Tjingeling
Jag ska erkänna något nu. De första dagarna har inte känts så bra som jag sagt till er. Allt har känts konstigt, och jag har typ känt mig gråtfärdig när jag inte fattat hur maskiner, rutiner och annat funkar i det här huset. Familjen har inte gjort något fel, kan inte säga hur de kunde ha bemött mig på ett bättre sätt, för de är verkligen jättesnälla. Men ändå har det känts ganska jobbigt.
MEN! Nu känns allt mycket bättre! Föräldrarna har gett mig beröm för att jag är duktig på att komma in i familjen och att jag sköter allting bra. De har beställt en egen box till min tv på mitt rum "för att de gillar mig och uppskattar det jag gör". Klart att det gör mig glad!
Ikväll har jag varit i Dulles Mall igen med en tysk tjej som också heter Sarah (den tredje Saran jag har kontakt med här borta, hur ska ni kunna hänga med när jag bloggar om vilka jag hängt med?). Vi köpte kaffe på Starbucks och bara gick omkring och prata. Det gick jättelätt att prata med henne. Även fast vi prata engelska och det faktum att jag inte visste mer än hennes namn innan hon hämta upp mig, så kändes det som att vi hade känt varandra ett tag. Skönt! Så det är nummer två på things-that-makes-me-feel-better-listan.
Nummer 3: Sarah berätta om hennes mycket konstiga värdfamilj. Ni ska få storyn. För varje mening hon sa kände jag hur mycket jag gillar min familj, hur bra de egentligen är!
Jag vet inte vad Sarahs värdföräldrar heter, men jag kallar dem nu för Alice och Jack, blir lättare så. okej, här kommer storyn:
Sarah är på ett uteställe. I baren ser hon Alice sitta och prata med en grabb som är hälften som gammal som Alice är. De sitter mycket närmare varandra än vad vänner brukar göra, och efter ett tag börjar de pussas och mer därtill. Alice har inte sett Sarah, och Sarah låtsas inte om att hon sett något eftersom hon inte vill lägga sig i. Alice börjar be Sarah att ta barnen till parken till shoppingcentret, ut ur huset helt enkelt, mer och mer. En gång möter hon den unga mannen på parkeringen. En gång hör hon Alice säga i telefonen "You can't come over now, the babysitter is still here". Hon ville alltså att hon skulle ta barnen ur huset för att hon skulle få tid med hennes nya pojkvän. Sarah mådde dåligt för att hon inte visste vad hon skulle göra. Hon ville berätta för Jack, men kunde liksom inte.
En kväll kommer Alice in till Sarah och säger att hon och Jack ska separera för att de inte älskar varandra längre. Hon sa ingenting om Nya pojkvännen. Kvällen efter kommer Jack gråtandes till Sarah för att han inte vet vad han ska göra för att behålla Alice för han "älskar henne såååå mycket".
Alice flyttar ut och Sarah blir Jacks kurator då han kommer till henne varje kväll för att gråta ut och fråga om råd. Sarah vet inte vad hon ska göra, Hon vill inte ta hand om tre barn OCH en 40-årig man som gråter hela tiden. Jack vet inte hur man städar för fem öre. Huset är alltid katastrofalt stökigt sen Alice flytta och det blir Alice uppgift att städa eller tjata på Jack om att han ska städa innan de kan äta middag osv.
Jack ringer tydligen Alice ibland för att han saknar henne. Alice nya pojkvän flippar ur totalt och hotar honom till livet. Tydligen kommer han och ringer på dörren ibland, och går runt huset och tittar in genom fönstren. Polisen kommer då och då för att se till så allting står rätt till, efter hoten alltså. Hela tillvaron är en enda stor röra helt enkelt. Sarah funderar på att åka hem, men hon älskar barnen och vill inte lämna dem i röran.
Haha okej, nu fick ni lite att läsa. Jag var typ tvungen att skriva av mig. Well well, poor Sarah and lucky lucky me som har bästa familjen.
Imorn ska jag bowla med Sarah och hennes vänner, det kommer bli kul :) jag kommer visserligen förlora, men ändå.
Godnatt mina vänner (Ni lär ju redan sova, klockan är visst tjugo över fyra hos er)
H
Måndag! Idag vill inte styckeindelningar funka, what a mess!
Idag har jag varit ensam med barnen hela dagen. Vi har gjort svenska pannkakor, bakat kakor, varit ute och kastat frisbee (i bara t-shirt!), målat och spelat pingis. Plus att jag har lagat mat och städat upp efter allt. Jag är typ slut. Barnen är lediga från skolan hela veckan för att det är thanksgiving på torsdag. Jag kommer inte ha dem hela dagar sen.
Jag hade ett tag då jag var rätt nere idag. En svensk tjej som heter Sara (inte hon från igår) frågade om jag ville med och käka middag med lite andra svenskar. Men jag har ingen bil, jag vet inte var bussen går ifrån och min värdmamma är på typ pizzakalas med barnen. Jag tänkte att om det kommer vara såhär i ett år, att jag inte kan träffa någon på kvällarna, kommer jag ju inte klara det.
meeeeeen, det finns en buss, och jag kommer hitta den. Jag har världens snällaste värdföräldrar så de kommer hjälpa mig på alla sätt. OCH (!!) jag har nu pratat med två tjejer, en som bor på samma gata och en som bor fem minuter bort! Visserligen tyskar, men ändå! (inga fördomar, höhö). Hon på samma gata har tillochmed en tjej som är lika gammal som min.
En annan bra sak är att jag hittat en mjölk som smakar väldigt likt arlas mellanmjölk, och det mina vänner är en förutsättning för att jag ska klara mitt år!
H
Söndag
Heeeej mamma, hej anna, hej alla andra... och hej niklas.
Jag har det jättebra! Det är jättesnälla och barnen är söta. De springer efter mig hela tiden.
Pappan och K (Tjejen, som är sju år. Det är stränga regler om att man inte får nämna namn eller lägga ut bilder innan man frågat föräldrarna, och jag har inte gjort det än.) var och jagade igår. Det kom hem med ett rådjur, som vi åt till middag. Efter maten frågade K om jag ville se djuret. Jag trodde att hon skulle visa en bild på det eller något, men hon tog med mig ut i garaget där det hängde uppochner från taket, utan skinn!!!!!! Det var så äckligt, och nu kan jag inte få det äckliga rådjuret eller lukten ur huvudet.
Igår flängde vi hit och dit med bilen och på kvällen åkte vi in till DC för att kolla på alla sevärdigheter genom bilrutan..hmm.. Men det var snällt av mamman att åka in för min skull, för det tog ändå en stund. Familjen fick sina presenter. Jag tror de uppskattades, all choklad är slut idag såååå.
Idag har jag varit i ett mall med en svensk au pair som bor "nära", nära i amerika alltså, det tog ändå typ 20 minuter att åka dit med bil. Hon heter Sarah iallafall och det var trevligt. Vi åt på Taco bell och jag shoppa lite :) På kvällen baka jag kakor med barnen.
Till nånting helt annat. På skolan kom det fram en tjej och sa "can I take a photo of you? we don't have blonde girls in Switzerland", och en mexikansk tjej sa att vi svenskar är så vackra för vi ser ut som barbiedockor. haha. Svenskarna prata lätt bäst engelska av de som var på skolan, efter de från Australien då. Norskarna är bra också.
Imorn ska jag jobba helt själv hela dagen, men det ska nog gå bra. Time to sleep.
H
Heeeeey!
okejokejokej, nu ar det dags. Grejen ar att min dator vill inte koppla upp till det tradlosa natvarket har pa skolan (hoppas hoppas att den inte har problem med det hos familjen), och de datorerna som finns har ar saaaaaaaa sega. Och alltid upptagna. Det ar tyskar overallt! tva tredjedelar ar latt tyskar! och alla springer omkring i sidenpyjamasar om kvallarna. Jag bor med en tysk tjej som jag tror heter Marika. Jag ar sjukt trott hela tiden, sover i princip staende, nar jag inte ligger i sangen. Men marika gar och lagger sig langt efter mig och gar upp halv sex fast frukosten inte borjar forran sju. Blir inte tyskar trotta? ooookej, nog om tyskar.
Vi har haft lektioner bade tisdag och onsdag fran 8.15 - 20. Med matrester och sa saklart, men anda! Riktigt jobbigt nar man haft en femton timmars resa innan! Plus sex timmars tidsskillnad. I tisdags pa kvallen hade vi international sing along. Det skulle va en barnlat med rorelser till. Vi svenskar gjorde "litet hus i skogens slut" eller vad den heter.
Vi ar atta svenskar pa skolan. Av dem ar det fem stycken jag ar med hela tiden. De ar fran Goteborg, Amal, Tidaholm, Linkoping och Kvicksund. Uttryck som "Hallaaaa eller?!" och "Illgott" hors hela tiden! Ni som vet hur latt jag har for att snappa upp dialekter kan ju tanka er vad som flyger ur min mun nu, utan att jag tanker pa det.
Idag hade vi lektioner till lunch, sen bar det av till New York city! Fyra timmars sightseeing, lite battur, top of the rock och sant. Sen blev det BK och lite shopping. Jag handla bara pa Victoria secret, Trosor 3 for 30 dollar, en bodyspray och ett lappglans, och allt gick pa 25 dollar? eeeeeeeh, fattar inte. Och nu orkar jag inte skriva mer. Imorn ska jag till familjen!! Ska bli skont att slippa bo pa varanandra i den har mindre mysiga skolan med mindre god mat. Meeeeeeeeen, jag kommer sakna min nyfunna vanner! Far kora en roadtrip over hela USA, nastan alla ska till olika stallen.
Forresten ar NY bast, om jag inte sa det. Lagger upp bilder sen nar jag ar framme, om min dator vill funka, vill saga...
men nu somnar jag snart sa det ar val bast att vi sager godnatt!
H
Framme!
Shohoo! tankte bara saga att jag ar inne i landet, framme pa skolan och allt har gatt bra! Gissar att mamma, emma och anna redan har kollat efter uppdatering minst en gang var? Hanger med skona, snalla, sota svenskar. Nu ska jag sova!
ångest.
just nu lider jag av packningsångest och seperationsångest. Halva jag vill gå och lägga mig, inte vakna av alarmet, och senare åka till mina vänner istället för arlanda. Känner mig helt tom och konstig. Jag vill inte lämna allt och alla. Just nu känner jag ingen lust alls att åka över havet om några timmar och stanna där ett år.
Japp, där var det sagt. Nu hoppas vi att det var de sista tråkiga raderna i denna blogg!
Har hänt så mycket de senaste dagarna.
I lördags fyllde jag 20 år! jag jobbade jag mitt sista pass på donken. Känns konstigt, mitt andra hem liksom. Hur som helst, på rasten sprang jag till systemet och handlade för första gången i mitt liv och sista gången på ett år. Emma på jobbet hade bakat kladdkaka för min skull, gulle!
På kvällen bjöd jag hem mina elva bästa vänner på middag. Det blev precis som jag hade tänkt mig och det var jättetrevligt. Tack alla ni för att ni kom! Och tack för alla fina presenter!!
Idag har jag varit och fyllt bilen med grejer från lägenheten i vällingby för tedje gången (!!), mamma och pappa hjälpte till. Sen åkte jag till centrum för att fika och säga hejdå till Ida och köpa en ram så jag kunde göra klart nattas present. Att göra klart presenten gick åt helvete, men slutade väldigt bra! Jag har varit och överlämat den, och hon blev glad :)
Sista middagen med familjen, på ett år, är uppäten. Lovisa kom hit för att hjälpa mig att packa. Det gick ju sådär, är fortfarande inte färdig och jag ska upp om ca tre timmar. Men hon fixade iallafall skype åt mig, och det är ju asbra!
Full rulle hela helgen, nu måste jag fixa det sista om jag ska få någon timmas sömn överhuvudtaget!
H
En vecka kvar!
Om exakt en vecka befinner jag mig i new york! Och det är ganska exakt två år sen jag var där, i världens bästa stad. Anna har tagit ledigt på måndag för att kunna följa med och säga hejdå på arlanda. Det kommer nog bli väldigt sorgligt, svårare än med familjen. Även om jag älskar min familj och kommer sakna dem jättemycket tror jag inte det kommer bli så farligt att ta avsked, vi är inte så känslosamma av oss. Men med Anna, annsie, tiny-ass, exsambo kommer det bli värre. Men jag är iallafall väldigt glad för att hon tagit ledigt för min skull!
Idag har jag faktiskt fixat massa med packning. Lagt ner massa kläder och bestämt att jag inte får ta upp dem innan jag åker (lär ju funka. inte.), och tvättat en hel del. Jag har vart och sett på 08-match med Hanna i fryshuset, de förlora men det var trevlans ändå. Tänk att snart är det NBA-matcher jag tittar på!!
Senare slog jag rekord i att springa hem till lovisa (tog max 40 sekunder, typ asbra!) och hängde där en timma. Kommer sakna att ha en chillkompis som bor så nära.
Imorn ska jag va hos motormännens riksförbund 8.30, för att fixa internationellt körkort. Det är med andra ord dags att sova.
H
SJB
Rubriken får tala för sig själv. Jag var på coctailparty hos bästa Ida igår. Har nog aldrig druckit så mycket drinkar på en kväll, inte ens på happy hour i alanya! Efter många timmars drinkande fick vi skjuts till stan och ambassadeur för mer drinkar och dans hela natten. Taxi hem, så jävla värt! kvällen var huuuuuuuur lyckad som helst. Min kropp är fortfarande helt prickig av glitter från idas klänning! haha
Imorn är det bara en vecka kvar tills jag åker. Så om exakt en vecka är jag säkert asnervös. Bör vara. Hoppas att jag är det. Det är jobbigt att jag inte känner mig nervös alls, jag blir typ irriterad på mig själv. Presenterna till barnen är färdiga! Måste hitta något till föräldrarna, mendet är svårt. Nästan alla köper ju något typiskt svenskt eller så, men det känns inte lika kul när pappan är från Sverige.
Måste fixa massor med packningen också. Jag får typ panik varje gång jag ska börja packa, så jag bara skjuter upp det hela tiden. Jag börjar undra vad jag tänker på alla femtioelva gånger i veckan som jag förtvivlat säger "jag har inga kläder!!!", för jag har fan asmycket kläder! Jag vill typ ha tre resväskor med mig.
H
fjortondagarkvar.
Idag är det exakt två veckor kvar tills jag åker.
I slutet av november kanske jag ska se The killers i DC!!
En tjej som heter Cornelia fråga om jag vill med :) hoppas bara att det inte är 21årsgräns... tror det var på någon klubb, så det är ju mycket möjligt.... men iallafal...
...OM TVÅ VECKOR ÄR JAG I NEW YORK!
Woopwoopwooop!
okejokej, nu är det dags att skriva!
Jag har blivit matchad med en familj utanför Washington DC, Potomac Falls närmare bestämt. Efter mail, telefonsamtal och även ett givande samtal över en kaffe här i Stockholm har de tackat ja till mig, och jag till dem. Det känns så himla skönt. Jag kommer äntligen iväg!
Familjen består av en amerikansk mamma och en svensk pappa, en pojke på nio år och en flicka på sju år. De bor i ett stort fint hus med gångavstånd till köpcentrum, restauranger, bio, gym och så. De har fyra pooler i området som är för de som bor där. Toppen!
Framför allt så verkar de vara en jättebra familj! De är hur trevliga som helst och har bra värderingar. Inga konstiga regler som en del andra familjer jag blivit matchad med har haft. Redan nu känner jag att de verkligen är måna om att jag ska trivas hos dem.
Den 15e november bär det av, Can't wait!
woopwoop!
Hejhejhej! Hanna heter jag, men om du läser det här vet du antagligen redan vem jag är.
Du vet säkert också att jag vill åka till USA som Au pair, och det är precis det den här bloggen kommer att handla om, mitt liv någonstans i staterna. Just nu väntar jag på en familj, och det har jag gjort ett bra tag nu. Tills det händer någonting på USA-fronten, som är värt att nämnas här, så kommer jag ligga lågt.
Håll tummarna för mig!
Välkommen till min nya blogg!
