.

Antal sömntimmar fredagnatt: 0

Antal sömntimmar lördagnatt: 5

Antal sömntimmar söndagnatt: 4

Jag tackar allt kaffe jag druckit för att jag överlevt helgen, och för att jag inte somnade bakom ratten när jag körde omkring mina kids idag.

Sent på kvällen i fredags tog jag och Josefin tåget in till Philadelphia. Där fick vi vänta ungefär tre timmar på bussen som skulle ta oss till New York. Vi kom till NY vid tjugo i fem på morgonen och bussen mot Niagarafallen gick åtta. Så hur underhåller man sig i tre timmar i New York så pass tidigt på morgonen? Man knatar 40 gator ner till Chinatown (blä blä blä för Chinatown, åk inte dit om ni inte måste) och sen sitter man på Starbucks och håller sig vaken med hjälp av kaffe. Bussen gick ju som sagt klockan åtta, och redan då hade vi dygnat. Det blev iochförsig en liten nap då och då på bussresorna, men det räknas ju knappt. Efter nio timmar var vi framme. Vi började med att se en film om idioter som överlevt att åka ner för fallen i badtunnor och andra konstiga påhitt. Vi fick åka hiss ner till vattnet och gå på "bryggor" under det minsta vattenfallet. Det var häftigt och man blev lagom blöt.

Bussturen vi tog upp dit var en rundtur med hotell och så som ingick. Vi var femtio personer på bussen, 20 kineser, 21 indier, två amerikaner och så jag och Josefin. Hela området runt Niagarafallen var fullt av Indier! Jag har aldrig sett så många indier på samma plats förut! Jag klagade på att det lukta indisk mat överallt, för lukten av starka kryddor stack verkligen i nästan var man en gick! Sen köpte jag Currykyckling till middag... hmm.

Vår stackars tourguide, Mona-Lisa, som var jättesöt men på helt fel arbetsplats gjorde ett antal tabbar så det blev helt fel i tidsschemat och vi var tvungna att välja bort en av sevärdheterna vi betalat för. Det blev livliga diskussioner på kinesiska och en tant skällde ut henne inför hela bussen. Inte för att vi fattade vad hon sa, men Mona-Lisa började iallafall storgråta och visste inte var hon skulle ta vägen. Så vi fyra Icke-asiater längst fram i bussen (de enda som inte fattade vad allt skrikande handlade om) fick trösta guiden som var helt förtvivlad för att hon inte visste vad hon skulle göra och för att hon kanske skulle förlora sitt jobb. Stackars liten. Helt jättekonstig situation var det iallafall. Hela resan, från lördagmorgon till söndagkväll, var jag nervös för att Mona-Lisa skulle göra fel så hon skulle bli utskälld och börja gråta.

Vi åkte till hotellet och sov hela fem timmar! På morgonen var det bara att ladda upp med en massa kaffe igen.

Alla trotsade den skrikande kinéstanten och vi gjorde det majoriteten ville, Maid of the Mist. Vi åkte på båttur under de stora fallen. De var ungefär sextio meter högt och 950 meter brett. Så himla mäktigt! Det var sjukt häftigt att stå där nedanför.

Vi var tillbaka i New York vid halv nio. Vår buss tillbaka till Philadelphia skulle gå 9.40, gjorde den det tror ni? ICKE! 11.15 lämnade vi Manhattan. När vi kom till Philadelphia hade sista tåget gått. Vi fick ta en dyr taxi hela vägen till Malvern där min bil var parkerad. Klockan tre var jag hemma. Fyra timmar senare var jag uppe för att köra barn. KAFFE!!!

Det var en rolig resa med många intressanta insidenter, extremt lite sömn, men en grym upplevelse. Niagarafallen måste verkligen ses, de går inte att beskriva. De kan inte bilderna heller göra.