.

När jag kom hem fick jag inga applåder för att jag slarvat bort nycklarna. Det var inte så populärt. Jag blev iallafall glad när jag kom in på mitt rum, för bästa Lisen hade svängt förbi på lördagen och lämnat en hejdåpresent till mig. Godis, ett gulligt brev och ett fint kort i en ram. Nu står mina Amerikabästisar Lisafisa och Milledillen på mitt nattduksbord och tittar på mig när jag sover, japp japp!

Igår morse fick jag packa in ungarna i en ännu dyrare taxi och åka tillbaka till stationen för att hämta bilen. Barnen var svinjobbiga hela dagen och tjata om att jag kommer tappa bort extranycklarna och blablabla. Bilen kom hem och de gjorde nycklarna också. Däremot var tanken tom och likaså min plånbok. Den lilla grejen som jag blippar varje gång jag tankar, så pengarna dras från min värdpappas konto, sitter på den förvunna nyckelknippan. En chaffis utan bensin är inte en jättebra chaffis. Mitt svenska Visakort ville inte funka. Om jag itne redan var bitter och frustrerad till max, så blev jag det då. Jag ringde Josefin för att beklaga mig och be om råd. Bensinlampan lyste och jag kände att ett hej-jag-har-fått-soppatorsk-samtal till min värdmamma inte var vad jag behövde. Josefin, min räddare i nöden, släppte allt hon hade i händerna i mataffären och kom för att tanka åt mig. Hon är bäst bäst bäst, det finns ingen snällare och mer hjälpsam människa! Jag är så himla tacksam.

På kvällen fick jag veta av Anna att mina nycklar låg i min resväska som jag skickat hem med henne. Alltid när jag ska vara smart och lägga undan nycklarna för att inte tappa dem blir det problemas. Förra gången låste jag ju in dem i bagageluckan. Jag är iallafall superglad över att jag kommer få tillbaka nycklarna och att jag kan säga till min värdfamilj att jag inte varit slarvig nog att tappa dem någonstans på NYCs gator.

Nu sitter jag och avnjuter en kaffe på Panera Bread medan mina kids är på kockskola för barn. Jag har skypat med Emilia som satt hemma på sin altan i Sverige. Känns jättekonstigt att hon är där och inte här. Hon har ju bott i USA enda sen jag lärde känna henne. Nej, nu ska jag åka och hämta mina ungar. Vi ska hem och göra plånböcker av silvertejp. Im so exided. not. Men jag har tydligen lovat. Bye bye äppelpaj.