.

Idag har jag varit ledig. Jag tränade lite body pump och sen låg jag vid poolen på la gym. Brände lite mage och så.

Steven åkte på camp igår, så nu har jag bara Rachel den här veckan. Veckan består av tre arbetsdagar. Life is good.

Här skulle det väl passa med en bild på mina tår eller min brända mage, men ni får fyra fina fejs istället! LYX!

Jag har bara glömt bort att jag har en blogg att sköta.

Hmm, var ska jag börja nu då.

Juste, jag var hos Emelie i norr och firade 4th of July.

Dagen efter var vi en aning sega.

Vi slappade lite hemma, men inte allt för länge. Jag hade ju en hel stad att turista i!

Vi åkte in till Minneapolis. Man såg den fina skylinen på långt håll, åh så fint!

Bygg lite högre hus i Sverige, så vi kan få en massa fina skylines tycker jag!

Vi åkte till en skulpturpark där det fanns mycket att fota och posera framför. Fint fint.

Vi brummade vidare till The Cheesecake Factory för middag. Gott som alltid.

Vi åkte till en park där vi åt Ben&Jerry-glass och umgicks med Emelies kompisar.

På onsdagen jobbade "vi". Vi spelade spel med Emelies värdbarn och tog hand om lilla Maddie, snart två år. Så himla söt. På kvällen åkte vi till en stad som heter Lindström. Många av de som emigrerade till USA på grund av hungersnöd och fattigdom på 1840-talet hamnade just där. Det finns statyer av Karl-Oskar och Kristina från filmerna Utvandrarna och Nybyggarna, som alla allmänbildade människor har sett. Självklart tillhör jag dessa människor. En massa skyltar med svenska namn och "Välkommen till Lindström - systerort till Tingsryd, Sweden" stod det överallt. Vi hittade en stor tegelvägg som var målat som en stor svensk flagga.

På torsdagen åkte jag hem. Flygresan gick väldigt bra, tågresan gick väldigt bra, bilresan gick sådär. Jag kunde knappt se vägen för att det regnade så mycket. Jag har aldrig varit med om ett blötare regnväder än det jag fick gå tio minuter i till min bil. Det blev översvämning på tre minuter och där pulsade jag med regnvatten upp till fotknölarna. Det är så sjukt vad allt ska vara överdrivet i det här landet. Inte konstigt att människorna ska överdriva mängd och storlek av allt när inte ens naturen kan göra ett undantag och vara normal. Sen blev det bilköer, och jag fick sitta där i mina dyngsura kläder två timmar. Kallt? Japp.

I fredags var jag hemma hos Ida för att fira hennes födelsedag. Mat, tårta, tävlingar, basket i köket, söta barn och glada vänner. Mysig kväll.

Igår jobbade jag i hela tre timmar. Steven behövde handla saker till sitt Boyscout-läger som han åker på idag. Jag agerade chaufför som vanligt. Vips så hade tre timmar flugit förbi. Helt okej.

På eftermiddagen och hela kvällen satt jag på Josefins veranda och scrapbookade. Mysigt, pyssligt och kul!

På tisdag åker min familj till New York och på fredag kommer de hit till mig! Nästan åtta månader sen man såg dem sist. Yeeey! De stannar här över helgen och sen åker vi till Florida på måndagen!

Emelie och jag började dagen med att köra runt och göra en massa ärenden. Mitt i allt kom vi på att juste, människor behöver mat ibland, så vi svängde in till Panera Bread och köpte en liten macka som vi delade på. Klockan var väl elva kanske, tjugosju timmar senare kom vi på att "Ojdå, vi har inte ätit nånting alls sen den halva Paneramackan igår". Det var så varmt så hungern höll sig borta liksom, och dessutom hade vi ju annat för oss!

Okej, Backa bandet igen! Efter Panera Bread åkte vi till Emelies kompis Sofia. Vi packade in henne, två amerikanska killar och en proppfylld kylväska i bilen och brummade vidare mot Wisconsin - staten där allt är tillåtet. Slutdestinationen var Apple River. Väl där hyrde vi tuber (stora badringar), en till var och en av oss, och en till kylväskan såklart! Vi åkte med en Shuttle till början av floden. Vi band ihop våra badringar. Vi var nu sju personer, och i samlad badringstrupp guppade vi ner längs floden njutandes av solen, drickan och livet.

Efter en och en halv timma var vi framme vid ett ställe där man kunde gå av och ta en paus. Där var det fullt med sköna, fulla, men mest sköna amerikaner. Vi spelade Beer pong på bord som stod ute i vattnet, vi spelade Beach-volleyboll och vi hängde med jordens härligaste folk - amerikaner. Folk sprang omkring och skrek USA, USA, USA och WHO'S GONNA DRINK ALOT -WEEEEEE ARE!. Jag försökte överösta dem och skrek SWEDEN, SWEDEN, SWEDEN. Tillslut hängde många på och det slutade med att ett trettiotal amerikaner stod på deras nationaldag och skrek Sweden. Det var kul. I've got the power.

Efter ett par timmar på stoppet guppade vi vidare på floden. Svenska tjejer går onekligen hem hos Amerikaner, så när vi åkte vidare var det många som anslutit sig till vår lilla badringsmaffia. Jag fick för mig att jag skulle göra lite konster och det hela slutade med att jag vaskade ytterligare ett par solglasögon. Det tredje paret på två månader. Jag blir bara mer och mer säker på att jag inte ska skaffa Ray-Bans.

När floden tog slut, eller när det sista stoppet uppenbarade sig var vi tvungna att stiga upp ur vattnet och lämna tillbaka tuberna. Jag och Emelie stannade över natten på Apple River's camping. Vi stod och pratade med några grabbar när Emelie bara hintade lite om vi hade ett tält att sätta upp. Två sekunder senare hade en grabb satt upp det. Riktiga gentlemän de där Amerikapojkarna. Resten av natten hängde vi med folk från Iowa och sådana ställen. Det kändes som att vi var på festival.

Jag har försökt att återberätta så bra som möjligt utan att nämna hur mycket vi drack, jag är ju faktiskt minderårig här. Tror inte det blev så bra, tror inte ni förstår hur kul det var. men Independence Day var iallafall sjukt kul, galen, blöt, awesome och kul. Bilder kommer någon gång i framtiden.

När jag kom hem fick jag inga applåder för att jag slarvat bort nycklarna. Det var inte så populärt. Jag blev iallafall glad när jag kom in på mitt rum, för bästa Lisen hade svängt förbi på lördagen och lämnat en hejdåpresent till mig. Godis, ett gulligt brev och ett fint kort i en ram. Nu står mina Amerikabästisar Lisafisa och Milledillen på mitt nattduksbord och tittar på mig när jag sover, japp japp!

Igår morse fick jag packa in ungarna i en ännu dyrare taxi och åka tillbaka till stationen för att hämta bilen. Barnen var svinjobbiga hela dagen och tjata om att jag kommer tappa bort extranycklarna och blablabla. Bilen kom hem och de gjorde nycklarna också. Däremot var tanken tom och likaså min plånbok. Den lilla grejen som jag blippar varje gång jag tankar, så pengarna dras från min värdpappas konto, sitter på den förvunna nyckelknippan. En chaffis utan bensin är inte en jättebra chaffis. Mitt svenska Visakort ville inte funka. Om jag itne redan var bitter och frustrerad till max, så blev jag det då. Jag ringde Josefin för att beklaga mig och be om råd. Bensinlampan lyste och jag kände att ett hej-jag-har-fått-soppatorsk-samtal till min värdmamma inte var vad jag behövde. Josefin, min räddare i nöden, släppte allt hon hade i händerna i mataffären och kom för att tanka åt mig. Hon är bäst bäst bäst, det finns ingen snällare och mer hjälpsam människa! Jag är så himla tacksam.

På kvällen fick jag veta av Anna att mina nycklar låg i min resväska som jag skickat hem med henne. Alltid när jag ska vara smart och lägga undan nycklarna för att inte tappa dem blir det problemas. Förra gången låste jag ju in dem i bagageluckan. Jag är iallafall superglad över att jag kommer få tillbaka nycklarna och att jag kan säga till min värdfamilj att jag inte varit slarvig nog att tappa dem någonstans på NYCs gator.

Nu sitter jag och avnjuter en kaffe på Panera Bread medan mina kids är på kockskola för barn. Jag har skypat med Emilia som satt hemma på sin altan i Sverige. Känns jättekonstigt att hon är där och inte här. Hon har ju bott i USA enda sen jag lärde känna henne. Nej, nu ska jag åka och hämta mina ungar. Vi ska hem och göra plånböcker av silvertejp. Im so exided. not. Men jag har tydligen lovat. Bye bye äppelpaj.

Tisdag:

Vi var uppe med tuppen för att köra Rachel och Steven till deras karatecamp. Vi åkte direkt därifrån till Marsh Creek där vi åt frukost, spelade kort och solade. Det var förvisso inte så soligt men väldans varmt ändå. När jag tröttnade på att förlora i kortspel och Anna tröttnade på att vinna så åkte vi till Exton mall för att Anna skulle få chansen att spendera lite mer pengar på shopping. Jag hittade lite kläder som var 50% på halva reapriset. En välstickad kofta för ca 17 Svenska riksdaler kändes helt okej liksom. På kvällen åt vi trerättersmiddag på Friday's med Emilia och Julia. Alla tog Brownie Obsession som efterrätt (som vanligt). Nu är även Anna frälst av denna magiska skapelse.

Onsdag:

Efter jordgubbefrukost ute i solen med tillhörande kortspel och sedan en massa fix och trix åkte vi till Lisa. Vi packade in fyra glada tjejer, en massa godis, sushi, brända skivor med trallvänliga låtar, fyra U2-biljetter och noll GPSer i bilen och började rulla mot Baltimore. Roadtripen kunde börja! Vi sjöng och åt och sjöng och åkte lite fel, sjöng och hamna rätt, åkte lite mer fel och sen kom vi fram. Efter lite förstora armband, leg-kollande barer, förband, svimmande Lisor, höga amerikaner, publikbråk och lite badbollsfångande så var de äntligen där och drog i gång konserten. Det var lätt den bästa konserten jag varit på. Inte för att jag varit på så många då, men vilken scen, vilken arena, vilken publik, vilket drag. Själva U2-grabbarna skötte sig alldeles utmärkt de också. Ojojoj vad bra det var.

Torsdag:

Medan barnen var på camp hann vi med att chilla lite, packa lite, och åka en sväng till Outleten igen. På kvällen åt vi middag på Killdare's i West Chester med Julia, Ida, Emma, Lisa och Emilia. Mysig uteservering i en mysig liten stad. God mat. Efter middagen köpte vi glass från Kiwi's. Resten av kvällen var en enda känslomässig röra. Bästa tjejerna skulle ju åka hem.

Fredag:

På morgonen brummade Jag och Anna hem till Lisa för att plocka upp Emilia som skulle följa med oss till New York. Där och då blev det tack och Adjö Lisa, vi ses i december. Inte kul.

Vi kom fram till New York vid lunchtid. Vi checkade in på hotellet, gick ut för att äta lunch på älskade Cosi, och tog oss ner till Downtown. Jag och Emilia lekte guider och visade Anna Ground Zero och Wall street med tillhörande tjur. Eftermiddagen spenderades i Battery Park där svenskt midsommarfirande pågick. Det känns jättekonstigt när alla omkring en pratar svenska, det är ju vårt hemliga språk liksom. Det var dans runt midsommarstång, jordgubbstårtor och folkdansande människor i svenska folkdräkter. Det tillhörande regnet tittade också förbi, men bara i ett par minuter.

På kvällen blev det lite vin på hotellrummet och sedan utgång på en nattklubb som heter Sky room. Bar utomhus på 34e våningen, helt okej utsikt liksom. Fritt inträde och fria drinkar hela kvällen, inte ett öre fattigare var vi dagen efter.

Lördag:

Frukost på Starbucks, solning i central park, lunch på en bra restaurang, säga hejdå till Bästa Emilia. Bra, bra, bra, dåligt. När den andra bästisen på två dagar lämnat mig gjorde vi i ordning oss inför kvällen. Det blev lite shopping runt Times Square innan det var dags för Lejonkungen på Broadway. Har velat se den musikalen i tre år, betalade 800 kr per person, och det var värt varenda krona. Så bra. Middagen åts på Olive Garden. Fem av fem toasters.

Söndag:

Tänk om man började varje söndag med att åka upp till toppen av Empire State Building. Det gjorde vi just den här söndagen. Det var mitt andra besök där uppe, och det var lika högt, mäktigt och häftigt som förra gången. Sinnes plockepinnes vad långt man ser och vad smått allting nedanför är när man är 86 våningar, över 300 meter, över marken.

Vi tog oss upp till populära Serendipity där vi avnjöt en god lunch. Vi delade på en efterrätt som var hur stor som helst. Brownie med glass och en massa chikladsås. VI klarade inte ens att äta upp den tillsammans. Anna gjorde sin sista shopping och vi tog oss tillbaka till hotellet. Det blev ett konstigt hejdå för jag var väldigt upprörd då jag just kommit på att mina hus- och bilnycklar var borta. Allt blev stressigt och konstigt. Anna åkte till flygplatsen och där stod jag ensam kvar utan vänner och utan nycklar och utan hopp för framtiden.

Fortsättning följer.... pam pam paaaaaam.

Idag har vi ätit middag I West Chester med alla tjejerna. Det var mysigt, men allt slutade i gråtkalas. Och värre kommer det blir. Emilia och Lisa åker hem till Sverige på lördag. De har varit här under hela min tid i Downingtown och jag har spenderat varenda helg sedan december med dem. Nu åker de hem och jag kan inte tänka mig hur det kommer bli utan dem. De hör ju hemma här! I morgon kommer jag säga Hej då till Lisa, på lördag kommer jag säga Hej då till Emilia och på söndag kommer jag vara tvungen att säga Hej då till Anna, vars semester är över då. Ingen av dem kommer jag få se på fem månader. Nu ska jag sova, i morgon åker vi ju till världens bästa stad igen och det är midsommar! Jag ska försöka njuta av den här helgen.