.

Vaknade halv tio, pigg som aldrig förr. Jahapp, vad ska jag göra nu då?

Okej, pigg som aldrig förr var verkligen att ta i. Jag har nog feber.

Därför vill jag bara sova. Men det går ju inteeeeeeeeee!

Imorn är jag ledig. Godnatt.

Örngott + ducktejp = mantel! Hanna Fixart!

Det händer grejer här borta!

Det har varit full rulle sen i torsdags. På kvällen träffade jag Isa som flyttat hit till Pennsylvania. Vi gick några varv på King of Prussia. Jag shoppade lite födelsedagspresenter och sådant. Eftersom mina värdbarn är tvillingar, så har de samma födelsedag. Det är faktiskt sant! Min plånbok skulle nog tycka det var bättre om deras födelsedagar var lite mer utspridda, men ta det lugnt, det funkar!

I fredags visade jag the mall of the malls, Exton, för Theresa. King of Prussia är hur stort som helst, har allt och är grymt på det viset. Exton square mall är mindre, har det mesta och är bara bäst. Jag vill ta med det hem.

Theresa blev förvånad när jag köpte både jeans och tröja när jag sagt att jag inte skulle shoppa något. Det beskriver ju ungefär hur bra vi känner varandra. Nejmen, Theresa är jättesnäll och söt. Och så är hon ny här, och det är därför vi inte känner varandra så bra. Hänger ni meeeeed?

I fredagskväll tog jag tåget till Baltimore. Där hängde jag hela helgen, på weekendkurs. Jag delade rum med en trevlig dansk, åt god mat, lärde mig om pengar, högtider och Picasso. Jag målade en Picasso-målning också, himla fin alltså. Jag hängde mest med dansken så det pratades engelska hela tiden. Jag fick sällskap av en svensk tjej på tåget hem. Det tog oss en halvtimma innan vi kom på att ajuste, vi kan ju prata svenska nu. Nu har jag tjänat ihop alla mina credits, så jag behöver inte oroa mig över några studier och sådant tjafs mer.

För några minuter sedan bokade jag min resa! Den femtonde november klockan 12.30 lyfter jag från Philly för att upptäcka Amerikas västkust. Det blir en roadtrip utan dess like. Jag är taggad till tusen!

Panera Bread är mitt nya favorithak. Mycket mysigare än Starbucks ju!

Tio månader i Amerikas förenta stater. Idag försöker jag komma på varför jag inte förlänger. Varför gör jag inte det? Just nu känns det som att jag är knäpp som åker hem om två månader när jag kunde ha valt att stanna!

Jag vet att jag har berättat om hur mycket det regnar när det väl regnar här. Det har varit lite skurar hela dagen idag, men när jag körde hem genom mitt område vid lunchtid var vägarna helt okej, inga konstigheter. Efter att barnen kommit hem med skolbussen på eftermiddagen regnade det sådär mycket och hårt som jag har försökt beskriva tidigare. Det var typ svårt att se ut genom fönstren för att så mycket vatten störtade ner från himmelen. Efter 45 minuter var det över och vi skulle ta oss till Rachels dans. Det finns två olika vägar ut ur området. Väg 1 såg ut såhär:

Och väg 2 såg ut såhär:

Tack och lov så regnade det inte mer idag, så vattennivån sjönk. Skööönt, annars hade inte mina värdföräldrar kommit hem, och jag hade väl fått jobba till måndag eller något. Det här är andra dagen av sju regndagar, så den porlande lilla bäcken lär ju spåra ur igen.

Hurricane Iréne släng dig i väggen, 45 minuters vanligt regn påverkade oss mer.

Over and out!

I torsdags var min sista heldag med barnen någonsin, tror jag. Jag var ledig i fredags och idag började de skolan igen. Vi spenderade dagen på IKEA. Det har blivit mycket Ikea på senaste tiden, men jag hade tydligen lovat att ta dem dit och bjuda på svenska köttbullar. Så blev det också. De uppskattade verkligen köttbullarna, men mest tror jag de gillade lingonsylten. De sparade den till sist och åt den som den var, med gaffel. Hmmm..

Efter maten gick vi runt och kollade möbler i flera timmar. Jag tror barnen provsatt varenda stol och soffa och provlåg i varenda säng.

"Man skulle verkligen kunna bo på Ikea, de har ju allt man behöver! Vi kunde äta köttbullar varje dag och vi skulle till och med kunna bli hemskolade, för de har en massa skrivbord och sånt! Världens bästa affär!" Eeeh, japp!

Fredagförmiddag till söndagkväll spenderade jag med Josefin. Vi började helgen med lite shopping, sen blev det lite tennisspelande och scrapbookande. I lördags sprang vi lite på förmiddagen. På eftermiddagen började det blåsa och regna, och alla rekommenderades att stanna inne. Det gjorde vi också. Irene var på väg och det började blåsa mer och mer. Vi satt inne och myste mest. Vi scrapbookade och tittade på film (soul surfer, se den!). Kvart i elva sa de på TVn att alla i vår area skulle gå ner i sina källare eller ta sig till skyddsrum för att en tornado var på väg. Vi sprang ner och satt där i tjugo minuter med ficklampor i beredskap, och väntade på att huset ovanför oss skulle blåsa bort, eller åtminstone att strömmen skulle gå. Inget hände. Strax efter det gick vi och la oss. Det värsta skulle vara runt sju på söndagsmorgonen, så vi ställde klocka för att gå upp och titta ut då. Visst blåste det, men såååååå farligt var det ju inte! Måste erkänna att jag faktiskt var besviken. De har inte pratat om någonting annat här sen i onsdags och de på tv har typ triggat folk till panik och mig till förväntan.

Vi hade dock strömavbrott hela söndagen och många hus och skolor här har det fortfarande. Idag när jag var ute och sprang på trailen fick jag hoppa över tre stora fallna träd, och vår gata är full av stora grenar, folk har översvämmning i sina källare, så visst var Irre här! Jag trodde bara att det skulle vara lite coolare att ha varit med om en orkan.

Som sagt så började mina kids skolan igen imorse. Nu är det Middle school som gäller. Det innebär två nya saker som påverkar mitt schema. 1. De påstår att de är stora nog att gå själva till busstoppet (jag håller med). 2. De börjar skolan en timma tidigare, så min värdmamma är hemma när de går till skolbussen. Det betyder att jag inte kommer jobba på morgonen något mer. Jag kommer bara jobba tre, fyra timmar på eftermiddagen, chillidill!

Jag är hemma hos Josefin som bor i en backe. Regnvattnet som fullkomligt vräker ner från himlen forsar uppför backen, på grund av vinden. Det ser pretty crazy ut!

I tisdags var det jordbävning och i morgon kommer Irene hit.

Alla säger att den här orkanen kommer skriva historia.

De evakuerar alla städer längst kusten. Affärer, restauranger, sjukhus, bostadshus, allt. Helt dött ät det tydligen.

All tåg, buss och tunnelbanetrafik i Philadelphia, New York och där emellan är inställd från i natt.

Nästan hela Manhattan evakueras. Det här är tydligen den största orkanen som någonsin varit på östkusten.

De uppmanar alla här där jag bor att stanna inne hela lördag och söndag.

Husen ska fyllas med mat som inte behöver kylskåp eller spis och bilarna ska vara fulltankade och förberedda för evakuering. Alla är helt inställda på att vara strömlösa under en längre tid. Sådant här ser man ju på TV, det är man ju inte med om! Jag är typ förväntansfull och tycker det är jättespännande. Alla verkar dock väldigt oroliga, så jag kanske borde ändra inställning... Hm...

Innan lunch spelade barnen Tv-spel och jag låg på min säng i mitt rum med datorn på magen. Helt plötsligt började sängen vibrera. Jag blev irriterad för jag tänkte att en av katterna låg under sängen och klöste på min resväska. Det blev värre och värre och efter ett tag skakade hela rummet och möblerna och väggarna smattrade när de vibrerade i otakt. Det kom liksom underifrån, och jag fattade ingenting, så jag trodde fortfarande att det var katten som höll på med något under sängen. Jag skulle precis ropa till Rachel att jag alltid har haft rätt när jag sagt att den där katten är galen, när det dunsade till från Tv-rummet och barnen kom springande. Saker hade trillat ner från hyllor och hela huset vibrerade otäckt så vi skrek "EVACUATE" i kör (nästan). Det var svårt att döma om huset fortfarande skakade eller om det bara var våra spagettiben som lurade oss, men evakuerade (hela den här historien skulle ju bli så tråkig och vardaglig om jag bara skulle skriva att vi gick ut, istället för evakuerade) gjorde vi iallafall.

Och det var historien om när jag var med om en jordbävning för första gången. Skalvet uppnådde 5,9 på momentmagnitutskalan. (det ordet ska jag använda nästa gång jag kör hänga gubbe). Så här efteråt är jag glad att det hände för det var ganska coolt.