.

Idag är det tre veckor sen jag lämnade Sverige. För tre veckor sen vaknade jag på Solvägen efter knappt två timmars sömn. Jag "packade ner det sista" och glömde runt tjugo saker jag hade planerat att packa ner. Jag väckte min lillasyster för att få en hejdå-kram, hon var i vanlig ordning grinig som nyvaken. Hon hade vit t-shirt, var varm och gav mig en slarvig kram för att snabbt krypa ner under täcket igen. Mina sista ord till min mamma var ungefär "Kan du plocka ihop min grejjer som är spridda över hela huset, jag hann inte fixa det. Juste, hejdå också."

Pappa körde mig till Arlanda och vi plockade upp Anna på vägen. Vi var i god tid, hade flera timmars marginal när vi kom fram. Pappa och jag åt panerad fisk med potatis och vit sås. Det var riktigt gott.

Idag är det tre veckor sen jag lämnade Sverige. För tre veckor sen vaknade jag på Solvägen efter knappt två timmars sömn. Jag "packade ner det sista" och glömde runt tjugo saker jag hade planerat att packa ner. Jag väckte min lillasyster för att få en hejdå-kram, hon var i vanlig ordning grinig som nyvaken. Hon hade vit t-shirt, var varm och gav mig en slarvig kram för att snabbt krypa ner under täcket igen. Mina sista ord till min mamma var ungefär "Kan du plocka ihop min grejjer som är spridda över hela huset, jag hann inte fixa det. Juste, hejdå också."

Pappa körde mig till Arlanda och vi plockade upp Anna på vägen. Vi var i god tid, hade flera timmars marginal när vi kom fram. Pappa och jag åt panerad fisk med potatis och vit sås. Det var riktigt gott. Efter att tag var det dags att säga hejdå. Anna grät. Det var jobbigt.

När jag stått där ensam ett tag med mina ljusblå matchande rullväskor kom de två tjejer jag bestämt tid och mötesplats med, Emelie och Malin. Vi checkade in tillsammans och såg till att vi fick platser bredvid varandra på båda planen. Innanför alla kontroller satt vi och prata ett par timmar innan vi gick på planet, där vi träffa Andreas som också skulle åka hela vägen med oss. Vi mellanlanda i Frankfurt där vi träffade Elin, Elin, Emelie och Frida som rest från Landvetter.

Allt det här var tre veckor sen. Det känns som att det var mer än en månad sen jag lämna Sverige. Känns som att jag varit med om så himla mycket, samtidigt som jag tycker att jag bara sitter inne i mitt rum.

Efter alla jobbiga avsked med familj och vänner så träffade jag de här tjejerna på Arlanda, som jag spenderade nästan ett helt dygn i sträck med. Man visste att alla var i samma situation, förväntansfull men samtidigt ganska nedstämd. Det var jätteskönt att ha folk omkring sig som man visste kände likadant, som alla var nybörjare. Vi spenderade fem dagar tillsammans på skolan. Jag hade tur för de här tjejerna gick inte bara igenom samma sak, det var sköna och roliga att vara med också. Jag tyckte det kändes som att vi alla känt varandra betydligt längre tid.

Fredagen kom och det var dags för alla att åka till sina värdfamiljer. Alltså dags att säga hejdå igen. Alla svenska tjejerna åkte tillsammans i en buss till flygplatsen. Jag fick åka minibuss i sex timmar med bara tyskar, som bara prata tyska. Jag försökte fråga något på engelska för att få socialisera lite. De svarade, log och fortsatte prata på tyska. Jag kände mig ensam och ville tillbaka till mina svenskar på skolan.

Alla i min värdfamilj var jättesnälla och trevliga på en gång. Jag har träffat en del tyska tjejer som bor i närheten, de är också jättesnälla. Men jag känner mig ändå ensam. Jag hatar att vara nybörjaren. De jag har träffat här har varit här i över ett år. Vill jag träffa någon måste de komma och hämta mig, för jag får inte köra bil. Jag vill inte fråga dem för ofta för jag känner mig påfrestande, så jag hänger oftast i mitt rum när jag är ledig. Och känner mig ensam.

Nu blev ju det här väldigt dystert. Jag vill verkligen inte att någon ska tycka synd om mig eller så, det är ju det här jag vill! Jag har roligt också, och mer kommer det bli. Jag kommer ha ett asbra år här borta!

I går sprang jag och Sarah omkring på Wallmart i flera timmar. Jag hade hur kul som helst! Vi sprang omkring och skrattade åt alla konstiga saker de säljer. I den butiken kan du hitta ALLT! Mat, leksaker, elektronik, kläder, allt! Det låter ju typ som Ica Maxi och det är väl ungefär vad det är. Fast på amerikanskt vis, och då är ju allting lite galnare. Hitta Pringles med lime/choklad/polka-smak. Sugen, någon?

Idag åkte vi till mallet efter att jag slutat jobba. Jag sprang omkring och handla julklappar och stackars Sarah sprang efter. I en baseball/basketball-affär var det en som försökte hjälpa mig att hitta en julklapp till min pappa, jag visste att jag inte skulle hitta någon där inne, men han var envis. Han ville att jag skulle köpa ett basketlinne som det stod "DAD #1" på baksidan på. Icke sa Nicke. När han fick veta att jag var från Sverige ville han visa varenda plagg i butiken som hade minsta gnutta gult eller blått på sig. Efter att jag sagt "min pappa skulle aldrig ta på sig den där" om allting såg han helt förtvivlad ut och sa "Jag försöker verkligen se en bild av din pappa i mitt huvud, men det är väldigt svårt. Jag vet inte vad man har på sig om man är svensk och inte gillar gula kläder. Gillar han röda t-shirts?" Det var nära att jag köpte en röd t-shirt för att han såg så ledsen ut.

Sen kom en annan som jobba där fram

Butikskillen: -Hey, pretty girl! I heard that you are from Germany!

Jag: -I'm from Sweden.

B: -YOU KNOW WHAAAAAAT! my brother in law is from (här tänkte jag "aah, han har släkt från Sverige, kul!") Europe! Min syster gifte sig med en fransman, så jag var på bröllop i Frankrike för ett par år sen. Nästan hemma hos dig, och nu står du i buktiken jag jobbar i. HOOOOWW COOOOOL?!. Helt överexalterad var han.

Sen ville han skaka hand och byta nummer för att det var så häftigt att jag och hans syrras man är "från samma ställe". Lät som att hon trodde att Europa är ett land. Jag har aldrig ens vart i Frankrike liksom. haha kul ändå.

Nu blev det här ett jättelångt inlägg. Eloge till den som orkar läsa. Säkert hundra stavfel och konstiga meningar, men jag orkar inte läsa igenom det. Ska upp om fem timmar, woopwoop!

Godnatt mina kära läsare.