.

Ida har jag varit ledig. Alltså jag får en dag ledigt så ofta så jag knappt uppskattar det längre.

Jag blir liksom bortskämd. Den här veckan är jag ledig fredag, lördag, söndag, måndag också.

Jag blir nästan irriterad för att jag får lika mycket betalt som de som jobbar 45 timmar i veckan.

Konstigt, konstigt.

På kvällen hängde jag på Starbucks med Josefin. Hon har haft besök och varit på annan ort senaste veckan, så det fanns en del att prata om. Mitt i snicksnacket stannade en okänd tjej vid vårt bord och utbrast: "Pratar ni svenska?!".

Sveriges folkmängd är ynka 9 428 054 (enligt wikipedia som aldrig har fel), ändå stöter man på svenskar lite var stans i världen, lilla Exton liksom. Svenskarna kommer ta över världen en vacker dag. För övrigt misstänkte hon att vi var svenskar redan innan hon hörde oss prata, för att vi klädde oss för bra för att vara amerikaner. Många amerikaner har lite konstig klädsmak. Nej förresten, i princip alla amerikaner har mycket konstig klädsmak. Man blir nästan förvånad när man ser någon som klär sig snyggt.

Annars rullar livet i Downingtown på. Helt plötsligt var man över på andra halvan av året. Det smids planer för min familjs USA-turné. De kommer hit två veckor i juli. Anna kommer hit om tre veckor (aaaaaaaaaahhh!!! woopwoop!). Om äckelvulkanen tänker sabba det så vet jag inte vad jag gör. Det händer inte.