Tjabbatjenahallå

Dagen har varit super! gick upp sex, gav barnen frukost, följde dem till skolbussen som stannar 50 meter från huset. Efter det var jag ledig i 7,5 timmar så jag gick och la mig igen. När jag vaknat och fixat mig gick jag på en två timmar lång promenad i solen. Det känns som att det är vår här. Känns som att det är slutet av våren och sommaren kommer när som helst. Ni vet när man tar av tröjan för att det är varmt, fem minuter senare tar man på den för man fryser lite, sen tar man av den, sen på, ja ni fattar. Men tyvärr är det ju inte så. Alla säger att snön kommer när som helst. Det är redan typ vinter på morgonen.


Min promenad slutade i Cascades shoppingcenter som ligger en kvarts promenad från mitt hus, alltså en timma och 45 minuters omväg. Fast det var meningen, jag har faktiskt bra lokalsinne :) Jag handlade lite julkort inne på Hallmark. Jag älskar den affären, kan gå omkring och kolla på alla kort och små prylar hur länge som helst. Åt lunch i Cascades, sen gick jag hem.


När jag kom hem ringde en av grannarna och fråga om jag kunde passa hennes sovande tvååring i en halvtimma, för hon hade nånting jätteviktigt hon glömt. Så jag sprang över. För att fördriva tiden gick jag en rundtur och kolla i varje rum av deras stora hus. Inte långt efter att jag var klar kom hon tillbaka, och det fick jag 10 $ för. Lättförtjänt!


Jag och Kaisa skypade med Emma, jag och Andreas kolla på You tube-klipp, vi gjorde juice, vi åt middag, sen sluta jag. Skön dag! och det är såhär mina dagar kommer se ut. Bortsett från grannbarnspassningen då.


De har alla möjliga sorters frukt och bär hemma hela tiden. Så alla valde vilken juice de ville göra till sig själva (de har en elektrisk juicepressare). Jag gjorde med jordgubbar, mandarin och vindruvor, suuupergod!


Tack och hej!

Sunday!

När jag är utanför huset och träffar folk trivs jag. När jag är i huset och det är besök eller något speciellt händer trivs jag. Eller när de säger nånting snällt eller så.
Men så fort det inte händer någonting, eller när jag inte förstår vad någon menar, när något är som det inte är hemma, när jag är ensam, när någon ber mig göra något så längtar jag hem. Ingen är elak mot mig, alla är väldigt snälla och trevliga, men ändå känner jag mig så himla ensam. Jag gråter och jag fattar inte varför. Jag har aldrig förut varit en blödig eller känslosam människa, men igår grina jag till Madicken!? När hon hoppar med paraplyet från taket och de tror att hon är död så spruta tårarna, fast jag sett den hundra gånger och vet att hon bara får hjärnskakning. Gråta får man göra när något gör jätteont, och det gör inte det här! Isåfall skulle jag ju redan åkt hem! Förstår inte vad jag håller på med. Känner mig som två personer samtidigt som jag känner mig ensammast i världen. Men det här kommer bli bra, det måste det!

Det finns ett ställe i det här huset som knarrar när man går på. Det låter EXAKT som när man går på brädorna i gillestugan, de som är närmast tröskeln till pingisrummet, bredvid pianot (nej, det är inte meningen att någon utanför min familj ska förstå det här lilla stycket). Jag hatar när de går där, min hjärna tror typ att jag är hemma.

okej, NOG om de tråkiga.

Igår efter en jobbig arbetsdag som bara varade i fyra timmar så skypade jag med mamma och sara i över en timma. Saknar dem så, hade kunnat ge mycket för att bara få va hemma just då och äta sourcream and onionchips framför TVn med dem. Men som vi alla vet gick inte det. Min värdfamilj åkte iväg till sina vänner och jag valde att inte följa med. Jag åt mat för mig själv, sen borsta jag tänderna och la mig i sängen och titta på Madicken, som tidigare nämnt. När filmen tog slut släkte jag lampan och höll precis på att somna (klockan åtta, andra lördagskvällen i landet utan gränser, haaaallå?!) när tyska Sarah smsa och fråga om jag ville med till tyska Bea. Är man ny på ett ställe och vill skapa kontakter får man väl anstränga sig. Så jag hoppa upp ur sängen och in i duschen, och en timma senare satt jag i Sarahs bil. Hade aldrig hänt hemma i Sverige kan jag ju säga. Hann skypa med Anna medan jag gjorde mig i ordning också, mycket trevligt!

Hos Bea var det totalt tre tyska tjejer, tre amerikanska killar och så jag. Vi pressade alla ihop oss i en Hot tub. Helt kolsvart ute, blått ljus från tuben, iskallt i luften och kokande under ytan. Underbart! Då längtade jag inte hem :D När amerikanarna hörde att jag bara varit här i en vecka sa de att de aldrig skulle gissat det för att jag prata så bra engelska. Jag blev glad och det kändes som att jag prata mycket bättre efter det, det hänger väl mycket på självförtroendet antar jag. De undra vad som var känt från Sverige. Jag babbla på om Pippi, Ikea, H&M och Abba och de blev mer och mer förvånade för varje sak jag sa. En av dem hade en dröm om att åka till Sverige för att åka skidor för han hade hört att det var bättre än både Colorado och Alperna, haha! Synd att jag var tvungen att sabba hans drömmar, men då slipper han ju åka till Sverige i onödan iallafall!

Idag fick jag skjuts till Metron där jag mötte Sofia och Sara (Den tredje) från Sverige och Maria från Tyskland, första gången jag träffa dem. Vi åkte till Arlington cemetery som är en kyrkogård precis utanför DC där massa soldater och kända människor ligger begravna. Hela Kennedy-familjen finns där. Det var varken roligt eller tråkigt, men intressant. Känns lite som vuxenpoäng att vandra omkring på en historisk kyrkogård ens enda lediga dag på en vecka, och sen resumera det som intressant! Efter Arlington åkte vi till ett Mall där vi åt lunch och köpte Frozen yogurt med färska bär på. Sofia bor på ett ställe som heter Herndon som vi har klurat ut att det inte ligger alls långt från mig, så henne får nog både jag och ni se mer av!

På kvällen var vänner till familjen över. Vi klädde granen och Kaisa hade fiolkonsert för oss. Att klä granen i november tycker jag är jättekonstigt. Vi tar alltid in den dagen innan julafton. Jag skulle nog vilja ta in den lite tidigare för det är så himla mysigt när det är jul i hela huset!
...men i november?

Gud vad jag babblar. Mer kvantitet än kvalitet kan man nog säga.










Hörde att ni har snö och minusgrader i Sverige? ;)





Maria, Sara och jag. Man kan se Washington monumentet svagt där bakom.







lördag.

idag är ingen bra dag. idag vill jag hem. jag vill hem och bara vara.

Black Friday!

Dagen efter thanksgiving = Black Friday = superrea = nya löparskor + 2 par jeans i Hannas garderob!

Innan jag åkte bestämde jag mig för att bara packa ett par jeans, eftersom de väger och tar plats. Det knepiga är att jag glömde de jeansen jag bestämde mig för. Jag har alltså gått omkring i tights i två veckor! Det har aldrig förr varit så skönt att dra på sig ett par jeans som det var idag!

Nu när jag har ett par löparskor så kan jag springa av mig all sockerpotatis och caramellatte! Dessutom kan jag se området jag bor i! Har inte sett mer än min gata och mallet typ. Så det är väl hög tid att göra det nu.

Efter att jag skrivit gårdagens blogginlägg trodde jag att det var läggdags snart, men icke! Gästerna åkte hem och vi sprang över till grannarna där de hade middag med hela tjocka släkten. Vi satt där som åskådare när de åt. Det är tradition att på thanksgiving ska man gå runt bordet och var och en ska säga vad de är tacksamma för. Så där satt jag inför typ femton personer jag inte ens visste namnet på och prata om vad jag är tacksam för här i livet. Okej, jag sa väl typ två meningar, men ändå.

Idag fick min värdpappa med sig en hjort hem efter dagens jakt. En som var större än den förra. Han frågade om jag ville se den. Jag tänkte att när den fortfarande har skinnet kvar kan det ju inte vara så farligt. Men när han öppnade bakluckan så låg den där och stirrade på mig med stora svarta ögon, den såg typ arg ut. Och snart hänger den upp och ner, utan skinn i garaget och luktar. Usch, jag kommer bli vegetarian i det här huset!




Såhär fina bilder blir det när båda barnen vill ha mest plats i bilden.

Thanksgiving

Idag började jag min arbetsdag med att ligga på soffan under samma filt som lilla K i tre timmar. Vi tittade på Macys thanksgiving parade på tv. Vi har ätit en stor middag med nära vänner till familjen. Jag tyckte sådär om maten, men ja är inte så förtjust i svensk högtidsmat heller, så jag klandrar inte kocken. En av "maträtterna" var sweet potatos. Orange potatis i en söt sås med socker på toppen. Inte min favorit om vi säger så.
Jag och K har gjort "friendship bracelets". Ni vet vänskapsbanden man gjorde på fritids? Vi fäste trådarna i tegelstenarna runt öppna spisen, så satt vi där framför elden och fläta. Riktigt mysigt! Mamman i huset är pianolärare, och nu spelar hon julmusik så det hörs i hela huset. Jättemysigt är det. Det känns som att det är julafton idag! Nu ska jag gå ner och vara social.
Happy thanksgiving!
H

Bowling!

Idag har jag tvättat kläder, gjort pappersloppor, städat, tvättat, varit ute i solen och tittat på barn som leker att de är Harry Potter & co., tvättat mer osv. wohoo!
De äter typ aldrig snabbmat i den här familjen, och det finns nästan inget godis och sånt alls! Däremot har de alltid massa färska hallon och blåbär och äppelbitar som man går och äter av när man vill, som snacks liksom. Hur gott som helst!
Efter middan kom Sarah och hämtade mig. Först svängde vi förbi starbucks. Jag tog någon caramel-holiday-latte-grej som nästan bara smaka socker. Efter det åkte vi åkte och bowla med Sarahs tyska kompis Beatrice, Beas syster och amerikanska pojkän Evan. haha varje gång jag hör namnet Evan tänker jag på Evan i freaky friday! "You're a liar!" Hoppas nån vet vem jag menar, för det är jättekul :D Måste se den filmen snart alltså! Så sköna repliker hela tiden! "woow, She's blind!". haha jag känner att jag kom ifrån ämnet lite. Hur som helst, alla utom Evan sa innan "jag är jättedålig, jag kommer förlora stort". Ändå hade alla nästan dubbelt så mycket poäng som jag när serien var slut. Evan hade tre gånger så mycket. Alltså är jag jättejättedålig! Jag förstår verkligen inte hur jag kan tycka att det är så kul när jag alltid förlorar stort. Bowlinghallen var hur stor som helst, 58 banor på rad! När vi kom spela de Abba, sen spela de Agnes och sen Abba igen, Sweden!!
Imorn är det thanksgiving! Det blir stor middag här hemma med massa grannar och så, har jag redan skrivit det kanske? Har hört att den högtiden bara handlar om att äta, och det är jag ganska bra på. Så jag kommer nog klara mitt första thanksgivingfirande bra!
Läggdags!

Heeeeeeeey!

Statistiken säger att jag har 25-30 läsare varje dag! Jag är helt chockad! Trodde att det bara skulle vara min familj och kanske mina absolut närmaste vänner som skulle läsa. Så, vilka är ni? ;O
Här är några bilder från Au pair-skolan :)
Byggnaden som vi hade lektioner i. Den var mycket finare på utsidan än på insidan.
Jag och Emelie, en svensk tjej som jag träffade redan på Arlanda. Vi håller i vårt grupparbete. Uppgiften var att man skulle pyssla fram det man mest förknippa med USA. Emelie var inte så ledsen som hon ser ut att vara på bilden :)
Jag, Emelie och Emelie uppe i "Top of the rock", högsta våningen av Rockefeller center. Empire state building i bakgrunden :)
Svenska gänget på skolan. Alla tjejerna bor i helt andra delar av landet, vilket jag tycker är väldigt synd. Gillade the swedish crew!
Malin, Emelie och Elin utanför skolan.
Jag fattar verkligen inte varför allting blir i en klump! Jag trycker på entertangenten tio gånger om, men när jag sparar blir det inga mellanrum! Varför funkar det inte? Är jag korkad? Hjälp mig! Det har ju alltid funkat förut!

Tjingeling

Jag ska erkänna något nu. De första dagarna har inte känts så bra som jag sagt till er. Allt har känts konstigt, och jag har typ känt mig gråtfärdig när jag inte fattat hur maskiner, rutiner och annat funkar i det här huset. Familjen har inte gjort något fel, kan inte säga hur de kunde ha bemött mig på ett bättre sätt, för de är verkligen jättesnälla. Men ändå har det känts ganska jobbigt.
MEN! Nu känns allt mycket bättre! Föräldrarna har gett mig beröm för att jag är duktig på att komma in i familjen och att jag sköter allting bra. De har beställt en egen box till min tv på mitt rum "för att de gillar mig och uppskattar det jag gör". Klart att det gör mig glad!
Ikväll har jag varit i Dulles Mall igen med en tysk tjej som också heter Sarah (den tredje Saran jag har kontakt med här borta, hur ska ni kunna hänga med när jag bloggar om vilka jag hängt med?). Vi köpte kaffe på Starbucks och bara gick omkring och prata. Det gick jättelätt att prata med henne. Även fast vi prata engelska och det faktum att jag inte visste mer än hennes namn innan hon hämta upp mig, så kändes det som att vi hade känt varandra ett tag. Skönt! Så det är nummer två på things-that-makes-me-feel-better-listan.
Nummer 3: Sarah berätta om hennes mycket konstiga värdfamilj. Ni ska få storyn. För varje mening hon sa kände jag hur mycket jag gillar min familj, hur bra de egentligen är!
Jag vet inte vad Sarahs värdföräldrar heter, men jag kallar dem nu för Alice och Jack, blir lättare så. okej, här kommer storyn:
Sarah är på ett uteställe. I baren ser hon Alice sitta och prata med en grabb som är hälften som gammal som Alice är. De sitter mycket närmare varandra än vad vänner brukar göra, och efter ett tag börjar de pussas och mer därtill. Alice har inte sett Sarah, och Sarah låtsas inte om att hon sett något eftersom hon inte vill lägga sig i. Alice börjar be Sarah att ta barnen till parken till shoppingcentret, ut ur huset helt enkelt, mer och mer. En gång möter hon den unga mannen på parkeringen. En gång hör hon Alice säga i telefonen "You can't come over now, the babysitter is still here". Hon ville alltså att hon skulle ta barnen ur huset för att hon skulle få tid med hennes nya pojkvän. Sarah mådde dåligt för att hon inte visste vad hon skulle göra. Hon ville berätta för Jack, men kunde liksom inte.
En kväll kommer Alice in till Sarah och säger att hon och Jack ska separera för att de inte älskar varandra längre. Hon sa ingenting om Nya pojkvännen. Kvällen efter kommer Jack gråtandes till Sarah för att han inte vet vad han ska göra för att behålla Alice för han "älskar henne såååå mycket".
Alice flyttar ut och Sarah blir Jacks kurator då han kommer till henne varje kväll för att gråta ut och fråga om råd. Sarah vet inte vad hon ska göra, Hon vill inte ta hand om tre barn OCH en 40-årig man som gråter hela tiden. Jack vet inte hur man städar för fem öre. Huset är alltid katastrofalt stökigt sen Alice flytta och det blir Alice uppgift att städa eller tjata på Jack om att han ska städa innan de kan äta middag osv.
Jack ringer tydligen Alice ibland för att han saknar henne. Alice nya pojkvän flippar ur totalt och hotar honom till livet. Tydligen kommer han och ringer på dörren ibland, och går runt huset och tittar in genom fönstren. Polisen kommer då och då för att se till så allting står rätt till, efter hoten alltså. Hela tillvaron är en enda stor röra helt enkelt. Sarah funderar på att åka hem, men hon älskar barnen och vill inte lämna dem i röran.
Haha okej, nu fick ni lite att läsa. Jag var typ tvungen att skriva av mig. Well well, poor Sarah and lucky lucky me som har bästa familjen.
Imorn ska jag bowla med Sarah och hennes vänner, det kommer bli kul :) jag kommer visserligen förlora, men ändå.
Godnatt mina vänner (Ni lär ju redan sova, klockan är visst tjugo över fyra hos er)
H

Måndag! Idag vill inte styckeindelningar funka, what a mess!

Idag har jag varit ensam med barnen hela dagen. Vi har gjort svenska pannkakor, bakat kakor, varit ute och kastat frisbee (i bara t-shirt!), målat och spelat pingis. Plus att jag har lagat mat och städat upp efter allt. Jag är typ slut. Barnen är lediga från skolan hela veckan för att det är thanksgiving på torsdag. Jag kommer inte ha dem hela dagar sen.
Jag hade ett tag då jag var rätt nere idag. En svensk tjej som heter Sara (inte hon från igår) frågade om jag ville med och käka middag med lite andra svenskar. Men jag har ingen bil, jag vet inte var bussen går ifrån och min värdmamma är på typ pizzakalas med barnen. Jag tänkte att om det kommer vara såhär i ett år, att jag inte kan träffa någon på kvällarna, kommer jag ju inte klara det.
meeeeeen, det finns en buss, och jag kommer hitta den. Jag har världens snällaste värdföräldrar så de kommer hjälpa mig på alla sätt. OCH (!!) jag har nu pratat med två tjejer, en som bor på samma gata och en som bor fem minuter bort! Visserligen tyskar, men ändå! (inga fördomar, höhö). Hon på samma gata har tillochmed en tjej som är lika gammal som min.
En annan bra sak är att jag hittat en mjölk som smakar väldigt likt arlas mellanmjölk, och det mina vänner är en förutsättning för att jag ska klara mitt år!
H

Söndag

Heeeej mamma, hej anna, hej alla andra... och hej niklas.
Jag har det jättebra! Det är jättesnälla och barnen är söta. De springer efter mig hela tiden.
Pappan och K (Tjejen, som är sju år. Det är stränga regler om att man inte får nämna namn eller lägga ut bilder innan man frågat föräldrarna, och jag har inte gjort det än.) var och jagade igår. Det kom hem med ett rådjur, som vi åt till middag. Efter maten frågade K om jag ville se djuret. Jag trodde att hon skulle visa en bild på det eller något, men hon tog med mig ut i garaget där det hängde uppochner från taket, utan skinn!!!!!! Det var så äckligt, och nu kan jag inte få det äckliga rådjuret eller lukten ur huvudet.
Igår flängde vi hit och dit med bilen och på kvällen åkte vi in till DC för att kolla på alla sevärdigheter genom bilrutan..hmm.. Men det var snällt av mamman att åka in för min skull, för det tog ändå en stund. Familjen fick sina presenter. Jag tror de uppskattades, all choklad är slut idag såååå.
Idag har jag varit i ett mall med en svensk au pair som bor "nära", nära i amerika alltså, det tog ändå typ 20 minuter att åka dit med bil. Hon heter Sarah iallafall och det var trevligt. Vi åt på Taco bell och jag shoppa lite :) På kvällen baka jag kakor med barnen.
Till nånting helt annat. På skolan kom det fram en tjej och sa "can I take a photo of you? we don't have blonde girls in Switzerland", och en mexikansk tjej sa att vi svenskar är så vackra för vi ser ut som barbiedockor. haha. Svenskarna prata lätt bäst engelska av de som var på skolan, efter de från Australien då. Norskarna är bra också.
Imorn ska jag jobba helt själv hela dagen, men det ska nog gå bra. Time to sleep.
H

Heeeeey!

okejokejokej, nu ar det dags. Grejen ar att min dator vill inte koppla upp till det tradlosa natvarket har pa skolan (hoppas hoppas att den inte har problem med det hos familjen), och de datorerna som finns har ar saaaaaaaa sega. Och alltid upptagna. Det ar tyskar overallt! tva tredjedelar ar latt tyskar! och alla springer omkring i sidenpyjamasar om kvallarna. Jag bor med en tysk tjej som jag tror heter Marika. Jag ar sjukt trott hela tiden, sover i princip staende, nar jag inte ligger i sangen. Men marika gar och lagger sig langt efter mig och gar upp halv sex fast frukosten inte borjar forran sju. Blir inte tyskar trotta? ooookej, nog om tyskar.

Vi har haft lektioner bade tisdag och onsdag fran 8.15 - 20. Med matrester och sa saklart, men anda! Riktigt jobbigt nar man haft en femton timmars resa innan! Plus sex timmars tidsskillnad. I tisdags pa kvallen hade vi international sing along. Det skulle va en barnlat med rorelser till. Vi svenskar gjorde "litet hus i skogens slut" eller vad den heter.

Vi ar atta svenskar pa skolan. Av dem ar det fem stycken jag ar med hela tiden. De ar fran Goteborg, Amal, Tidaholm, Linkoping och Kvicksund. Uttryck som "Hallaaaa eller?!" och "Illgott" hors hela tiden! Ni som vet hur latt jag har for att snappa upp dialekter kan ju tanka er vad som flyger ur min mun nu, utan att jag tanker pa det.

Idag hade vi lektioner till lunch, sen bar det av till New York city! Fyra timmars sightseeing, lite battur, top of the rock och sant. Sen blev det BK och lite shopping. Jag handla bara pa Victoria secret, Trosor 3 for 30 dollar, en bodyspray och ett lappglans, och allt gick pa 25 dollar? eeeeeeeh, fattar inte. Och nu orkar jag inte skriva mer. Imorn ska jag till familjen!! Ska bli skont att slippa bo pa varanandra i den har mindre mysiga skolan med mindre god mat. Meeeeeeeeen, jag kommer sakna min nyfunna vanner! Far kora en roadtrip over hela USA, nastan alla ska till olika stallen.

Forresten ar NY bast, om jag inte sa det. Lagger upp bilder sen nar jag ar framme, om min dator vill funka, vill saga...

men nu somnar jag snart sa det ar val bast att vi sager godnatt!

H


Framme!

Shohoo! tankte bara saga att jag ar inne i landet, framme pa skolan och allt har gatt bra! Gissar att mamma, emma och anna redan har kollat efter uppdatering minst en gang var? Hanger med skona, snalla, sota svenskar. Nu ska jag sova!

ångest.

just nu lider jag av packningsångest och seperationsångest. Halva jag vill gå och lägga mig, inte vakna av alarmet, och senare åka till mina vänner istället för arlanda. Känner mig helt tom och konstig. Jag vill inte lämna allt och alla. Just nu känner jag ingen lust alls att åka över havet om några timmar och stanna där ett år.

Japp, där var det sagt. Nu hoppas vi att det var de sista tråkiga raderna i denna blogg!

Har hänt så mycket de senaste dagarna.

I lördags fyllde jag 20 år! jag jobbade jag mitt sista pass på donken. Känns konstigt, mitt andra hem liksom. Hur som helst, på rasten sprang jag till systemet och handlade för första gången i mitt liv och sista gången på ett år. Emma på jobbet hade bakat kladdkaka för min skull, gulle!

På kvällen bjöd jag hem mina elva bästa vänner på middag. Det blev precis som jag hade tänkt mig och det var jättetrevligt. Tack alla ni för att ni kom! Och tack för alla fina presenter!!

Idag har jag varit och fyllt bilen med grejer från lägenheten i vällingby för tedje gången (!!), mamma och pappa hjälpte till. Sen åkte jag till centrum för att fika och säga hejdå till Ida och köpa en ram så jag kunde göra klart nattas present. Att göra klart presenten gick åt helvete, men slutade väldigt bra! Jag har varit och överlämat den, och hon blev glad :)

Sista middagen med familjen, på ett år, är uppäten. Lovisa kom hit för att hjälpa mig att packa. Det gick ju sådär, är fortfarande inte färdig och jag ska upp om ca tre timmar. Men hon fixade iallafall skype åt mig, och det är ju asbra!

Full rulle hela helgen, nu måste jag fixa det sista om jag ska få någon timmas sömn överhuvudtaget!

H

En vecka kvar!

Om exakt en vecka befinner jag mig i new york! Och det är ganska exakt två år sen jag var där, i världens bästa stad. Anna har tagit ledigt på måndag för att kunna följa med och säga hejdå på arlanda. Det kommer nog bli väldigt sorgligt, svårare än med familjen. Även om jag älskar min familj och kommer sakna dem jättemycket tror jag inte det kommer bli så farligt att ta avsked, vi är inte så känslosamma av oss. Men med Anna, annsie, tiny-ass, exsambo kommer det bli värre. Men jag är iallafall väldigt glad för att hon tagit ledigt för min skull!

Idag har jag faktiskt fixat massa med packning. Lagt ner massa kläder och bestämt att jag inte får ta upp dem innan jag åker (lär ju funka. inte.), och tvättat en hel del. Jag har vart och sett på 08-match med Hanna i fryshuset, de förlora men det var trevlans ändå. Tänk att snart är det NBA-matcher jag tittar på!!

Senare slog jag rekord i att springa hem till lovisa (tog max 40 sekunder, typ asbra!) och hängde där en timma. Kommer sakna att ha en chillkompis som bor så nära.

Imorn ska jag va hos motormännens riksförbund 8.30, för att fixa internationellt körkort. Det är med andra ord dags att sova.

H




SJB

Rubriken får tala för sig själv. Jag var på coctailparty hos bästa Ida igår. Har nog aldrig druckit så mycket drinkar på en kväll, inte ens på happy hour i alanya! Efter många timmars drinkande fick vi skjuts till stan och ambassadeur för mer drinkar och dans hela natten. Taxi hem, så jävla värt! kvällen var huuuuuuuur lyckad som helst. Min kropp är fortfarande helt prickig av glitter från idas klänning! haha

Imorn är det bara en vecka kvar tills jag åker. Så om exakt en vecka är jag säkert asnervös. Bör vara. Hoppas att jag är det. Det är jobbigt att jag inte känner mig nervös alls, jag blir typ irriterad på mig själv. Presenterna till barnen är färdiga! Måste hitta något till föräldrarna, mendet är svårt. Nästan alla köper ju något typiskt svenskt eller så, men det känns inte lika kul när pappan är från Sverige.

Måste fixa massor med packningen också. Jag får typ panik varje gång jag ska börja packa, så jag bara skjuter upp det hela tiden. Jag börjar undra vad jag tänker på alla femtioelva gånger i veckan som jag förtvivlat säger "jag har inga kläder!!!", för jag har fan asmycket kläder! Jag vill typ ha tre resväskor med mig.


H

snygga tjejer på coctailpartyt


fjortondagarkvar.

Idag är det exakt två veckor kvar tills jag åker.
I slutet av november kanske jag ska se The killers i DC!!
En tjej som heter Cornelia fråga om jag vill med :) hoppas bara att det inte är 21årsgräns... tror det var på någon klubb, så det är ju mycket möjligt.... men iallafal...

...OM TVÅ VECKOR ÄR JAG I NEW YORK!

RSS 2.0