.

I morse blev han sjuk och har varit sängliggandes hela dagen. När jag hämtade Rachel från dansen ringde Melanie och bad mig åka hem och hämta morfarn för att köra honom till sjukhuset. Hon är doktor och efter att pratat med honom på telefon ansåg hon att det var akut.

Jag och mormorn satt och väntade på sjukhuset i närmare fyra timmar. Till slut kom en sköterska ut och sa att en ambulans var på väg. Han var så allvarligt sjuk att de behövde ta honom till ett annat sjukhus. Vi såg när de for i väg i en rasande fart, med sirener och allt.

Nu sitter jag här hemma och väntar. Jag skulle egentligen bara jobbat till sex, men jag jobbar fortfarande. Först satt jag ju på sjukhuset och nu är jag ensam hemma med barnen. De är så oroliga. Så klart. Jag har fått instruktioner om hur jag ska ta hand om mormorn när hon och Allen kommer hem. Hon har alzheimers så hon behöver hjälp med det mesta och får inte lämnas ensam. Hennes man är den som tar hand om henne dygnet runt i vanliga fall. Nu ska jag i alla fall hjälpa henne idag och i morgon. Melanie ringde nyss och grät i telefonen för att hon hatar att sätta mig i den här situationen. Självklart önskar hon att hon var här. Alla är så tacksamma för min hjälp. Jag tycker det är lite jobbigt. Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska säga eller vart jag ska ta vägen. Helt ärligt är jag bara otroligt glad att jag kan hjälpa till. Men nu tycker jag att det är nog med drama.