.

De senaste dagarna har alltså spenderats på ett collage/hotell i Baltimore. Helgen har gått fort, men det känns ändå som att jag varit borta jättelänge. Så känner jag med hela den här resan. Det känns inte alls som jag har varit borta i nästan fyra månader, men samtidigt känns det som evigheter sen jag var hemma. Hänger ni med?

Jag har deltagit på lektioner med namn som Marketing, Money, American etiquette, Idioms, Children's literarure och English grammar. De första fem var intressanta men inte så givande och den sista var back to allt man gjorde i svenska på högstadiet. Orklasser och meningsbyggnader. Kommer nog rabbla helping verb, linking verb, action verb och Present perfect progressive (An action accurring over time, in the future, before another action or time in the future, ZZzzzzZZzz) i sömnen i natt.

På American etiquette pratade vi om att visa respekt för andra människor med hjälp av titlar. Vi svenskar och en dansk var de enda i hela klassrummet vars länder man inte säger Mr och Mrs och sådant i. Läraren blev lite smått tokig och frågade med mycket skeptisk ton om det betyder att vi i Sverige anser att en femåring förtjänar samma respekt som en äldre människa. Öhm.. Ja? Alla andra nationaliteter verkar tycka att vi är totalt respektlösa för att vi tilltalar varandra med förnamn. En tjej från Costa Rica tyckte till och med det är sjukt att i vissa länder kallar man sina föräldrar för "mamma och pappa" och inte "Ma'am och sir". Tänk vad olika det kan vara. Jag lär mig inte bara om den amerikanska kulturen av att vara här, jag får massa andra kulturer på köpet. Bra ju! Men jag tycker faktiskt det är respektlöst av dem att kalla vår kultur respektlös. Dessutom så typ hånade läraren oss (Sverige och Danmark) för att vi har kungahus. Annars så var alla lärare hur sköna som helst! Det var ingen lektion som var tråkig.

MATEN! Stoooooor salladsbuffé med lax, kyckling, tonfisk, alla möjliga grönsaker, jordgubbar, hallon, melon och massa annat gott. Gillades verkligen! Plus massa annan god mat. Frukosten tänker jag inte ens gå in på, MUMS. En buffé av kakor, läsk och godis under rasterna mellan lektionerna. Så klart, ni vet ju vilket land jag befinner mig i. Jag har sovit gott i en stor, skön king-zize-hotellsäng och spenderat mycket tid med Josefin. När vi åkte dit åkte vi två olika tåg och sen minibuss. Samma resa tillbaka. Josefin är den typen som har koll på allt. Jag har inte behövt oroa mig för någonting. Hon har bokat allt och sett till att vi är där i tid. Bra jobbat J!

Himla mycket text och inga bilder. Eloge till alla som har tagit sig enda hit. Jag kom på på en av tågstationerna på vägen hem att jag inte tagit en enda bild den här helgen. Plikttrogen, som jag är, tänkte jag att det var bäst att fixa det.. Sagt och gjort. Jag tvingade Josefin att trycka sig in bredvid mig framför Photo booth. Tyvärr kan inte de bilderna offentliggöras. De avslöjade nämligen allt för tydligt att Hanna Åkerlund behöver sova. Och det, mina vänner, är precis vad jag ska göra nu.