2011.08.29
Titta, nu glömde jag till och med att berätta om det viktigaste! Den första, andra eller sjätte december sätter jag min fot (båda fötterna faktiskt) på svensk mark igen. Datumen är önskade, men det dröjer ett par månader innan jag får veta vilket av dem det blir. Den 13e november fyller jag 21, den 14e är min sista arbetsdag och den 15e flyger jag till Kalifornien för två veckors roadtrip med Emelie och Malin! Vi kommer besöka Los Angeles, Santa Barbara, Las Vegas, Grand Canyon och San Diego. När ni läser detta och tänker att det kan knappast bli bättre så tänkte jag bara förtydliga att jag kommer vara tjugoett år då! huuuuuuuur fett?
2011.08.29
Jag är bra, jag. Jag uppdaterar hela tiden om vardagliga saker som är ungefär detsamma i varje inlägg. Sen när det faktiskt händer något, då orkar jag inte skriva något.
I torsdags var min sista heldag med barnen någonsin, tror jag. Jag var ledig i fredags och idag började de skolan igen. Vi spenderade dagen på IKEA. Det har blivit mycket Ikea på senaste tiden, men jag hade tydligen lovat att ta dem dit och bjuda på svenska köttbullar. Så blev det också. De uppskattade verkligen köttbullarna, men mest tror jag de gillade lingonsylten. De sparade den till sist och åt den som den var, med gaffel. Hmmm..
Efter maten gick vi runt och kollade möbler i flera timmar. Jag tror barnen provsatt varenda stol och soffa och provlåg i varenda säng.
"Man skulle verkligen kunna bo på Ikea, de har ju allt man behöver! Vi kunde äta köttbullar varje dag och vi skulle till och med kunna bli hemskolade, för de har en massa skrivbord och sånt! Världens bästa affär!" Eeeh, japp!
Fredagförmiddag till söndagkväll spenderade jag med Josefin. Vi började helgen med lite shopping, sen blev det lite tennisspelande och scrapbookande. I lördags sprang vi lite på förmiddagen. På eftermiddagen började det blåsa och regna, och alla rekommenderades att stanna inne. Det gjorde vi också. Irene var på väg och det började blåsa mer och mer. Vi satt inne och myste mest. Vi scrapbookade och tittade på film (soul surfer, se den!). Kvart i elva sa de på TVn att alla i vår area skulle gå ner i sina källare eller ta sig till skyddsrum för att en tornado var på väg. Vi sprang ner och satt där i tjugo minuter med ficklampor i beredskap, och väntade på att huset ovanför oss skulle blåsa bort, eller åtminstone att strömmen skulle gå. Inget hände. Strax efter det gick vi och la oss. Det värsta skulle vara runt sju på söndagsmorgonen, så vi ställde klocka för att gå upp och titta ut då. Visst blåste det, men såååååå farligt var det ju inte! Måste erkänna att jag faktiskt var besviken. De har inte pratat om någonting annat här sen i onsdags och de på tv har typ triggat folk till panik och mig till förväntan.
Vi hade dock strömavbrott hela söndagen och många hus och skolor här har det fortfarande. Idag när jag var ute och sprang på trailen fick jag hoppa över tre stora fallna träd, och vår gata är full av stora grenar, folk har översvämmning i sina källare, så visst var Irre här! Jag trodde bara att det skulle vara lite coolare att ha varit med om en orkan.
Som sagt så började mina kids skolan igen imorse. Nu är det Middle school som gäller. Det innebär två nya saker som påverkar mitt schema. 1. De påstår att de är stora nog att gå själva till busstoppet (jag håller med). 2. De börjar skolan en timma tidigare, så min värdmamma är hemma när de går till skolbussen. Det betyder att jag inte kommer jobba på morgonen något mer. Jag kommer bara jobba tre, fyra timmar på eftermiddagen, chillidill!
2011.08.27
Nu händer det grejer här! Irene ska inte komma på flera timmar, men det regnar och blåser redan som sjutton!
Jag är hemma hos Josefin som bor i en backe. Regnvattnet som fullkomligt vräker ner från himlen forsar uppför backen, på grund av vinden. Det ser pretty crazy ut!
2011.08.26
Alltså sinnes plockepinnes vilken naturkatastrofzon jag lever i!
I tisdags var det jordbävning och i morgon kommer Irene hit.
Alla säger att den här orkanen kommer skriva historia.
De evakuerar alla städer längst kusten. Affärer, restauranger, sjukhus, bostadshus, allt. Helt dött ät det tydligen.
All tåg, buss och tunnelbanetrafik i Philadelphia, New York och där emellan är inställd från i natt.
Nästan hela Manhattan evakueras. Det här är tydligen den största orkanen som någonsin varit på östkusten.
De uppmanar alla här där jag bor att stanna inne hela lördag och söndag.
Husen ska fyllas med mat som inte behöver kylskåp eller spis och bilarna ska vara fulltankade och förberedda för evakuering. Alla är helt inställda på att vara strömlösa under en längre tid. Sådant här ser man ju på TV, det är man ju inte med om! Jag är typ förväntansfull och tycker det är jättespännande. Alla verkar dock väldigt oroliga, så jag kanske borde ändra inställning... Hm...
2011.08.23
Idag har jag och kidsen bara slappat. Jag har inte varit världens mest engagerande Au Pair.
Innan lunch spelade barnen Tv-spel och jag låg på min säng i mitt rum med datorn på magen. Helt plötsligt började sängen vibrera. Jag blev irriterad för jag tänkte att en av katterna låg under sängen och klöste på min resväska. Det blev värre och värre och efter ett tag skakade hela rummet och möblerna och väggarna smattrade när de vibrerade i otakt. Det kom liksom underifrån, och jag fattade ingenting, så jag trodde fortfarande att det var katten som höll på med något under sängen. Jag skulle precis ropa till Rachel att jag alltid har haft rätt när jag sagt att den där katten är galen, när det dunsade till från Tv-rummet och barnen kom springande. Saker hade trillat ner från hyllor och hela huset vibrerade otäckt så vi skrek "EVACUATE" i kör (nästan). Det var svårt att döma om huset fortfarande skakade eller om det bara var våra spagettiben som lurade oss, men evakuerade (hela den här historien skulle ju bli så tråkig och vardaglig om jag bara skulle skriva att vi gick ut, istället för evakuerade) gjorde vi iallafall.
Och det var historien om när jag var med om en jordbävning för första gången. Skalvet uppnådde 5,9 på momentmagnitutskalan. (det ordet ska jag använda nästa gång jag kör hänga gubbe). Så här efteråt är jag glad att det hände för det var ganska coolt.
2011.08.23
2011.08.22
2011.08.22
Jag har ingen bloggmotivation alls. Jag gör bara det här för att jag ska slippa göra det senare. Typ.
I fredags var jag och Josefin på Ikea på kräftskiva. De hade så himla mycket gott att bjuda på! När vi lämnade serveringen var vi så mätta att vi var tvungna att provsova lite sängar. En amerikansk kvinna ville lära mig hur man hyvlar ost. Ni vet, den smarta uppfinningen som kallas osthyvel har inte slagit genom här än. Hon trodde väl att jag var en okunnig amerikan. Allt var iallafall gott gott gott och jag blev mätt mätt mätt.
Lördagen spenderade vi i New York. Det blev en del shopping, en massa vandring och så åt vi middag på Henrik Lundqvist restaurang. Han var inte där, osis! Vi var väl inte direkt imponerade av hans ställe heller. Hm. Men maten var god och det är dumt att klaga! Bussen hem var försenad som vanligt. Det går verkligen inte att lita på amerikansk kollektivtrafik.
Idag hade vi sovmorgon, gött! Vi gjorde oss en brunch utan dess like, innan vi tog vårt storstadsbesökarhumör och åkte in till Philly. Vi träffade Mimmi och hennes kompis Axel. Jag och Josefin tog en sightseeingtur runt staden. Vi har gått omkring och sett massor av saker många gånger, men vi kände att det kanske är bra att kunna lite fakta om staden man bott utanför en längre tid. Vi lärde oss en massa onödiga saker och en del intressanta. Här är de väldigt måna om att vara först, störst, högst, äldst, nyast, mest annorlunda. De vill alltid vara värst, så de vrider och vänder på alla fakta så att de ska passa in som ledare av någon konstig kategori. Till exempel är William Penn-statyn, som står ovanpå City Hall, den högsta statyn i världen som är belägen på toppen av en byggnad. Gitarren utanför Hard Rock Café är den näst största HardRockCafégittaren i världen. City Hall är den största byggnaden i världen som är byggd utan någon form av metall i grunden. VEM BRYR SIG? Mann han inte koncentrera sig på de intressanta sakerna bara för att guiden var tvungen att trycka in så många ointressanta strörtbästochvackrast-grejer som möjligt. Men (jag hatar verkligen att börja meningar med "men", men jag är verkligen tvungen. Svider lite.) turen var ganska bra trots allt. Vi avslutade dagen med middag på just Hard Rock Café, innan vi åkte hem igen.
Snipp snapp snut, så var sagan slut. Nu ska jag sova, imorn börjar ytterligare en 40-timmars vecka. Nästa måndag däremot! Då börjar skolan för kidsen, det betyder att min arbetstid halveras! BRA!
2011.08.18
Ibland är vädret så himla skumt här. Just nu är det rena rama discot ute. Jag körde just hem från Josefin. Det är svart som natten men det blixtrar som bara den. Jag var så fascinerad att jag inte kunde låta blir att räkna dem, hela vägen hem. Det blixtrade ungefär tio gånger i minuten. Sådana blixtar som lyser upp hela himlen. Det känns som att världen är en mörk nattklubb med en lite för stark, blinkande UV-lampa. Inget dunder och inte en droppe regn.
Hemma regnar det ju ofta flera dagar i rad (no kidding), och om det regnar på morgonen, så fortsätter det gärna hela dagen. Här regnar det värsta vattenbomberna, alltså vattendropparna är så sjukt stora, och med en sådan effekt att det nästan gör ont att vara utomhus. De betar liksom av en veckas svenskt regn på 20 minuter. sen blir det 35 grader, blå himmel och sol igen. Amerikaner ska då alltid vara extrema.
I tisdags var jag och barnen hemma hela dagen. Steven hade en kompis över medan jag och Rachel pysslade och experimenterade. Vi blandade massa kemikaliska pulver och gjorde vår egen kolsyra och så gjorde vi läsk av det hela. Det var ganska coolt, men det smakade allt annat än gott.
Igår hade jag bara Steven. Jag körde honom till boy scouts på morgonen, åkte och badade i Josefins pool med hennes barn. Hämtade Steven vid lunchtid för att skjutsa honom direkt till en kompis, sen var han där tills jag slutade. Det var ju en ansträngande arbetsdag.
Idag tog jag med barnen på bio. Vi såg The Smurfs 3D. Den var nog bra, men jag somnade. höhö. Rachel och Steven uppskattade det iallafall och tyckte att filmen var jättebra och att 3D är hur coolt som helst. Jag blir mest snurrig och tycker glasögonen är jobbiga.
I helgen händer det grejer vill jag lova!
2011.08.16
Igår var jag ute och sprang (vågen!). Temperaturen har drastiskt sjunkit närmare femton grader här, så jag tänkte att det är bäst att ta på sig en långärmad tröja. Jag hann inte springa alltför långt innan jag kom på att juste, man behöver inte dra på sig en massa kläder bara för att temperaturen har sjunkit enda ner till 25 grader. Jag tror min upfattning om temperatur har blivit lite skev. Om jag börjat tycka att 25 grader är kallt kommer jag nog få det lite jobbigt i Sverige.
2011.08.15
Japp, så många månader har jag bott här.
I lördags jobbade jag halva dagen. Eller jobbade och jobbade, Steven var inte hemma och Rachel lekte med en kompis. Jag förmodade att de inte ville leka med mig så jag låg på min säng hela det sex timmar långa arbetspasset. Jobbigt det där... På eftermiddagen träffade jag finska mimmi och brasilianska Evelin på mallet. Jag saknar mitt gamla shoppingcrew.
Igår åkte jag och Josefin till IKEA för att köpa biljetter till kräftskivan på fredag. Det var första gången jag var där utan att äta svenska köttbullar. Jag råkar veta att det kommer serveras på kräftskivan, och njutningen blir ju större om man sparar sig lite. jag älskar att vara på Ikea i Sverige, men det är ännu bättre att vara på Ikea här! Swedish foodmarket är grymt uppskattat. Igår inhandlade jag jordgubbssylt och ballerinakakor. Jag har fått ett litet tvångsbeteende. Varje gång jag är på Ikeas Swedish foodmarket måste jag kolla på förpackningarna från Annas pepparkakor och leta efter "Tyresö" som står med minimala bokstäver. Gött att jag kommer komma hem i december och då kommer det lukta pepparkakor i hela Tyresö, från Annas!
Efter Ikea fortsatte vi mot Outleten. Jag försöker egentligen ha något slags shoppingförbud. Det går sådär. Jag köpte iallafall ett par Levi'sjeans som jag är så sjukt nöjd med så jag har bestämt att det var okej. Curve ID is the shit.
Idag är jag ledig. Jag gör absolut ingenting. Tack och Hej, Leverpastej.
2011.08.12
Igår var jag hos Josefin och åt grillat med hennes värdfamilj. Himlarns vad gott det var! På kvällen jobbade vi lite med Jusses Scrapbook. Har man inte tid att pyssla ihop allt själv, då kan man alltid anlita mig!
Idag har jag haft bara Rachel. Steven är på camp igen. Vi började dagen med att åka till mallet för att köpa nagellack och smoothie. Vi köpte "Mood color changing" nagellack. Mitt heter Awesome/Silly. Så om jag är awesome så kommer mina naglar vara mörkrosa, men om jag gör någonting silly så kommer de huxflux bli ljusrosa. Spännande va? Och trovärdigt!
Dagen fortlöpte med cuppcakesbakande, armbandsverkstad, pappersfigursvikning och Wii-spelande.
2011.08.10
Efter åtta dagars semester har jag äntligen ett kärt återförenande med min dator!
För alla som varit oroliga kan jag glatt meddela att jag överlevde.
Jag har haft kul varje dag med mina underbara kids.
Efter tio timmars bilande genom Pennsylvania, West Virginia och Virginia var vi slutligen framme hos min värdmammas föräldrar i Highpoint, North Carolina. Det var förra tisdagen.
Redan på Onsdag morgon packade vi in allt i bilen igen för att bila mot kusten.
Efter fyra timmar var vi framme vid The Outher Banks, som är en ö-grupp, fortfarande i NC.
Vi bodde på hotell precis vid stranden i fyra nätter. Jag fick ett eget rum medan de andra fem skulle dela på ett rum som var lika stort som mitt. Jag bjöd då in Rachel till mitt rum, och fick Steven på köpet. Vi hade "Open Nightclub" varje kväll, spelade en massa spel och hade det gött.
Vi hann med att se "The Wright Brothers Memorial" (De som uppfann och flög det första flygplanet), vandra och rulla runt på milslånga sandbanker, bada i de höga varma vågorna på stranden, bygga mänskliga pyramider i poolen, inspektera två fyrar på närmare håll, äta sea-food-buffé och få rockstarbrillor, äta alldeles för mycket glass, spela minigolf och åka GoKart.
Vi kom tillbaka till Highpoint på lördagskvällen. Söndag och måndag tog vi det mest lugnt. Vi var i kyrkan och på en farmers market, spelade en massa spel och flög pappersflygplan från balkongen. Jag jagade barnen med trädgårdsslangen, de skrattade så de tappade andan. Punch buggy, Mini Cooper, Cruiser Bruiser, CUBE! När man ser någon av dessa bilsorter får man slå varandra. Jag "lärde" Steven Gul bil och Blå buss. Vi tar det på fullaste allvar, jag har nog fått ett och annat bruise från alla punchs!
Igår, tisdag, var vi på ett vattenland hela dagen. Det var barnsligt roligt som vanligt.
2011.08.01
I morgon, tisdag, åker jag på semester men min värdfamilj. Vi ska bila i tio timmar till North Carolina där mina barns mormor och morfar bor. Jag tyckte liksom inte det räckte med tolv timmars resa i lördags och tolv timmars resa igår, så det var ju bra att den här resan är så nära inpå. Not. Det ska bli kul iallafall. Vi ska till stranden, lite vattenland och sådant.
Min familj har redan hittat min efterträdare. Hon är tysk och kommer en vecka innan jag åker på min resemånad. Nu känns det plötsligt väldigt nära tills jag ska hem. Det är ju ändå hela/bara tre och en halv månad kvar. Panik och lättnad på samma gång.
Nej, nu ska jag packa.
2011.08.01
Så var man tillbaka i D-town igen! Tröttare än tröttast vill jag lova!
Vi var tillbaka i New York vid halv nio. Vår buss tillbaka till Philadelphia skulle gå 9.40, gjorde den det tror ni? ICKE! 11.15 lämnade vi Manhattan. När vi kom till Philadelphia hade sista tåget gått. Vi fick ta en dyr taxi hela vägen till Malvern där min bil var parkerad. Klockan tre var jag hemma. Fyra timmar senare var jag uppe för att köra barn. KAFFE!!!
Antal sömntimmar fredagnatt: 0
Antal sömntimmar lördagnatt: 5
Antal sömntimmar söndagnatt: 4
Jag tackar allt kaffe jag druckit för att jag överlevt helgen, och för att jag inte somnade bakom ratten när jag körde omkring mina kids idag.
Sent på kvällen i fredags tog jag och Josefin tåget in till Philadelphia. Där fick vi vänta ungefär tre timmar på bussen som skulle ta oss till New York. Vi kom till NY vid tjugo i fem på morgonen och bussen mot Niagarafallen gick åtta. Så hur underhåller man sig i tre timmar i New York så pass tidigt på morgonen? Man knatar 40 gator ner till Chinatown (blä blä blä för Chinatown, åk inte dit om ni inte måste) och sen sitter man på Starbucks och håller sig vaken med hjälp av kaffe. Bussen gick ju som sagt klockan åtta, och redan då hade vi dygnat. Det blev iochförsig en liten nap då och då på bussresorna, men det räknas ju knappt. Efter nio timmar var vi framme. Vi började med att se en film om idioter som överlevt att åka ner för fallen i badtunnor och andra konstiga påhitt. Vi fick åka hiss ner till vattnet och gå på "bryggor" under det minsta vattenfallet. Det var häftigt och man blev lagom blöt.
Bussturen vi tog upp dit var en rundtur med hotell och så som ingick. Vi var femtio personer på bussen, 20 kineser, 21 indier, två amerikaner och så jag och Josefin. Hela området runt Niagarafallen var fullt av Indier! Jag har aldrig sett så många indier på samma plats förut! Jag klagade på att det lukta indisk mat överallt, för lukten av starka kryddor stack verkligen i nästan var man en gick! Sen köpte jag Currykyckling till middag... hmm.
Vår stackars tourguide, Mona-Lisa, som var jättesöt men på helt fel arbetsplats gjorde ett antal tabbar så det blev helt fel i tidsschemat och vi var tvungna att välja bort en av sevärdheterna vi betalat för. Det blev livliga diskussioner på kinesiska och en tant skällde ut henne inför hela bussen. Inte för att vi fattade vad hon sa, men Mona-Lisa började iallafall storgråta och visste inte var hon skulle ta vägen. Så vi fyra Icke-asiater längst fram i bussen (de enda som inte fattade vad allt skrikande handlade om) fick trösta guiden som var helt förtvivlad för att hon inte visste vad hon skulle göra och för att hon kanske skulle förlora sitt jobb. Stackars liten. Helt jättekonstig situation var det iallafall. Hela resan, från lördagmorgon till söndagkväll, var jag nervös för att Mona-Lisa skulle göra fel så hon skulle bli utskälld och börja gråta.
Vi åkte till hotellet och sov hela fem timmar! På morgonen var det bara att ladda upp med en massa kaffe igen.
Alla trotsade den skrikande kinéstanten och vi gjorde det majoriteten ville, Maid of the Mist. Vi åkte på båttur under de stora fallen. De var ungefär sextio meter högt och 950 meter brett. Så himla mäktigt! Det var sjukt häftigt att stå där nedanför.
Vi var tillbaka i New York vid halv nio. Vår buss tillbaka till Philadelphia skulle gå 9.40, gjorde den det tror ni? ICKE! 11.15 lämnade vi Manhattan. När vi kom till Philadelphia hade sista tåget gått. Vi fick ta en dyr taxi hela vägen till Malvern där min bil var parkerad. Klockan tre var jag hemma. Fyra timmar senare var jag uppe för att köra barn. KAFFE!!!
Det var en rolig resa med många intressanta insidenter, extremt lite sömn, men en grym upplevelse. Niagarafallen måste verkligen ses, de går inte att beskriva. De kan inte bilderna heller göra.
