2011.03.26
Oj oj oj, vilken lång dag! Jag åkte hemifrån när det var kolsvart ute och när jag kom hem var det lika svart igen. Alla dygnets ljusa timmar har spenderats i staden med stor S. Eller N. NEW YORK. Jag undrar om man någonsin kan bli mätt på den staden. I morse tvivlade jag dock på om det var meningen att jag skulle in dit just idag. Ingenting ville gå min väg. Varning varning! De som inte orkar läsa om min otur kan hoppa över allt det kursiverade.
Det började med att jag kom till tågstationen Malvern 06.05. Det gick mycket snabbare att ta sig dit än vad jag tänkt mig och tåget skulle inte gå förrän 06.30. Alltså kunde jag sovit i ungefär tjugo dyrbara minuter till. Jag bestämde mig för att passa på att tanka min bil. Jag har ett så kallat "Speedpass" som man bara blippar mot pumpen, så dras pengarna från min värdpappas konto. Jag blippade, lyfte hantaget och försökte fylla bilen. Men icke. Pumpen sov och ville inte hjälpa till. Problemet var bara att den redan hade känt av mitt speedpass och det gick inte att avbryta. Jag var rädd att någon skulle kunna tanka hur mycket som helst när pumpen vaknat till liv, och allt skulle dras från Allens konto. I tjugo minuter väntade jag på att den skulle avbryta "köpet", men ingenting hände. Dum som jag är (bara den tiden på dygnet, annars är jag supersmart) så fick jag för mig att testa en annan pump. Samma sak hände där, så nu hade jag två pumpar som det var fritt fram för andra att tanka ifrån. Om de dumma pumparna vaknade någon gång. Efter att jag blängt, slagit och sparkat på dem ett bra tag gav jag upp. Jag körde ner till parkeringen som är en bit bort. Där mötte jag Lisa. Lisa informerade mig om att mitt tanklock var öppet och att "proppen" var borta. "jkghdfkghadfälghadfgjöad" var ungefär vad jag ville skrika ut då. Jag hade lagt proppen på bagageluckan och sedan kört iväg, helt upptagen av min frustration. Vi fick knata tillbaka till macken där det låg på marken. "Wohoooooo" tänkte jag och la ner det i väskan. En halvtimma senare, på tåget, upptäckte jag att en vattenflaska jag hade i väskan hade läckt. KUL! Vattnet löste upp bensinresterna på tanklocket och smorde in hela väskans innehåll i denna härliga smörja. Jag har alltid tyckt att bensin luktar ganska gott. Jag kommer nog aldrig mer tänka den tanken. När endast tio minuter av tågresan återstår säger tåget PANG! och föraren säger "We just lost power". Vi fick sitta där i 40 minuter för att vänta på nästa tåg. Jahapp, då kunde jag alltså sovit en timma längre. Det var verkligen på håret att vi hann med bussen från Philadelphia till New York. Jag hade nog inte blivit alls förvånad om vi missat den. Tidernas sämsta morgon i alla fall.
Inne i det stora äpplet gick vi runt och runt, hit och dit, fram och tillbaka. Vi började med lite brunch. Pannkakor för min del, yummie yummie. Alla hade gått med på att följa med mig upp till NBA-store, det är en ganska bra bit att gå. När vi väl kom dit hade de stängt för gott. Det var lite sorgligt. De ska tydligen öppna någon annanstans i NYC, och det är ju bra, men de hade typ jordens coolaste lokal där det låg på 5th avenue. Lite kuriosa om 5th avenue är att det är den gata i världen som det är dyrast att ha en affär på. Butiksägarna betalar så sjuka summor bara för att få ha sin butik på just den gatan. Lite coolt är att HM har två butiker där.
Efter den lilla besvikelsen styrde vi våra steg ner mot Soho där en hel del shopping gjordes. Vi mötte upp fyra svenska tjejer som var bekanta till Lisa. De visade oss en affär där man kan köpa saltlakrits, grymt! Tiden flög iväg och helt plötsligt var vi tvungna att springa mot bussen hem.
Nu sitter jag här i min säng och hoppas att min plånbok, halsduk, kamerafodral, väska och blus någonsin ska sluta lukta bensin, och att ingen lyckades tanka på min blipp. Fyfan för bensin. Hela mitt rum luktar nu, för att väskan är här. Jag klöks! Att klökas betyder att man får kvälvningar, på skånska. Kände liksom för att använda det senaste tillägget till mitt svenska ordförråd. Jag lovade ett långt inlägg, och långt det blev det sannerligen!
Kommentarer
Trackback
