikanerna. Om de hade installerat gatlyktor som resten av jordens befolkning, då hade jag ju sett vart det läskiga djuret tagit vägen, och om den var ensam eller inte. Jag var livrädd när jag till slut vågade gå den 40 meter långa vägen från min bil till ytterdörren. De kunde ju liksom varit tio stycken människoätanderandsvansdjur som satt och väntade på mig i mörkret.

En gång när jag kom hem satt det en tvättbjörn bara ett par meter från ytterdörren (Hanna = livrädd). Och när det regnar kommer gigantiska paddor fram, jag snackar kvadratdecimeterstora paddor (Hanna = livrädd). Sen bor det typ femton rådjur i vår trädgård. Alla säger att de inte är farliga för att de är tio gånger räddare för mig än vad jag är för dem. Om det är så borde de typ dö av rädsla.

Hej hej, intressant inlägg. Jaja. Det varma vädret i Downingtown fortsätter. Idag har jag tränat, solat, sovit och skjutsat barn. godnatt och hejdå.

Tänk om alla var lika coola som jag...

Vi börjar med lördag. Lördagmorgon började inte så bra. Jag parkerade hemma hos Lisa, tänkte att jag inte behöver mina bilnycklar på hela dagen, slänger in dem i bakluckan och stänger den. SMART HANNA. Jag hade redan låst alla dörrar och bakluckan låser sig själv närman stänger igen den. Frustration.

Vi åkte i alla fall in till Philadelphia med Lisas värdpappa Matt. Väl där inne sprang vi ett lopp på fem kilometer. Det var en ganska bra och rolig bana, men det var alldeles för varmt! Jag tog mig ändå till mållinjen. Där fick vi chips. Amerika kommer ju alltid vara Amerika liksom.

Efter loppet gick vi ut och åt lunch på en härlig uteservering, jag, Lisa, Matt och Emilia. Emilia hade kommit in till Philly för att agera hejarklack, och det klarade hon alldeles utmärkt! Det var en härlig sommardag som avslutades med att jag fick tag på ett par extranycklar till bilen, Wegmans-middag och Sleepover hos Lisen.

Hela söndagen spenderade vi på Six flags. Ett nöjesfält utan dess like. Vi åkte runt tio olika bergochdalbanor. Uppochner, liggandes, snurrandes, loopandes, kullebyttandes, i totalt mörket och ja, allt möjligt helt enkelt.

Den värsta var Kingda Ka. Det är den högsta i världen och snabbaste i Nordamerika. Först skjuts man iväg som en kanon. Hastigheten går från 0 till 125 km/h på 3,5 sekunder. I den farten åker man 140 meter rakt upp i luften, 90 graders vinkel. Väl där uppe åker man lika rakt ner mot marken igen. Tänk då att Fritt fall på grönan är "bara" 80 meter hög, och går "bara" i 100 km/h. Plus att i den här hade man ansiktet ner mot marken. När jag läser om den nu efteråt förstår jag verkligen inte hur jag kunde sätta mig i den där vagnen. Fast jag var inte så cool när jag gjorde det. Jag grinade nästan, trodde att jag skulle spy av nervositet och att hjärtat mitt skulle stanna. Men hör och häpna, JAG LEVER!

Hur som helst var dagen hur grym som helst. Frågan är om jag någonsin kommer uppskatta Liseberg och Gröna lund igen. Troligen inte.

Jag har tränat, lunchat med Josefin,

jobbat och shoppat lite.

Mina barn jublade när jag stekte Swedish pancakes till middag!

Då jublade jag inombords.

Dessutom har de lärt sig flera användbara svenska ord idag.

Puss

Kiss

Grymt

Sju (Men de kan inte uttala det. Det är verkligen omöjligt för dem)

Sväng höger

och Sylt.

Steven: So if I go to Sweden and say "I have to kiss", will they show me the way to the bathroom?

Testa, tycker jag!

Vi startade dagen med att springa ett lopp i Eagleview, i närheten av där jag bor.

Loppet var 5 km och hur backigt som helst. Redan efter första kilometern, som var uppåt hela tiden, var jag slut.

Jag är väldigt glad att jag förbättrade min tid från förra loppet med en minut, för den här banan var hundra gånger jobbigare.

Vid lunchtid åkte jag Ida, Lisa och Josefin till Shady Maple's smorgasbord. Den enorma buffén som jag har berättat om tidigare. För 108 svenska kronor får man äta så mycket man vill av all mat man kan tänka sig. Det är där alla människor med kroppshyddor a la Amerika gömmer sig.

På kvällen åkte vi hem till Ida för att grilla korv och göra smores. Smores??? Tänker ni nu. När man gör smores grillar man en marshmallow, sen lägger man den mellan två grahamskex, och så petar man in några chokladrutor emellan också. Mycket gott! Vi satt och pratade runt vår lilla brasa i många timmar. Det var ju valborg liksom. Riktigt mysigt hade vi i alla fall.