.

Jag och Rachel började dagen med att göra friendship bracelets, som följdes av ritande och klistermärkesfärgläggande. Vi gjorde pärlarmband och något som liknade pärlplattor.

Jag har lagat frukost, lunch och middag. Vi har bakat chokladbollar. Vi har varit utomhus och cyklat. Vi har spelat fotboll, kickball och bollat gris. Frisbee-kastning har också hunnits med. Alla tre har hjälpts åt att dammsuga hela huset. Vi har spelat spel och jag har filmat Rachel när hon sjunger och dansar till Taylor Swift. Om dagarna kommer vara så här fullspäckade i sommar när barnen är lediga från skolan kommer jag vara helt slut om kvällarna! Om inte annat så kommer min fantasi vara det.

Dagens höjdpunkt var när Björken och Ida ringde på skype. Jag hade inte pratat med min Ida på fyra månader! Då blev jag en dålig au pair som skolkade från jobbet i en halvtimma för att prata med jordens skönaste människor. Det måste väl ändå vara okej, så mycket som jag lekt med dem idag? Lite okej, i alla fall?

På kvällen blev det Taco bell-middag med Emilia, som följdes av flera timmars mys och snack hemma hos Sandra.

Imorn blir det en heldag o Phillydilly! yepyep!

Gratulerar på födelsedagen till mi padre också!

De senaste dagarna har alltså spenderats på ett collage/hotell i Baltimore. Helgen har gått fort, men det känns ändå som att jag varit borta jättelänge. Så känner jag med hela den här resan. Det känns inte alls som jag har varit borta i nästan fyra månader, men samtidigt känns det som evigheter sen jag var hemma. Hänger ni med?

Jag har deltagit på lektioner med namn som Marketing, Money, American etiquette, Idioms, Children's literarure och English grammar. De första fem var intressanta men inte så givande och den sista var back to allt man gjorde i svenska på högstadiet. Orklasser och meningsbyggnader. Kommer nog rabbla helping verb, linking verb, action verb och Present perfect progressive (An action accurring over time, in the future, before another action or time in the future, ZZzzzzZZzz) i sömnen i natt.

På American etiquette pratade vi om att visa respekt för andra människor med hjälp av titlar. Vi svenskar och en dansk var de enda i hela klassrummet vars länder man inte säger Mr och Mrs och sådant i. Läraren blev lite smått tokig och frågade med mycket skeptisk ton om det betyder att vi i Sverige anser att en femåring förtjänar samma respekt som en äldre människa. Öhm.. Ja? Alla andra nationaliteter verkar tycka att vi är totalt respektlösa för att vi tilltalar varandra med förnamn. En tjej från Costa Rica tyckte till och med det är sjukt att i vissa länder kallar man sina föräldrar för "mamma och pappa" och inte "Ma'am och sir". Tänk vad olika det kan vara. Jag lär mig inte bara om den amerikanska kulturen av att vara här, jag får massa andra kulturer på köpet. Bra ju! Men jag tycker faktiskt det är respektlöst av dem att kalla vår kultur respektlös. Dessutom så typ hånade läraren oss (Sverige och Danmark) för att vi har kungahus. Annars så var alla lärare hur sköna som helst! Det var ingen lektion som var tråkig.

MATEN! Stoooooor salladsbuffé med lax, kyckling, tonfisk, alla möjliga grönsaker, jordgubbar, hallon, melon och massa annat gott. Gillades verkligen! Plus massa annan god mat. Frukosten tänker jag inte ens gå in på, MUMS. En buffé av kakor, läsk och godis under rasterna mellan lektionerna. Så klart, ni vet ju vilket land jag befinner mig i. Jag har sovit gott i en stor, skön king-zize-hotellsäng och spenderat mycket tid med Josefin. När vi åkte dit åkte vi två olika tåg och sen minibuss. Samma resa tillbaka. Josefin är den typen som har koll på allt. Jag har inte behövt oroa mig för någonting. Hon har bokat allt och sett till att vi är där i tid. Bra jobbat J!

Himla mycket text och inga bilder. Eloge till alla som har tagit sig enda hit. Jag kom på på en av tågstationerna på vägen hem att jag inte tagit en enda bild den här helgen. Plikttrogen, som jag är, tänkte jag att det var bäst att fixa det.. Sagt och gjort. Jag tvingade Josefin att trycka sig in bredvid mig framför Photo booth. Tyvärr kan inte de bilderna offentliggöras. De avslöjade nämligen allt för tydligt att Hanna Åkerlund behöver sova. Och det, mina vänner, är precis vad jag ska göra nu.

I morse blev han sjuk och har varit sängliggandes hela dagen. När jag hämtade Rachel från dansen ringde Melanie och bad mig åka hem och hämta morfarn för att köra honom till sjukhuset. Hon är doktor och efter att pratat med honom på telefon ansåg hon att det var akut.

Jag och mormorn satt och väntade på sjukhuset i närmare fyra timmar. Till slut kom en sköterska ut och sa att en ambulans var på väg. Han var så allvarligt sjuk att de behövde ta honom till ett annat sjukhus. Vi såg när de for i väg i en rasande fart, med sirener och allt.

Nu sitter jag här hemma och väntar. Jag skulle egentligen bara jobbat till sex, men jag jobbar fortfarande. Först satt jag ju på sjukhuset och nu är jag ensam hemma med barnen. De är så oroliga. Så klart. Jag har fått instruktioner om hur jag ska ta hand om mormorn när hon och Allen kommer hem. Hon har alzheimers så hon behöver hjälp med det mesta och får inte lämnas ensam. Hennes man är den som tar hand om henne dygnet runt i vanliga fall. Nu ska jag i alla fall hjälpa henne idag och i morgon. Melanie ringde nyss och grät i telefonen för att hon hatar att sätta mig i den här situationen. Självklart önskar hon att hon var här. Alla är så tacksamma för min hjälp. Jag tycker det är lite jobbigt. Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska säga eller vart jag ska ta vägen. Helt ärligt är jag bara otroligt glad att jag kan hjälpa till. Men nu tycker jag att det är nog med drama.

Idag samlades Emilia, Lisa, Sandra och jag hemma hos Lisa för att tillsammans ta en promenad längs en fin slinga som finns nära Lisa. Vi kände oss som amerikanska hemmafruar när vi patrullerade med stora solbrillor och pratade i munnen på varandra om Pennsylvanias senaste skvaller. Det var jättefint vårväder, så varmt att  jag egentligen ville gå i bara linne. Jag tog ändå mitt förnuft till fånga och behöll tröjan på. Är nämligen lite sugen på att bli frisk nu.

På eftermiddagen hade vi Au pair-möte på en japansk restaurang. De lagade maten vid bordet vi satt vid. Kocken hade en liten show medan han stekte vår mat och lekte bland annat kasta boll i hink, fast kasta räkor i våra munnar. Tänk att ha som yrke att leka med maten! Vad kul!

På kvällen for jag, Sandra, Josefin och Lisa hem till lisa för att baka kladdkaka och se på oscarsgalan. Jag kollade i och för sig inte så mycket, men jag hade himla kul ändå! Mitt pedofilskratt har lockats fram flera gånger idag, och då vet ju i alla fall mina vänner hur kul jag har haft!

Jag är död. Halsen, huvudet, öronen och bihålorna bultar i takt.

För ett tag sen tänkte jag att allt skulle kännas bra om någon halshögg mig.

Men nu börjar det kännas i kroppen också.

Jag bor i min säng och orkar inte gå ner och hämta vatten.

Ja, ni vet ju hur det är att vara sjuk.

Då är det skönt att vara på hemmaplan.

Jaja, jag överlever nog om jag har tur.

1. När slutar jag nästa fredag? Det senaste tåget jag kan ta till weekend-kursen går åtta på kvällen.

Svar: Inga problem! Säg bara till när du behöver åka så fixar vi det. Du kan få ledigt hela dagen om du vill.

2. Får en av mina kompisar hemifrån (Anna dårå) komma hit en vecka i sommar och bo här medan jag jobbar?

Svar: Ja absolut! Hon är så välkommen så! Jag tvivlar inte det minsta på att du kommer göra ett lika bra arbete när hon är här. Hälsa henne välkommen!

3. När reser ni bort i sommar? Min familj vill komma två veckor i juli och en av de veckorna skulle jag vilja ha semester för att åka iväg någonstans med dem. Så det vore ju toppen om det pricka in en av era semesterveckor.

Svar: Vi kommer inte resa bort i juli, men det gör inget! Vill du ha semester då så fixar vi det på något sett.

AAaaoooww! Jag är lycklig :D Jag kommer få se många omtyckta filurer i sommar!

Jag har varit sjuk i ett dygn. Jag tror att jag hade feber igår. Jag gick och la mig klockan nio och sov i elva timmar. Smart gjort Hanna! Vaknade upp utan feber, men med en huvudvärk som var ganska elak. Jag hade sjuklings-skype med Björken som också var hemma och var sjukis. Mycket sjukare än mig! Äntligen har hon skaffat skype! Mycket roligt att se och höra henne, min (och alla andras) lilla extramamma :)

Efter nästan sexton timmars sängliggande drog jag av täcket, sträckte på mig och vickade på tårna för att se om jag fortfarande kunde. Japp, jag hade fortfarande livet i behåll. Då bar det av mot Exton square mall där jag mötte upp Josefin för lunch. Ful som stryk var jag, men det kändes okej när jag bar den orättvisa betongkepsen. Jag köpte mig en blommig sommarklänning och nu vill jag ha sommar och sol!!!

Jag och mina fina Annor! En som får en bild tillägnad sig för att hon är bäst som skaffat skype och för att hon är en stackars sjuker och en som är bäst för att hon offrar pengar, tid och flyg-obehag (om man nu kan säga så) för att komma och hälsa på lilla mig!

Såhär stor läsk får du om du beställer en liten läsk i det här landet. Ungefär lika stor som mitt huvud alltså, och då skulle jag nog vilja påstå att jag har ett ganska normalstort huvud. Plusmeny på det? näääää tack.