.

Men så fort det inte händer någonting, eller när jag inte förstår vad någon menar, när något är som det inte är hemma, när jag är ensam, när någon ber mig göra något så längtar jag hem. Ingen är elak mot mig, alla är väldigt snälla och trevliga, men ändå känner jag mig så himla ensam. Jag gråter och jag fattar inte varför. Jag har aldrig förut varit en blödig eller känslosam människa, men igår grina jag till Madicken!? När hon hoppar med paraplyet från taket och de tror att hon är död så spruta tårarna, fast jag sett den hundra gånger och vet att hon bara får hjärnskakning. Gråta får man göra när något gör jätteont, och det gör inte det här! Isåfall skulle jag ju redan åkt hem! Förstår inte vad jag håller på med. Känner mig som två personer samtidigt som jag känner mig ensammast i världen. Men det här kommer bli bra, det måste det!

Det finns ett ställe i det här huset som knarrar när man går på. Det låter EXAKT som när man går på brädorna i gillestugan, de som är närmast tröskeln till pingisrummet, bredvid pianot (nej, det är inte meningen att någon utanför min familj ska förstå det här lilla stycket). Jag hatar när de går där, min hjärna tror typ att jag är hemma.

okej, NOG om de tråkiga.

Igår efter en jobbig arbetsdag som bara varade i fyra timmar så skypade jag med mamma och sara i över en timma. Saknar dem så, hade kunnat ge mycket för att bara få va hemma just då och äta sourcream and onionchips framför TVn med dem. Men som vi alla vet gick inte det. Min värdfamilj åkte iväg till sina vänner och jag valde att inte följa med. Jag åt mat för mig själv, sen borsta jag tänderna och la mig i sängen och titta på Madicken, som tidigare nämnt. När filmen tog slut släkte jag lampan och höll precis på att somna (klockan åtta, andra lördagskvällen i landet utan gränser, haaaallå?!) när tyska Sarah smsa och fråga om jag ville med till tyska Bea. Är man ny på ett ställe och vill skapa kontakter får man väl anstränga sig. Så jag hoppa upp ur sängen och in i duschen, och en timma senare satt jag i Sarahs bil. Hade aldrig hänt hemma i Sverige kan jag ju säga. Hann skypa med Anna medan jag gjorde mig i ordning också, mycket trevligt!

Hos Bea var det totalt tre tyska tjejer, tre amerikanska killar och så jag. Vi pressade alla ihop oss i en Hot tub. Helt kolsvart ute, blått ljus från tuben, iskallt i luften och kokande under ytan. Underbart! Då längtade jag inte hem :D När amerikanarna hörde att jag bara varit här i en vecka sa de att de aldrig skulle gissat det för att jag prata så bra engelska. Jag blev glad och det kändes som att jag prata mycket bättre efter det, det hänger väl mycket på självförtroendet antar jag. De undra vad som var känt från Sverige. Jag babbla på om Pippi, Ikea, H&M och Abba och de blev mer och mer förvånade för varje sak jag sa. En av dem hade en dröm om att åka till Sverige för att åka skidor för han hade hört att det var bättre än både Colorado och Alperna, haha! Synd att jag var tvungen att sabba hans drömmar, men då slipper han ju åka till Sverige i onödan iallafall!

Idag fick jag skjuts till Metron där jag mötte Sofia och Sara (Den tredje) från Sverige och Maria från Tyskland, första gången jag träffa dem. Vi åkte till Arlington cemetery som är en kyrkogård precis utanför DC där massa soldater och kända människor ligger begravna. Hela Kennedy-familjen finns där. Det var varken roligt eller tråkigt, men intressant. Känns lite som vuxenpoäng att vandra omkring på en historisk kyrkogård ens enda lediga dag på en vecka, och sen resumera det som intressant! Efter Arlington åkte vi till ett Mall där vi åt lunch och köpte Frozen yogurt med färska bär på. Sofia bor på ett ställe som heter Herndon som vi har klurat ut att det inte ligger alls långt från mig, så henne får nog både jag och ni se mer av!

På kvällen var vänner till familjen över. Vi klädde granen och Kaisa hade fiolkonsert för oss. Att klä granen i november tycker jag är jättekonstigt. Vi tar alltid in den dagen innan julafton. Jag skulle nog vilja ta in den lite tidigare för det är så himla mysigt när det är jul i hela huset!

...men i november?

Gud vad jag babblar. Mer kvantitet än kvalitet kan man nog säga.

Hörde att ni har snö och minusgrader i Sverige? ;)

Maria, Sara och jag. Man kan se Washington monumentet svagt där bakom.