.

Idag fick jag en ny match! Cultural Care jobbar snabbt måste jag säga! Det är en familj som bor 45 minuter utanför Philadelphia. Efter att ha läst om dem är jag tveksam, men jag ska försöka att inte döma dem innan jag pratat med dem. Vi får se helt enkelt! Det är lite jobbigt det här. Det känns som om jag borde ta vad jag kan få eftersom situationen är som den är och tiden är begränsad. Samtidigt vill jag ju inte att det ska bli fel igen.

Idag har jag tagit en långpromenad i kylan. Jag satte mig på "Corner bakery" i Cascades shopping center, som är ett utomhuscentrum. De har mest har restauranger, inte så mycket affärer. Jag satt där i över en timma och läste en bok och drack varm choklad. Eftersom jag inte jobbar under mina rematch-veckor så har jag inte så mycket att göra.

Jag köpte en väska också, en träningsbag. Behöver en när jag skaffat gymkort någonstans. PLUS att jag har redan shoppat för mycket för att det ska få plats i väskorna jag hade med mig hit. Jag har varit här i ungefär en månad, hur många väskor kommer jag ha efter ett år?

Idag har jag varit på "julfest" med min au pair-grupp och tre grupper till. Sjuttio au pairer var vi i en vanlig bostad. Okej, inte en vanlig, en mycket stor sådan. Vi dekorerade kakor, åt mat, gjorde julkort till fattiga barn och bytte julklappar. Alla hade fått veta innan att de skulle köpa en julklapp för minst tio dollar. När vi kom dit la alla sitt paket under granen. Sedan fick man ett nummer och så lottade de i vilket ordning alla nummer fick gå och välja ett paket. Jag fick ett presentkort på starbucks för 15 dollar. Heeeeeelt okej med tanke på vad en del andra fick. En svensk tjej som heter Madde fick små porslingsbitar som man ska lägga sina kinapinnar på när man ätit klart, kul?. Sarah fick några ihopflätade trådar med en pärla på. Aldrig att den har kostat tio dollar, max två. Hoppas inte att hon som köpt den konstiga saken fick Sarahs dyra Stieg Larsson-bok. Tycker det är dålig stil.

Jag hade köpt två små fina presentförpackningar från Victora's secret. Den ena innehöll ett nagellack och den andra ett läppglans och en liten liten parfym. Hon som fick dem kom fram till mig och sa att hon var jätteglad och att alla hennes kompisar var avundsjuka på henne. Naaaaaajz.

Det blev inget med matchen. Jag skickade ett mail till mamman och hon svarade att hon inte ville ha sin nya au pair förrän i slutet av januari. Wellwell, vi får hoppas på att det går fler tåg. Har jag däremot inte fått en familj som vill ha mig innan veckan är slut kommer jag nog få lite smått panik...

Alla fick tomteluvor som man skulle ha på sig på mötet

Starbucks giftcard och mina nya converse, men man ser ju inte paljetterna :( Tycker nog att de är finare i verkligheten än vad som ser ut att vara på bilden.

Vi åkte till Dulles mall och åt på Cheesecake factory, sen sprang vi runt i butiker där också. Nu är jag hemma och ligger i sängen. Gissa vad jag fick se när jag startat datorn? En match! Wohooo! Det gick himla fort måste jag säga! Det är en familj med tre döttrar som också bor utanför DC, men mycket närmre. Tänker inte berätta mer, men jag hoppas på ett telefonsamtal imorn.

Godnatt!

tjugosex dagar i United states of Amerika alltså. Tre veckor hos familjen. Näst sista arbetsdagen hos denna familj. Om två veckor kanske jag måste lämna landet jag drömt om så länge, och jag känner mig väldigt lugn för stunden. Det är konstigt. Wierd. Fast det är i och för sig nog för att magkänslan säger att det kommer att ordna sig. Att jag inte kommer återvända till Svea rike inom en snar framtid.

Ähmen jag vet inte vad jag ska skriva, har inte hänt så mycket idag. Jag har sovit och städat och varit på Tae Kwon do-kalas. Vi åt Mac n' cheese. Min grabb fick ett pris. Alla är jättestolta och glada. Glada människor tycker vi om.

tjugosex dagar i United states of Amerika alltså. Tre veckor hos familjen. Näst sista arbetsdagen hos denna familj. Om två veckor kanske jag måste lämna landet jag drömt om så länge, och jag känner mig väldigt lugn för stunden. Det är konstigt. Wierd. Fast det är i och för sig nog för att magkänslan säger att det kommer att ordna sig. Att jag inte kommer återvända till Svea rike inom en snar framtid.

Ähmen jag vet inte vad jag ska skriva, har inte hänt så mycket idag. Jag har sovit och städat och varit på Tae Kwon do-kalas. Vi åt Mac n' cheese. Min grabb fick ett pris. Alla är jättestolta och glada. Glada människor tycker vi om.

Jag har legat på min säng och ätit soppa också, så nu vet ni!

<br />

Dygnet efter telefonsamtalet gick jag runt med jordens största klump i magen. Det gjorde verkligen ont och jag kunde inte tänka på något annat. Jag skickade ett sms till min värdmamma och bad om ursäkt för de saker jag tagit upp som inte hörde till ämnet och sa att jag var ledsen att jag gjort dem besvikna. Jag skrev att jag verkligen vill att de ska tycka att jag gör ett bra jobb. Hon ringde upp senare och sa att hon verkligen uppskattade smset

På kvällen ringde jag min värdpappa och sa ungefär samma saker som jag skrev i smset till mamman. Han tog det bra. Han ville att jag ska stanna och berättade om saker som han tyckte att vi ska jobba på. Jag sa att jag ville till en ny familj ändå. Om någon har sagt att han inte vill bo i samma hus som mig, då vill inte jag bo där. Oavsett om han tar tillbaka det. Jag skulle inte känna mig välkommen. När jag sa det började han skratta...? Vi sa i alla fall att det kommer vara "no hard feelings" mellan oss den tiden jag måste bo kvar här. Hoppas det blir så.

Nu är jag i rematch. Vi har haft möte ikväll, jag, min LCC och min värdmamma. Jag har sagt varför jag vill byta familj och familjen har sagt varför de inte vill ha mig kvar. Förstår inte riktigt eftersom de ville ha kvar mig igår. Det gör mig mer säker på att jag gör rätt beslut, jag vill ju inte leva med en familj som inte vet om de vill ha med mig att göra eller inte. Jag ska jobba till lördag den här veckan, men jag måste bo hos familjen till den 27 december. Har jag inte fått en familj då blir det hemfärd till Sverige. Familjen ställer upp på att mina två veckor börjar på måndag, istället för nu och så ställer de upp på att vara referens för mig. Det kommer hjälpa mig mycket, så det är jag otroligt tacksam för.

Just nu är jag orolig för att jag inte ska få en ny familj. Jag vill inte hem, jag är inte klar här! Jag ska inte hem. Jag är också ledsen och orolig över julen. Julen betyder mycket för mig. Det var också en av de saker med det här året som jag var mest förväntansfull inför. Nu vet jag inte var eller med vem jag kommer spendera den.

I natt har jag sovit en timma. Jag var trött, men jag kunde verkligen inte somna. Jag känner en stor skuld och klumpen i min mage är hur stor som helst. Det är meningen att jag ska agera som en vuxen. För det är ju det jag är, jag har ju medvetet tagit på mig det här ansvaret, jag har bett om det. Men just nu vill jag bara grina och springa härifrån.

Jag har en bok som jag ska skriva i om hur min dag har varit. Både negativa och positiva saker. I måndags var en dålig dag. Barnen bråkade som vanligt (de här barnen slåss och sparkas på riktigt när de bråkar), de vägra lyssna på mig och kalla mig fula saker när jag bad dem hjälpa mig med något. Jag skrev en hel sida i boken om hur jag känner. Problemet är att jag skrev medan jag fortfarande var upprörd. En del saker som inte riktigt hörde dit kom med, och jag ångrar det så mycket. En av de sakerna var att jag saknar att köra bil. Jag skrev också att det känns som att barnen inte vill ha mig här, och att jag inte riktigt tycker om att vara med dem, och att eftersom mitt jobb är att vara här för barnen så är jag inte säker på att vi är den rätta matchningen. Jag tycker inte att det jag skrev om barnen var så hemskt för att komma från en som flyttat in hos familjen för två veckor sen, som lämnat all familj, vänner och vardag ett halv jordklot bort.

Mamman läste vad jag skrivit och sa att hon var väldigt ledsen för att jag kände så. Hon pratade med barnen och de har fått hårda straff för att de var elaka mot mig. Igår, tisdag kväll, skulle vi ha möte. Pappan är på skidsemester så det var jag, mamman och han genom telefon med högtalare. Barnen var jättesnälla igår och jag kände att jag kanske överreagerat, att vi kunde prova ett tag till.

När mamman läste upp brevet för pappan haka han upp sig på att jag inte tycker om att vara runt barnen. Jag förklarade att hatar när de bråkar, jag är seriöst rädd att de ska skada varandra. Jag sa att dagen efter dagar som i måndags så känner jag att jag inte vill vara med dem för jag vet inte hur de kommer behandla mig och så. Han frågade om jag tycker om hans barn. Jag väntade med att svara i fem sekunder för att jag tänkte på hur jag skulle formulera mig. Jag började med att säga "jag tycker om barnen när de är snälla, men...". Då avbröt han mig och börja skrika att en bra au pair hade sagt att hon älskar barnen, utan att tveka.

I natt har jag sovit en timma. Jag var trött, men jag kunde verkligen inte somna. Jag känner en stor skuld och klumpen i min mage är hur stor som helst. Det är meningen att jag ska agera som en vuxen. För det är ju det jag är, jag har ju medvetet tagit på mig det här ansvaret, jag har bett om det. Men just nu vill jag bara grina och springa härifrån.

Jag har en bok som jag ska skriva i om hur min dag har varit. Både negativa och positiva saker. I måndags var en dålig dag. Barnen bråkade som vanligt (de här barnen slåss och sparkas på riktigt när de bråkar), de vägra lyssna på mig och kalla mig fula saker när jag bad dem hjälpa mig med något. Jag skrev en hel sida i boken om hur jag känner. Problemet är att jag skrev medan jag fortfarande var upprörd. En del saker som inte riktigt hörde dit kom med, och jag ångrar det så mycket. En av de sakerna var att jag saknar att köra bil. Jag skrev också att det känns som att barnen inte vill ha mig här, och att jag inte riktigt tycker om att vara med dem, och att eftersom mitt jobb är att vara här för barnen så är jag inte säker på att vi är den rätta matchningen. Jag tycker inte att det jag skrev om barnen var så hemskt för att komma från en som flyttat in hos familjen för två veckor sen, som lämnat all familj, vänner och vardag ett halv jordklot bort.

Mamman läste vad jag skrivit och sa att hon var väldigt ledsen för att jag kände så. Hon pratade med barnen och de har fått hårda straff för att de var elaka mot mig. Igår, tisdag kväll, skulle vi ha möte. Pappan är på skidsemester så det var jag, mamman och han genom telefon med högtalare. Barnen var jättesnälla igår och jag kände att jag kanske överreagerat, att vi kunde prova ett tag till.

När mamman läste upp brevet för pappan haka han upp sig på att jag inte tycker om att vara runt barnen. Jag förklarade att hatar när de bråkar, jag är seriöst rädd att de ska skada varandra. Jag sa att dagen efter dagar som i måndags så känner jag att jag inte vill vara med dem för jag vet inte hur de kommer behandla mig och så. Han frågade om jag tycker om hans barn. Jag väntade med att svara i fem sekunder för att jag tänkte på hur jag skulle formulera mig. Jag började med att säga "jag tycker om barnen när de är snälla, men...". Då avbröt han mig och börja skrika att en bra au pair hade sagt att hon älskar barnen, utan att tveka. Han skrek att han inte kan ha någon i sitt hus som inte älskar hans barn, och att ag måste flytta snarast möjligt.

De vet att barnen har varit elaka mot mig, annars hade de ju inte gett dem hårda straff. För mig är det inte självklart att älska någon man känt i två veckor, som dessutom har blandat sina bra sidor med riktigt dåliga sidor. Det är inte bara det att de har varit elaka mot mig (de är faktiskt snälla mot mig för det mesta), de är elaka mot varandra och skriker fula ord till sina föräldrar varje dag. Jag gillar inte beteendet. Hade jag varit här en längre tid hade jag säkert sett förbi det, och svarat att jag gillar dem på en gång. Tyvärr känner jag inte vilkorslös kärlek efter två veckor, och jag vill ju inte ljuga.

Min LCC (kontaktperson från au pair-förmedlingen) vill att jag ska prata med pappan och säga att jag vill ge det tid och försöka få allt att bli bättre. Just nu känner jag bara att jag inte vill bo i ett hus där delar av familjen inte vill ha mig där.

Lösenordet på bloggen har jag för att jag inte vill skriva saker som jag kanske kommer ångra sen, och så vet jag inte vem som har läst det. Det är ju inte helt omöjligt att vi reder ut det här och då vill jag inte att vem som helst ska kunna läsa om det negativa.

Idag är det tre veckor sen jag lämnade Sverige. För tre veckor sen vaknade jag på Solvägen efter knappt två timmars sömn. Jag "packade ner det sista" och glömde runt tjugo saker jag hade planerat att packa ner. Jag väckte min lillasyster för att få en hejdå-kram, hon var i vanlig ordning grinig som nyvaken. Hon hade vit t-shirt, var varm och gav mig en slarvig kram för att snabbt krypa ner under täcket igen. Mina sista ord till min mamma var ungefär "Kan du plocka ihop min grejjer som är spridda över hela huset, jag hann inte fixa det. Juste, hejdå också."

Pappa körde mig till Arlanda och vi plockade upp Anna på vägen. Vi var i god tid, hade flera timmars marginal när vi kom fram. Pappa och jag åt panerad fisk med potatis och vit sås. Det var riktigt gott.

Idag är det tre veckor sen jag lämnade Sverige. För tre veckor sen vaknade jag på Solvägen efter knappt två timmars sömn. Jag "packade ner det sista" och glömde runt tjugo saker jag hade planerat att packa ner. Jag väckte min lillasyster för att få en hejdå-kram, hon var i vanlig ordning grinig som nyvaken. Hon hade vit t-shirt, var varm och gav mig en slarvig kram för att snabbt krypa ner under täcket igen. Mina sista ord till min mamma var ungefär "Kan du plocka ihop min grejjer som är spridda över hela huset, jag hann inte fixa det. Juste, hejdå också."

Pappa körde mig till Arlanda och vi plockade upp Anna på vägen. Vi var i god tid, hade flera timmars marginal när vi kom fram. Pappa och jag åt panerad fisk med potatis och vit sås. Det var riktigt gott. Efter att tag var det dags att säga hejdå. Anna grät. Det var jobbigt.

När jag stått där ensam ett tag med mina ljusblå matchande rullväskor kom de två tjejer jag bestämt tid och mötesplats med, Emelie och Malin. Vi checkade in tillsammans och såg till att vi fick platser bredvid varandra på båda planen. Innanför alla kontroller satt vi och prata ett par timmar innan vi gick på planet, där vi träffa Andreas som också skulle åka hela vägen med oss. Vi mellanlanda i Frankfurt där vi träffade Elin, Elin, Emelie och Frida som rest från Landvetter.

Allt det här var tre veckor sen. Det känns som att det var mer än en månad sen jag lämna Sverige. Känns som att jag varit med om så himla mycket, samtidigt som jag tycker att jag bara sitter inne i mitt rum.

Efter alla jobbiga avsked med familj och vänner så träffade jag de här tjejerna på Arlanda, som jag spenderade nästan ett helt dygn i sträck med. Man visste att alla var i samma situation, förväntansfull men samtidigt ganska nedstämd. Det var jätteskönt att ha folk omkring sig som man visste kände likadant, som alla var nybörjare. Vi spenderade fem dagar tillsammans på skolan. Jag hade tur för de här tjejerna gick inte bara igenom samma sak, det var sköna och roliga att vara med också. Jag tyckte det kändes som att vi alla känt varandra betydligt längre tid.

Fredagen kom och det var dags för alla att åka till sina värdfamiljer. Alltså dags att säga hejdå igen. Alla svenska tjejerna åkte tillsammans i en buss till flygplatsen. Jag fick åka minibuss i sex timmar med bara tyskar, som bara prata tyska. Jag försökte fråga något på engelska för att få socialisera lite. De svarade, log och fortsatte prata på tyska. Jag kände mig ensam och ville tillbaka till mina svenskar på skolan.

Alla i min värdfamilj var jättesnälla och trevliga på en gång. Jag har träffat en del tyska tjejer som bor i närheten, de är också jättesnälla. Men jag känner mig ändå ensam. Jag hatar att vara nybörjaren. De jag har träffat här har varit här i över ett år. Vill jag träffa någon måste de komma och hämta mig, för jag får inte köra bil. Jag vill inte fråga dem för ofta för jag känner mig påfrestande, så jag hänger oftast i mitt rum när jag är ledig. Och känner mig ensam.

Nu blev ju det här väldigt dystert. Jag vill verkligen inte att någon ska tycka synd om mig eller så, det är ju det här jag vill! Jag har roligt också, och mer kommer det bli. Jag kommer ha ett asbra år här borta!

I går sprang jag och Sarah omkring på Wallmart i flera timmar. Jag hade hur kul som helst! Vi sprang omkring och skrattade åt alla konstiga saker de säljer. I den butiken kan du hitta ALLT! Mat, leksaker, elektronik, kläder, allt! Det låter ju typ som Ica Maxi och det är väl ungefär vad det är. Fast på amerikanskt vis, och då är ju allting lite galnare. Hitta Pringles med lime/choklad/polka-smak. Sugen, någon?

Idag åkte vi till mallet efter att jag slutat jobba. Jag sprang omkring och handla julklappar och stackars Sarah sprang efter. I en baseball/basketball-affär var det en som försökte hjälpa mig att hitta en julklapp till min pappa, jag visste att jag inte skulle hitta någon där inne, men han var envis. Han ville att jag skulle köpa ett basketlinne som det stod "DAD #1" på baksidan på. Icke sa Nicke. När han fick veta att jag var från Sverige ville han visa varenda plagg i butiken som hade minsta gnutta gult eller blått på sig. Efter att jag sagt "min pappa skulle aldrig ta på sig den där" om allting såg han helt förtvivlad ut och sa "Jag försöker verkligen se en bild av din pappa i mitt huvud, men det är väldigt svårt. Jag vet inte vad man har på sig om man är svensk och inte gillar gula kläder. Gillar han röda t-shirts?" Det var nära att jag köpte en röd t-shirt för att han såg så ledsen ut.

Sen kom en annan som jobba där fram

Butikskillen: -Hey, pretty girl! I heard that you are from Germany!

Jag: -I'm from Sweden.

B: -YOU KNOW WHAAAAAAT! my brother in law is from (här tänkte jag "aah, han har släkt från Sverige, kul!") Europe! Min syster gifte sig med en fransman, så jag var på bröllop i Frankrike för ett par år sen. Nästan hemma hos dig, och nu står du i buktiken jag jobbar i. HOOOOWW COOOOOL?!. Helt överexalterad var han.

Sen ville han skaka hand och byta nummer för att det var så häftigt att jag och hans syrras man är "från samma ställe". Lät som att hon trodde att Europa är ett land. Jag har aldrig ens vart i Frankrike liksom. haha kul ändå.

Nu blev det här ett jättelångt inlägg. Eloge till den som orkar läsa. Säkert hundra stavfel och konstiga meningar, men jag orkar inte läsa igenom det. Ska upp om fem timmar, woopwoop!

Godnatt mina kära läsare.

Vi har beställt pizza och ätit den. Nu kollar barnen på film med sina kompisar, och jag hänger på mitt rum. Helt okej arbetspass alltså.

Har varit på Gold's gym idag och fått en kort som ger en veckas provträning. Grymt! De har en basketplan inne i gymmet. Om jag kör typ sätta-femton-skott-på-alla-positioner varje gång jag är där och gymmar så kanske jag platser i laget om ett år igen! I alla fall mer än om jag inte gör det.

Igår skrev jag ett inlägg om hur skön arbetsdag jag hade. Barnen lekte med sina kompisar i sina rum och jag låg på min säng och skypade med Emma. Så i flera timmar tjänade jag pengar på att bara vara hemma, utan att ens se barnen. Men innan jag hann publicera inlägget så vände allting och det blev k a o s. All kalabalik fick mig att längta hem otroligt. Barnen är oftast jättesöta och snälla, men när de beter sig som de gjorde igår trivs jag inte alls. Min värdmamma kom hem och jag fick sluta en och en halv timma tidigare för att hon tyckte synd om mig som haft en så jobbig arbetsdag.</div>

<br />

<div id="_mcePaste" style="position: absolute; left: -10000px; top: 0px; width: 1px; height: 1px; overflow-x: hidden; overflow-y: hidden;">Postade lite juklappar till Sverige igår. När man skickar paket så måste man skriva utanpå vad paketet innehåller. Inte så kul när det är julklappar ju!</div>

<br />

<div id="_mcePaste" style="position: absolute; left: -10000px; top: 0px; width: 1px; height: 1px; overflow-x: hidden; overflow-y: hidden;">Ikväll så ska min värdmamma hålla i en julfest på hennes jobb. Båda föräldrarna ska dit och jag ska va hemma med barnen, jobbar till midnatt. Hoppas att de är snälla mot mig idag. nä, men det ska nog inte bli några problem :) Vi ska ha movie night!</div>

<br />

<div id="_mcePaste" style="position: absolute; left: -10000px; top: 0px; width: 1px; height: 1px; overflow-x: hidden; overflow-y: hidden;">Här om dagen var vi på en restaurang som var lite vilda-westen-vägkrog-stil. På alla bord stod en hink med jordnötter. Ni vet sånna jordnötter med hårt skal på, som det är två i varje. Men det fanns ingenstans att lägga skalet, för det skulle slängas på golvet! Golvet var alltså som ett lager av jordnötsskal. Jag tyckte det var minst lika roligt som barnen tyckte! haha.</div>

<br />

<div>Igår skrev jag ett inlägg om hur skön arbetsdag jag hade. Barnen lekte med sina kompisar i sina rum och jag låg på min säng och skypade med Emma. Så i flera timmar tjänade jag pengar på att bara vara hemma, utan att ens se barnen. Men innan jag hann publicera inlägget så vände allting och det blev k a o s. All kalabalik fick mig att längta hem otroligt. Barnen är oftast jättesöta och snälla, men när de beter sig som de gjorde igår trivs jag inte alls. Min värdmamma kom hem och jag fick sluta en och en halv timma tidigare för att hon tyckte synd om mig som haft en så jobbig arbetsdag.</div>

<br />

<div>Postade lite juklappar till Sverige igår. När man skickar paket så måste man skriva utanpå vad paketet innehåller. Inte så kul när det är julklappar ju!</div>

<div>Ikväll så ska min värdmamma hålla i en julfest på hennes jobb. Båda föräldrarna ska dit och jag ska va hemma med barnen, jobbar till midnatt. Hoppas att de är snälla mot mig idag. nä, men det ska nog inte bli några problem :) Vi ska ha movie night!</div>

<div>Här om dagen var vi på en restaurang som var lite vilda-westen-vägkrog-stil. På alla bord stod en hink med jordnötter. Ni vet sånna jordnötter med hårt skal på, som det är två i varje. Men det fanns ingenstans att lägga skalet, för det skulle slängas på golvet! Golvet var alltså som ett lager av jordnötsskal. Jag tyckte det var minst lika roligt som barnen tyckte! haha.Igår skrev jag ett inlägg om hur skön arbetsdag jag hade. Barnen lekte med sina kompisar i sina rum och jag låg på min säng och skypade med Emma. Så i flera timmar tjänade jag pengar på att bara vara hemma, utan att ens se barnen. Men innan jag hann publicera inlägget så vände allting och det blev k a o s. All kalabalik fick mig att längta hem otroligt. Barnen är oftast jättesöta och snälla, men när de beter sig som de gjorde igår trivs jag inte alls. Min värdmamma kom hem och jag fick sluta en och en halv timma tidigare för att hon tyckte synd om mig som haft en så jobbig arbetsdag.</div>

<br />

<div id="_mcePaste" style="position: absolute; left: -10000px; top: 0px; width: 1px; height: 1px; overflow-x: hidden; overflow-y: hidden;">Postade lite juklappar till Sverige igår. När man skickar paket så måste man skriva utanpå vad paketet innehåller. Inte så kul när det är julklappar ju!</div>

<br />

<div id="_mcePaste" style="position: absolute; left: -10000px; top: 0px; width: 1px; height: 1px; overflow-x: hidden; overflow-y: hidden;">Ikväll så ska min värdmamma hålla i en julfest på hennes jobb. Båda föräldrarna ska dit och jag ska va hemma med barnen, jobbar till midnatt. Hoppas att de är snälla mot mig idag. nä, men det ska nog inte bli några problem :) Vi ska ha movie night!</div>

<br />

<div id="_mcePaste" style="position: absolute; left: -10000px; top: 0px; width: 1px; height: 1px; overflow-x: hidden; overflow-y: hidden;">Här om dagen var vi på en restaurang som var lite vilda-westen-vägkrog-stil. På alla bord stod en hink med jordnötter. Ni vet sånna jordnötter med hårt skal på, som det är två i varje. Men det fanns ingenstans att lägga skalet, för det skulle slängas på golvet! Golvet var alltså som ett lager av jordnötsskal. Jag tyckte det var minst lika roligt som barnen tyckte! haha.</div>

<br />

<div>Igår skrev jag ett inlägg om hur skön arbetsdag jag hade. Barnen lekte med sina kompisar i sina rum och jag låg på min säng och skypade med Emma. Så i flera timmar tjänade jag pengar på att bara vara hemma, utan att ens se barnen. Men innan jag hann publicera inlägget så vände allting och det blev k a o s. All kalabalik fick mig att längta hem otroligt. Barnen är oftast jättesöta och snälla, men när de beter sig som de gjorde igår trivs jag inte alls. Min värdmamma kom hem och jag fick sluta en och en halv timma tidigare för att hon tyckte synd om mig som haft en så jobbig arbetsdag.</div>

<br />

<div>Postade lite juklappar till Sverige igår. När man skickar paket så måste man skriva utanpå vad paketet innehåller. Inte så kul när det är julklappar ju!</div>

<div>Ikväll så ska min värdmamma hålla i en julfest på hennes jobb. Båda föräldrarna ska dit och jag ska va hemma med barnen, jobbar till midnatt. Hoppas att de är snälla mot mig idag. nä, men det ska nog inte bli några problem :) Vi ska ha movie night!</div>

<div>Här om dagen var vi på en restaurang som var lite vilda-westen-vägkrog-stil. På alla bord stod en hink med jordnötter. Ni vet sånna jordnötter med hårt skal på, som det är två i varje. Men det fanns ingenstans att lägga skalet, för det skulle slängas på golvet! Golvet var alltså som ett lager av jordnötsskal. Jag tyckte det var minst lika roligt som barnen tyckte! haha.

Igår skrev jag ett inlägg om hur skön arbetsdag jag hade. Barnen lekte med sina kompisar i sina rum och jag låg på min säng och skypade med Emma. Så i flera timmar tjänade jag pengar på att bara vara hemma, utan att ens se barnen. Men innan jag hann publicera inlägget så vände allting och det blev k a o s. All kalabalik fick mig att längta hem otroligt. Barnen är oftast jättesöta och snälla, men när de beter sig som de gjorde igår trivs jag inte alls. Min värdmamma kom hem och jag fick sluta en och en halv timma tidigare för att hon tyckte synd om mig som haft en så jobbig arbetsdag.

Postade lite juklappar till Sverige igår. När man skickar paket så måste man skriva utanpå vad paketet innehåller. Inte så kul när det är julklappar ju!

Ikväll så ska min värdmamma hålla i en julfest på hennes jobb. Båda föräldrarna ska dit och jag ska va hemma med barnen, jobbar till midnatt. Hoppas att de är snälla mot mig idag. nä, men det ska nog inte bli några problem :) Vi ska ha movie night!

Här om dagen var vi på en restaurang som var lite vilda-westen-vägkrog-stil. På alla bord stod en hink med jordnötter. Ni vet sånna jordnötter med hårt skal på, som det är två i varje. Men det fanns ingenstans att lägga skalet, för det skulle slängas på golvet! Golvet var alltså som ett lager av jordnötsskal. Jag tyckte det var minst lika roligt som barnen tyckte! haha.

...Swedes eat plenty of sweets all year around. But during Christmas, it gets out of control...

...In Sweden, Santa Claus comes to visit on December 24th. But since Santa is a busy man, we sometimes have to do some of his job. But mom or dad can’t just leave home without a reason. That’s why we say that we’re going out to buy a newspaper...

...Then we toast in Champagne, kiss and make promises for the new year. Three weeks later, the promises are typically broken...

Hur kan de skriva till amerikaner att svenskar äter mycket sötsaker? Tänk de amerikaner som inte förstår att de själva äter mer än plenty of sweets, de måste ju tolka det som att socker är det enda svenskar äter!

Idag efter dagliga morgonrutinerna med barnen sov jag en timma till, sen åkte jag till ett frukostställe med en tysk tjej som heter Nina. Hon bor typ tre minuter ifrån mig och hon är skön! Det första hon hon sa var "Okej, du har varit här i nästan två veckor, har du träffat några au pairer som inte är konstiga än? Det tog mig två månader". Alla au pairer är trevliga och snälla, men man känner ändå med vissa att man verkligen inte klickar. Speciellt med tyskarna, de är speciella. Men Nina är en skön tysk, haha.

Det fanns typ hundra saker att välja på och jag lider verkligen av beslutsångest. Så jag tog samma som Nina för att slippa välja själv, även fast jag inte fatta riktigt vad det var. NITLOTT! I och med det valet valde jag bort pannkakor, vofflor, croissanter, ägg & bacon, baguetter med massa goda röror, massa saker! mot HAVREGRYNSGRÖT!!!! Jag betalade 75 kr för havregrynsgröt!? Utan mjölk dessutom.

Min promenad slutade i Cascades shoppingcenter som ligger en kvarts promenad från mitt hus, alltså en timma och 45 minuters omväg. Fast det var meningen, jag har faktiskt bra lokalsinne :) Jag handlade lite julkort inne på Hallmark. Jag älskar den affären, kan gå omkring och kolla på alla kort och små prylar hur länge som helst. Åt lunch i Cascades, sen gick jag hem.

När jag kom hem ringde en av grannarna och fråga om jag kunde passa hennes sovande tvååring i en halvtimma, för hon hade nånting jätteviktigt hon glömt. Så jag sprang över. För att fördriva tiden gick jag en rundtur och kolla i varje rum av deras stora hus. Inte långt efter att jag var klar kom hon tillbaka, och det fick jag 10 $ för. Lättförtjänt!

Jag och Kaisa skypade med Emma, jag och Andreas kolla på You tube-klipp, vi gjorde juice, vi åt middag, sen sluta jag. Skön dag! och det är såhär mina dagar kommer se ut. Bortsett från grannbarnspassningen då.

De har alla möjliga sorters frukt och bär hemma hela tiden. Så alla valde vilken juice de ville göra till sig själva (de har en elektrisk juicepressare). Jag gjorde med jordgubbar, mandarin och vindruvor, suuupergod!

Tack och hej!

Men så fort det inte händer någonting, eller när jag inte förstår vad någon menar, när något är som det inte är hemma, när jag är ensam, när någon ber mig göra något så längtar jag hem. Ingen är elak mot mig, alla är väldigt snälla och trevliga, men ändå känner jag mig så himla ensam. Jag gråter och jag fattar inte varför. Jag har aldrig förut varit en blödig eller känslosam människa, men igår grina jag till Madicken!? När hon hoppar med paraplyet från taket och de tror att hon är död så spruta tårarna, fast jag sett den hundra gånger och vet att hon bara får hjärnskakning. Gråta får man göra när något gör jätteont, och det gör inte det här! Isåfall skulle jag ju redan åkt hem! Förstår inte vad jag håller på med. Känner mig som två personer samtidigt som jag känner mig ensammast i världen. Men det här kommer bli bra, det måste det!

Det finns ett ställe i det här huset som knarrar när man går på. Det låter EXAKT som när man går på brädorna i gillestugan, de som är närmast tröskeln till pingisrummet, bredvid pianot (nej, det är inte meningen att någon utanför min familj ska förstå det här lilla stycket). Jag hatar när de går där, min hjärna tror typ att jag är hemma.

okej, NOG om de tråkiga.

Igår efter en jobbig arbetsdag som bara varade i fyra timmar så skypade jag med mamma och sara i över en timma. Saknar dem så, hade kunnat ge mycket för att bara få va hemma just då och äta sourcream and onionchips framför TVn med dem. Men som vi alla vet gick inte det. Min värdfamilj åkte iväg till sina vänner och jag valde att inte följa med. Jag åt mat för mig själv, sen borsta jag tänderna och la mig i sängen och titta på Madicken, som tidigare nämnt. När filmen tog slut släkte jag lampan och höll precis på att somna (klockan åtta, andra lördagskvällen i landet utan gränser, haaaallå?!) när tyska Sarah smsa och fråga om jag ville med till tyska Bea. Är man ny på ett ställe och vill skapa kontakter får man väl anstränga sig. Så jag hoppa upp ur sängen och in i duschen, och en timma senare satt jag i Sarahs bil. Hade aldrig hänt hemma i Sverige kan jag ju säga. Hann skypa med Anna medan jag gjorde mig i ordning också, mycket trevligt!

Hos Bea var det totalt tre tyska tjejer, tre amerikanska killar och så jag. Vi pressade alla ihop oss i en Hot tub. Helt kolsvart ute, blått ljus från tuben, iskallt i luften och kokande under ytan. Underbart! Då längtade jag inte hem :D När amerikanarna hörde att jag bara varit här i en vecka sa de att de aldrig skulle gissat det för att jag prata så bra engelska. Jag blev glad och det kändes som att jag prata mycket bättre efter det, det hänger väl mycket på självförtroendet antar jag. De undra vad som var känt från Sverige. Jag babbla på om Pippi, Ikea, H&M och Abba och de blev mer och mer förvånade för varje sak jag sa. En av dem hade en dröm om att åka till Sverige för att åka skidor för han hade hört att det var bättre än både Colorado och Alperna, haha! Synd att jag var tvungen att sabba hans drömmar, men då slipper han ju åka till Sverige i onödan iallafall!

Idag fick jag skjuts till Metron där jag mötte Sofia och Sara (Den tredje) från Sverige och Maria från Tyskland, första gången jag träffa dem. Vi åkte till Arlington cemetery som är en kyrkogård precis utanför DC där massa soldater och kända människor ligger begravna. Hela Kennedy-familjen finns där. Det var varken roligt eller tråkigt, men intressant. Känns lite som vuxenpoäng att vandra omkring på en historisk kyrkogård ens enda lediga dag på en vecka, och sen resumera det som intressant! Efter Arlington åkte vi till ett Mall där vi åt lunch och köpte Frozen yogurt med färska bär på. Sofia bor på ett ställe som heter Herndon som vi har klurat ut att det inte ligger alls långt från mig, så henne får nog både jag och ni se mer av!

På kvällen var vänner till familjen över. Vi klädde granen och Kaisa hade fiolkonsert för oss. Att klä granen i november tycker jag är jättekonstigt. Vi tar alltid in den dagen innan julafton. Jag skulle nog vilja ta in den lite tidigare för det är så himla mysigt när det är jul i hela huset!

...men i november?

Gud vad jag babblar. Mer kvantitet än kvalitet kan man nog säga.

Hörde att ni har snö och minusgrader i Sverige? ;)

Maria, Sara och jag. Man kan se Washington monumentet svagt där bakom.

Dagen efter thanksgiving = Black Friday = superrea = nya löparskor + 2 par jeans i Hannas garderob!

Innan jag åkte bestämde jag mig för att bara packa ett par jeans, eftersom de väger och tar plats. Det knepiga är att jag glömde de jeansen jag bestämde mig för. Jag har alltså gått omkring i tights i två veckor! Det har aldrig förr varit så skönt att dra på sig ett par jeans som det var idag!

Nu när jag har ett par löparskor så kan jag springa av mig all sockerpotatis och caramellatte! Dessutom kan jag se området jag bor i! Har inte sett mer än min gata och mallet typ. Så det är väl hög tid att göra det nu.

Efter att jag skrivit gårdagens blogginlägg trodde jag att det var läggdags snart, men icke! Gästerna åkte hem och vi sprang över till grannarna där de hade middag med hela tjocka släkten. Vi satt där som åskådare när de åt. Det är tradition att på thanksgiving ska man gå runt bordet och var och en ska säga vad de är tacksamma för. Så där satt jag inför typ femton personer jag inte ens visste namnet på och prata om vad jag är tacksam för här i livet. Okej, jag sa väl typ två meningar, men ändå.

Idag fick min värdpappa med sig en hjort hem efter dagens jakt. En som var större än den förra. Han frågade om jag ville se den. Jag tänkte att när den fortfarande har skinnet kvar kan det ju inte vara så farligt. Men när han öppnade bakluckan så låg den där och stirrade på mig med stora svarta ögon, den såg typ arg ut. Och snart hänger den upp och ner, utan skinn i garaget och luktar. Usch, jag kommer bli vegetarian i det här huset!

Såhär fina bilder blir det när båda barnen vill ha mest plats i bilden.

Jag och K har gjort "friendship bracelets". Ni vet vänskapsbanden man gjorde på fritids? Vi fäste trådarna i tegelstenarna runt öppna spisen, så satt vi där framför elden och fläta. Riktigt mysigt! Mamman i huset är pianolärare, och nu spelar hon julmusik så det hörs i hela huset. Jättemysigt är det. Det känns som att det är julafton idag! Nu ska jag gå ner och vara social.

Happy thanksgiving!

Idag har jag tvättat kläder, gjort pappersloppor, städat, tvättat, varit ute i solen och tittat på barn som leker att de är Harry Potter & co., tvättat mer osv. wohoo!

De äter typ aldrig snabbmat i den här familjen, och det finns nästan inget godis och sånt alls! Däremot har de alltid massa färska hallon och blåbär och äppelbitar som man går och äter av när man vill, som snacks liksom. Hur gott som helst!

Efter middan kom Sarah och hämtade mig. Först svängde vi förbi starbucks. Jag tog någon caramel-holiday-latte-grej som nästan bara smaka socker. Efter det åkte vi åkte och bowla med Sarahs tyska kompis Beatrice, Beas syster och amerikanska pojkän Evan. haha varje gång jag hör namnet Evan tänker jag på Evan i freaky friday! "You're a liar!" Hoppas nån vet vem jag menar, för det är jättekul :D Måste se den filmen snart alltså! Så sköna repliker hela tiden! "woow, She's blind!". haha jag känner att jag kom ifrån ämnet lite. Hur som helst, alla utom Evan sa innan "jag är jättedålig, jag kommer förlora stort". Ändå hade alla nästan dubbelt så mycket poäng som jag när serien var slut. Evan hade tre gånger så mycket. Alltså är jag jättejättedålig! Jag förstår verkligen inte hur jag kan tycka att det är så kul när jag alltid förlorar stort. Bowlinghallen var hur stor som helst, 58 banor på rad! När vi kom spela de Abba, sen spela de Agnes och sen Abba igen, Sweden!!

Imorn är det thanksgiving! Det blir stor middag här hemma med massa grannar och så, har jag redan skrivit det kanske? Har hört att den högtiden bara handlar om att äta, och det är jag ganska bra på. Så jag kommer nog klara mitt första thanksgivingfirande bra!

Läggdags!

Här är några bilder från Au pair-skolan :)

Byggnaden som vi hade lektioner i. Den var mycket finare på utsidan än på insidan.

Jag och Emelie, en svensk tjej som jag träffade redan på Arlanda. Vi håller i vårt grupparbete. Uppgiften var att man skulle pyssla fram det man mest förknippa med USA. Emelie var inte så ledsen som hon ser ut att vara på bilden :)

Jag, Emelie och Emelie uppe i "Top of the rock", högsta våningen av Rockefeller center. Empire state building i bakgrunden :)

Svenska gänget på skolan. Alla tjejerna bor i helt andra delar av landet, vilket jag tycker är väldigt synd. Gillade the swedish crew!

Malin, Emelie och Elin utanför skolan.

Jag fattar verkligen inte varför allting blir i en klump! Jag trycker på entertangenten tio gånger om, men när jag sparar blir det inga mellanrum! Varför funkar det inte? Är jag korkad? Hjälp mig! Det har ju alltid funkat förut!