.

Jag kom fram till NY sent i fredagskväll. Hejhej mamma och pappa, och sen gick vi och la oss. Lördagens förmiddag ägnades åt att gå runt och titta på det nya monumentet på ground zero, där World Trade Center stod. De där fyrkantiga vattenfallssakerna, med allas namn runt, som ni säkert har sett på TV. Det var väldigt fint gjort. Det var också väldigt krångligt att ta sig in där. Av med alla ytterkläder, klockor, skärp, väskor och lägga i lådor, springa genom metalldetektorer och ja, allt det där man gör på flygplatser (som man också gör på typ alla New Yorks turistsaker). Har man pappor med pacemakerar och mammor som glömmer silverklockor i plastlådor som skickas vidare, ja då blir det ännu krångligare!

Efter en pizzarullelunch tog vi vårt pick och pack och bytte hotell. Bort från Manhattan och ut till Queens. Min far skulle ju springa New York Marathon, och från hotellet i Queens fick man transsport till starten. Det tyckte min far var skönt eftersom han skulle åka klockan 5 på morgonen. Det gjorde absolut ingenting, hotellet var superduper fint och hade utsickt över hela Manhattan, en galet mäktig utsickt på kvällen när alla lampor lyser. Hotellet hade också en himla trevlig restaurang, där åt vi min födelsedagsmiddag (i förskott). Jag åt en god sallad med citronmarinerade jätteräkor. Mums. Jag fick en present, i form av sedlar, som kommer komma väl till använding på min resa!

Idag har jag och mamma sprungit runt lite på Manhattan för att se min pappa springa. Men när 45.000 människor springer förbi i en rasande fart (speciellt min pappa då), så är det svårt att se den man letar efter. Speciellt om han har valt att ha på sig en blå tröja, precis som typ hälften av de andra hade valt. Vi såg honom aldrig. Jag såg däremot en massa personer som sprang med svenska kläder. När jag såg dem skrek jag såklart "HEJA SVERIGE!!!!!". Då blev de jätteglada, vinkade, och fick en massa energi. Det var kul. Vilken folkfest det var!

Det blev en till middag på hotellets trevliga restaurang innan jag behövde åka hem. Jag har fått godis av mina systrar också. Man tackar, man tackar. Svenskt lösgodis sitter ju aldrig fel. Speciellt inte i en amerikaniserad mage, som min.

Jag tänkte avsluta med att ge tre råd till alla som läser min blogg och har tänkt åka till New York för att springa världens största marathon (jag antar att ni är några tusen):

1. Anlita mig som hejarklack.

2. Ha på dig en tröja med en lysande färg så jag ser dig.

3. Sy fast en svensk flagga på så att jag kan få skrika Heja Sverige!

Nu är det bara en halvtimma kvar tills tåget går. Är väl hemma till kvart över två. woho.

/ trott_tjej_90